lindamariasvensson

Idag har jag varit duktig, typ. Spenderat en massa pengar har jag gjort, även om mamma fick lägga ut då mitt kontokort ju försvann spårlöst i Asien och jag vill betala sista mobilräkningen innan jag för över allt. Well, iallafall, tröttnade på att inte ha några kläder att ha på mig (detta uttryck är baserat på att 95% av allt ligger i lådor) och de jag faktiskt har ligger på golvet eftersom jag inte har några lediga möbler. Så eh, några veckor på blocket och i tröttnade och åkte till Jysk. Jag erkänner, det tog emot att enkelhandla på torp, men jag orkade inte mer. 

Ska man bara möblera om hela lägenheten så skiten får plats med, för den är ganska stor. Om jag är rädd för att det är detta som gör att jag kommer bo hemma när jag är 28, då jag nu ger med mig om att packa upp mina saker och sedan blir jag för bekväm för att flytta? Japp, livrädd. Men jag vet inte ens i vilken stad jag vill bo i.

Jag har haft det underbart. Fota hästar hos Heartfall Arabians, hälsa på mammas faster i Nora, var på Liseberg med Jerker och sprang på Lisa och Mikael, och så har ag återupptäckt smsandets vackra konst. Bilderna missar självklart en massa, eftersom det aldrig är i de bästa ögonblicken man har en kamera, för då lever man på riktigt. Eller något i den stilen.

WOOOPWOOOP. Alltså, ibland känns det ganska onödigt att uppdatera här, eftersom det jag tänkt skriva nu redan gått ut via facebook, instagram och hälften av de som läser detta fick även sms på plats imorse. Men ifall jag själv glömmer av det.

 

"Du är frisk under medicinering. Jag har sett på dina journaler och jag tycker inte att du ska sluta med medicinen utan det är bäst att du äter den för resten av livet. Men du är awesome, så det klarar du!" 

Sistnämnda var redaktörens(mamma, då menar jag mig, eftersom det är min blogg och jag som skriver) egna ord, men fan va skönt. Lätt värt 300:-, vilket jag fick betala för det besöket. Undrar om de går direkt till hans studielån, eftersom det är dyrare än ett vanligt besök? Men han sitter ju fortfarande i samma byggnad som alla andra, eller det kanske bara är för att inte förväxla lönerna... "Du har hög lön, du får dyrare patienter."

Jag är sjukt lycklig idag för övrigt.

Den senaste veckan, isch, har varit fin. Jag har inte tänkt överdrivet mycket på Gustaf, och samtidigt har han slutat ta avstånd från mig vilket har gjort allting mera avslappnat. Han skriver en del sms och det är skönt att han kan prata med mig. Jag har fått prata av mig en hel del hos andra utan att möta några åsikter, och det har också varit bra. Jag klarar inte a att bli dömd och få ett "gör såhär" utan att ha bett om rådet.
Allt som allt har det inte känts speciellt tungt och ja, som jag sagt innan så hör han inte hemma i min vardag i Uddevalla och därför saknas han inte på det sättet.

Ja, jag vill fortfarande ha Gustaf. Jag älskar honom och vill leva med honom. Kommer ha till mig så finns jag här. Men jag vill bara ha honom på det villkoret att han VÄLJER att vara med mig, och inte hamnar hos mig för att USA inte blev av av någon anledning. Att tänka på mig själv som ett andrahandsval stör mig, tyvärr, inte egentligen, men jag vet att det är den gränsen jag måste sätta för att problemet inte ska uppstå igen, om det nu skulle göra det. Många "om" i den menigen, men jag menar helt enkelt att för att ett förhållande ska komma förbi ett problem som gör att det tar slut vid ett tillfälle, så måste problemet försvinna, inte skjutas undan för stunden. Detta är något jag inte tror kommer hända. Han kommer inte välja mig. Det suger, men som sagt, jag har det väldigt bra just nu och mitt största fokus ligger faktiskt på vart jag vill bo, och om jag är beredd att flytta ifrån vänner igen om det är det som krävs för skola eller jobb.

