lindamariasvensson

Jag vill skriva ett två mil långt inlägg om allt jag känner, om allt - och framförallt alla.

Jag vill inte ha en tom, värdelös blogg om jobb, tvätt och disk. 

Är det jag skriver här verkligen det enda avtrycket jag ska kunna läsa av i framtiden? 

Visst, man minns ju.

Jag åt en rinnig sallad i en tom, solig park med en pojke som bränt sig på näsan.

Jag drack svart kaffe med sugrör i ett köpcenter och pratade nojor och framtid.

Jag spelade kort med saknat sällskap i vardagrsummet hemma.

Jag drack kaffe utan sugrör i en etta i Uddevalla och undrade vad jag höll på med.

Jag tränade och älskade mig själv mer än någonsin.

Jag sa alldeles för många pinsamma saker till halvbekanta människor.

Jag kom på att jag nog är rätt lycklig ändå, och livrädd för den dagen det försvinner.

Och idag så skrattade jag åt min mamma, som handlat för att vegetarianen ska komma hem. Vad hamnar i kylen? Blåbärssoppa, ägg och senapssill. Hah.