Idag inviger jag Adele, Maria Mena och Melissa Horn igen och det går utmärkt. Jag väntar mig allt fler dalar och välkomnar dem med öppna armar, men än så länge har bara de två första dagarna varit tuffa mot mig.

 

Innebär prat. pratpratpratprat. Hon är den jag ältar hos, hon som inte alltid lär sig skillnaden på personerna i historierna, men det är för att det är så många att hålla koll på. Fyra timmar på strandgatan, man hinner med en historia eller tre. Som tur är verkar hon alltid vara lika intresserad, och det är bra. Fina Lisa!

Jag har en dålig söndag igen. På en måndag. Min axel gör ont och fick inte ut så mycket, om ens något alls av träningen idag, men jag kom iallafall ur lägenheten. Jag är rastlös och borstkämd tror jag. Imorgon ska jag till Lisa, onsdag ska jag träffa Emil och torsdag ska jag med Jerker till Liseberg. Jag vill bara ut ur lägenheten NUUU, jag vet inte varför. Det är väl bra, eftersom det inte är att jag har klaustrofobi utan snarare att jag är så sjukt social och glad. Jag vill inte sitt inne i ett kök när jag kan vara ute och leka istället :D 

Det blir ju svårare när alla andra är lediga med. Typ.

Nej, annonser var det!

Jag kanske låter bitter nu... och ganska dum som går emot något sådant här eftersom det faktiskt ÄR hemskt.

Men att prata om Utöya ur denna synvinkeln  "ungdomar som aldrig hann bli vuxna, som aldrig hann för verkliga sina drömmar eller säga hejdå till dem de älskade". Välkommen till verkligheten. Cancer, trafikolyckor, alla andra olyckor och sjukdoar, krig, svält etc. Allt detta innefattar ovanstående, men det är aldrig något som når löpsedlarna, får texter skrivn om sig eller annat, inte i den omfattningen. Jag tvivlar på att statistiken för dödsfall i världen ökade denna dag. Många dog dessutom mycket fortare och utan att känna smärta. 

Så för all del, belys hela händelsen på det sättet att det faktiskt är en större händelse än 9/11. Antalet döda i förhållandet till invånarantal, och jag antar att det även spelar in att det utfördes av en som faktiskt var norsk. Att Norge inte direkt tillhör vad man ser som ett farligt land idag är väl också något som bör finnas med på listan. Belys offren ur den synvinkeln, att de var ovanliga eller något i den stilen, men att kalla dem hjältar känns bara som ett dumt sätt att jaga publicitet. De är precis lika oskyldiga som alla andra som dör i förtid av en eller annan orsak. Det är aldrig mer synd om en människa som får MS än en som råkar bli slumpmässigt utvald för ett rån på gatan, för båda är oskyldiga i förhållande till hur de dog.

God morgon världen! Idag är jag småtrött, jag var som sagt på fallens med Jerker och Lisa igår. Tackar Trollhättan för förkylningen jag vaknade med, det suger lite. Grym kväll iallafall! Började kvällen på Butlers inne i stan och sedan tog vi bussen till thn där Lisa satt med Mikael och var så glad, så glad! Fjorden har inte mycket att säga till om i jämförelse alltså, folkmängdsmässigt framförallt(är det ens ett sätt att uttrycka sig?). Missar ju visserligen fjorden för Nora och Hallsberg, wellwell.

Det är så underbart att träffa människor. Jag äcklas som vanligt av svensk fylla, men det var kul ändå!

Idag ska vi upp till Lane Ryr och fira Louise som fyllt 15. Jag hade helst spenderat hela dagen i sängen dock, menmen! Bakfylla? Nejdå, jag drack en kaffe inne i Uddevalla och sen drack jag inte ens vatten. Sängen var bara extra mysig idag. Och jag som hatar att sva och så bör ju ta vara på de tillfllena när de ges! ;) ok, ska sluta prata nu, ska sminka mig!

Jag klarade det. Typ. Jag fick inget anfall på sjukhuset. Läkaren såg ingenting, men nu ligger papprena hos experterna i göteborg så får vi hoppas det inte visar någonting, och sista svaret får jag på onsdag. Det kan ju hända att detaljerna visar antydningar till anfall, och jag vet inte var deras gränser går, menmen, även om jag får ett nej slapp jag den hemska känslan av att vakna upp och ha ont överallt. 

Efteråt åkte jag hem till pappa och har varit dess fram tills i eftermiddag. Det var underbart, vi plockade svamp och blåbär, kollade igenom alla bilder från resan och drack sinnessjuka mängder kaffe. Precis som jag vill ha det! 

Idag träffade jag Jerker som är på sommarlov hemma i Uddevalla. Vi var på motionshuset och han visade mig en massa bra sätt att bygga upp ryggen för att klara av knäböjen bättre, och sedan satt vi nere i hamnen och snackade skit om kommunjobb, för det är sånt som jag tycker är intressant.

Nu ska jag ut till Gustafsberg och umgås med alla där, ska bli kul! Jag har saknat att prata med folk, jag fck inte så mycket sådant i Norge som jag hade velat. Prata med folk jag känner alltså, där man inte har de ytliga gränserna för vad som är ok att säga och inte. Och på tal om så ska jag och Jerker till Trollhättan imorgon och där ska jag träffa Lisa och ååååh, vad allt är bra just nu! Förutom att jag bara vill sova för att jag inte har en muskel kvar att hålla ryggen rak med. 

 

 

 

Underbart, första gången sömnproblem har följt mig genom en hel natt. Jag har provat allt som jag provar i vanliga fall och ändå inte kunnat somna. Wikipedia säger såhär "Anfall kan vara "provocerade", det vill säga ha uppstått på grund av att hjärnan utsatts för svåra påfrestningar, till exempel extremt lång vakenhet."

Jag har nog aldrig dygnt innan, tror jag? Jag vet att jag planerade det en midsommar, men vi blev trötta vid 05. 

Och när jag fortfarande var rädd för det hela och skrev till Gustaf, så somnade han ifrån mig, yay... Sedan blev jag förbannad för att det inte kunde bli bra ändå och nu är jag sur över att jag ju faktiskt hade kunnat jobba med gott samvete hela natten. Då hade jag säkert kunnat somna med. 

Så om 40min bär det av mot NÄL för att se hur min epilepsi mår, wish me luck!

För den obildade så måste min facebook se ut som att Linda Svensson har en häst som heter Findus. En häst som älskar att färga pälsen.

Kvällen blev inte så bitter ändå, jag plockade med mig datorn och satt och jobbade i Emils soffa, och sedan puttade jag undan datorn och somnade där. Skönt med lite omväxling och även att inte satt och stirra på mobilen hela tiden. Jag är gad att han bor så nära, och inte behöver gå och lägga sig särskilt tidigt. Well, det sista var väl kanske en lögn eftersom den låg brevid mig. Men jag satt inte och läste sms iallafall! Det gör så sukt ont att han bekräftade att han satsar på apatin. "Yaaay..." Visserligen är det så han löser större delen av sina problem så jag borde inte vara förvånad.

Min hemsida blev hackad igår med, underbart. Som tur var fixade en annan Emil, hemsidemakaren, det åt mig direkt, sån himla tur. Jag känner verkligen ingen datanörd annars haha. Så nu kör jg sista spurten innan jag ger mig på annonserna. Imorgon ska jag ju till pappa och hade velat slippa ha med mig datorn dit, en bok hade varit fint! 

Jag köpte en klocka på loppis idag(sjukt vad man hinner med när man inte har fasta arbetstider). Nu ska jag jobba några timmar, efter det gymmet blir det gymmet och sedan drar jag hem till Emil och är bitter resten av kvällen.

Satt uppe halva natten och "pratade" över facebook så var lagom glad när mamma väcker mig halv nio och bara "DET ÄR BLÅ HIMMEL DU FÅR INTE JOBBA IDAG VI SKA ÅKA TILL SJÖN MMMKEY?", så jag släpade mig ur lägenheten och somnade i bilen, kom ner till sjön och vajade runt tills vi fick ordnat filtarna, och sen somnade jag igen. Synd att det blåste bara, för jag fick dra på mig en kofta, jeansjackan samt ett par extra shorts, så särskilt brun blev jag nog inte... Vi tröttnade ganska fort och åkte upp till mormor och tog en kopp te istället. 

 

Sjukt sugen på den översta boken, en fd nunna som började studera religion efter att hon slutat vara religiös. Folk som vet vad de pratar om från båda håll, så att säga.


Vid denna sjö(KÄNNER NI IGEN DEN?!?!...) växte jag upp, och kräsen blir man, för även om det inte finns mycket till strand så är vattnet så himla klart :)


Fluga.

Jag vill prata. Alltid. Men jag tycker det känns ganska värdelöst med en person som inte vet vad jag snackar om, i det här fallet inte känner Gustaf. Mamma känner väl Gustaf bäst och hon vet ju ingenting hon heller. Och jag har en känsla av att Gustaf inte vill prata med mig heller, utan jag tror nog mer han satsar på att försöka vara aptisk tills han glömt mig eller nåt, och det känns askul. 

Han poängterade häromdagen att en sak han avundades mig var att höjdpunkterna mitt liv är de små sakerna. Det brukar jag vara glad över. Tyvärr så resulterar det nu i att alla detaljer är det jag saknar mest, eller blir nere över. Så idag har jag sett smultron, ett ansiktsuttryck på en bild, en klocka som tickar väldigt högt, gräddfil och så tänkte jag lite på smörgåstårta när vi var hos mormor, och allting gör mig asdeppig. Det förstör inte dagen,men det är inte kul att bli påmind om sådana saker när man inte ens rört i sina egna saker. 



Lämnade mobilen hemma för att inte stirra mig galen på den. Resulterar i att jag ligger och tänker istället eftersom jag inte har någon musik, så det blev ännu värre.

Nu till helgen blir det antagligen Trollhättan eftersom det är Fallens dagar, ska fråga Amanda om det(Amanda, är du på?) och om inte så tänker jag tvinga med mig Jerker eller Kathleen, sedan om det blir i Uddevalla eller thn vet jag inte, welwell! 

Nästa fredag åker jag och mamma till Nora och hälsar på släkt som jag inte träffat på typ tio år - kul! "När vi ändå är i krokarna2 så åker vi upp till Hallsberg/Örebro och fotar på söndagen. Om det inte regnar för då ställer vi in.

11 dagar senare flyger jag via sthlm upp till Luleå och fotar på en gård ena dagen, en annan nästa och på lördagen åker jag 10mil till Överkalix för att fota en utställning med 40 hästar. En utställning som jag ska göra tre rollups till. På söndagen avslutar vi med en fotografering hos de som anordnat utställningen. 

Fem dagar efter det åker jag och mamma till Vetlanda och Riksutställningen, även denna ska jag fota i ringen i, och jag antar att det blir runt 50-80 hästar där. 

Och jag har funderat på att bredda mig och fota andra saker. NÄRDÅ?!?! Missförstå mig inte, jag älskar att jag faktiskt är fullbokad, för nu säger jag inte ja till fler jobb. 

Tihi!

Yum! Siffrorna är super!

Nuuu, äntligen, fick vi fotat. Ska mäta imorgon, orkade inte det idag. Jag har nästan inga celluliter kvar, så att man inte kan bli av med dem var tydligen en lögn. De kanske finns kvar därunder, men om man jämför har jag blivit av med de flesta. 

Detta är taget i juni förra året, gissar på runt 70kg någon gång under sommaren..

Eller alldeles för kort. Jag ville sova meeer. Låg uppe halva natten igår med, måste sluta med det och vända tillbaka dygnet. Stackars mamma får ta itu med mig som ser dubbelt och är skitförbannad på morgonen. "Men du är ju skelögd" var det jag fick höra idag. Det är tungt att styra ögonen på morgonen, ok? Det är sjukt fint väder ute, men jag lär nog stanna inomhus ändå! Fick två kunde till inatt, en som ville köpa bilder från Riksen - en utställning som inte ens varit ännu, samt en som ville köpa bilder på en hingst där jag inte lagt upp några bilder. FINNS DET INGEN SOM VILL HA BILDER PÅ DE 59 HÄSTAR SOM LIGGER UPPE OCH OSÅLDA PÅ MIN HEMSIDA?! ;) Nejdå, skämt åsido, men det känns lite trist att inte veta var de potentiella köparna ligger, för du kan ju missa några pga att någon annan är snabbare med att lägga upp bilder.

Jag känner mig lite nojig. Har spenderat den senaste timmen med att gå igenom precis hela mitt bildarkiv. Titta bara, inte röra. Och jag inser att jag är tillbaka på gymnasienivå igen. Jag sitter hemma hos mamma och redigerar bilder till en timpeng som inte ens betalar en tv-avgift, typ. Så även om jag kom in på skolan och började plugga, så är jag pank och behöver ett bättre jobb. Den enda tryggheten jag känner på det planet är i Norge, jag vet att jag lätt får jobb där. Jag vet självklart att jag är lika bra på svenska planet, men jag vet inte hur marknaden ser ut. Och jag vill ju inte börja jobba, jag vill plugga! Med mat i kylskåpet som är min egen!

Min plan A, vilket var Gustafs plan P typ, var ju att det gör inget om man inte vet ett skit, för man är två om det. Det blir lättare att säga "det löser sig" och krama bort det när man inte alls vet att det löser sig. Nu är jag ensam om det, och att prata med sig själv funkar inte alltid lika bra som på gymmet. Amanda har det grymt och även om Lisa hatar sitt jobb så har hon ändå Mikael och de är två om hyran. Jag vill jobba med förbättring, människor, planering och utveckling, allt inom inom företag eller projekt. Hur fan kommer man dit? För dessa saker går att applicera på vilken arbetsplats som helst! Alla ställen är i behov av det, men du behöver vara erfaren för att bli anställd och jag vill inte jobba med det när jag är 40, jag vill jobba med det nu, eller om fem år! "jamen starta eget då", pfft, jag har inte kunskapen själv och inte ekonomin att täcka upp de områden(alla) jag inte kan något inom. 

Sedan vet jag att jag är nog inte missnöjd med min tillvaro nu egentligen, jag vet bara att jag BORDE vara det och därför får jag panik. Det är inte ok att fytta hem när du blir tvungen att stoppa in sängen i ett sovrum där det redan bor någon. Jag har väl Gustaf att "tacka" för detta. Ciffe var visserligen också sådan, pratade genom hela gynasiet ner på normen och han sitter på Willys idag och som jag förstått det på hans flickvän bekräftelsesuktande mail har det de skitbra i deras lägenhet i Trollhättan.
Jag vet att jag hade varit ok med att sätta mig på ICA och se fram emot att mysa ner mig i mina nya sängkläder från Hemtex när lönen kom, och just därför är jag så rädd för det, för jag ser ingen utveckling i det och jag har inget annat plan i mitt liv bortsett träningen där jag utvecklas just nu. De bitarna faller ju på plats när man väl fått ett jobb antar jag och man börjar planera saker, men det enda jag ser nu är bilden av att likt en robot gå till och från jobbet som jag gjorde i Norge och faktiskt trivas med det.

Och om fyra dagar ska de testa om jag får lov att ta körkort och om man kan få anfall av nervositet så är jag körd, för när både Gustaf, skolan(än så länge) och Holmen(som jag nästan såg fram emot lika mycket som resan till Asien) skiter sig samtidigt så har jag inte lust med en sak till. Jag har visserligen flera andra bra saker som jag ser fram emot, och jag fick ytterligare två igår kväll, men ändå.

Vad fan ska jag göra egentligen?

Och för övrigt, oavsett hur jag låter här så är det med Gustaf det värsta som hänt mig. Men två dagar med full sysselsättning och välplanerade musiklistor, mycket kaffe och Comedy Raw på yutube medans jag jobbar för att  inte sitta oh stirra på facebook och undra vad han gör, typ, har hjälpt en del. Jag har klarat mig fint faktiskt, men jag är inte dum nog att tro att det inte finns gömt uder ytan om jag sätter på en film från Asien tex. Men jag har det för bra nu för att orka vilja framkalla tårar. Tårar är inte dåligt, men att mana på dem är väl att ta i.



Imorgon är denna bild ett år gammal.

Phewphew! Fint väder och det är ju lördag, så det blev sovmorgon till frukost eftersom jag satt uppe och jobbade till 03! Den meningen var inte fullt snyggt gjord, men orkar inte ändra, jag har inte direkt någon press på mig i den här bloggen.

Sedan blev det jordgubbsplockning till lunch, fika med Kathleen på Leijas till, ja, fika och till middag blev det ett pass med ben/rumpa med mamma på gymmet. Jag börjar bli grym på knäböj nu! Utan skor är helt klart bästa tipset hittills! Speglar överallt är inte fyskam det heller. SÅ himla glad över att min fot har läkt! 35kg idag, men det är 15kgs ökning sedan i måndags, så känns ändå inte så dåligt. Jag vägrar tappa tekniken för att lyfta tyngre. De andra på gymmet måste tycka jag ser dum ut, står superfokuserad i och allt i slow motion och filmar mig själv när jag inte ens lagt vikter på stången..

Nu ska jag fortsätta lägga upp bilder, för jag är grym!

Idag var målet att inte gråta. Inte att hålla tillbaka något, utan att se logiken och det som fatiskt är bra med det hela. Fokusera på det positiva och lyssna på music som inte innehåller någonting jag kan relatera till. 

Jag gick med Micke till gymmet och tränade rygg, axlar och biceps. Det gick skitbra och jag kände att jag behövde det. Få loss lite energi och säga till mig själ att jag är grym. Skönt var det iallafall, så nu har jag hittat en bra trigger på att tömma huvudet för komande jobbiga dagar, och ändå få något gjort.

Och vad jag gör på dagarna? Bilderbilderbilder! Har sålt till ytterligare en kund och har faktiskt en från vad jag tror är Tyskland som vill ha, men hon har en till häst jag ska ladda upp innan hon ville beställa helt. Fick även en fotografering spikad hos Heartfall Arabians idag, där i Örebro jag var förra hösten. Helt underbart, jag ÄLSKAR när kunder kommer tillbaka, jag blir så otroligt glad! Bättre kritik kan man inte få! Dessutom är de helt underbara människor och gården är helt otrolig, så ska bli så kul att få åka tillbaka! Och hon ville även ha en annons, så nu är det fem annonser på bordet. Har inte ens börjat med mitt och Lisas projekt än... NO TIME :D 

Då var det över.

Ja, jag antar att det inte finns någon väg tillbaka nu, och det är väl bäst såhär ändå. Han ska flytta ifrån mig förr eller senare och nu slipper jag hata att ha distansförhållande och dra ut på allt. Jag har alltid vetat att jag varit mer för det hela än vad han varit. Det kanske låter elakt, men det är ju vad summan visar på. Och det var väl fint så länge det varade, vi hade det bra under resan och vi klarade det mycket bättre än jag trodde. Så så sett är det väl bättre att skiljas som vänner nu än att jag står med panikattacker på flygplatsen den dagen han väl åker.

Jag vet att jag kommer komma över honom, han har ju ingen plats i den vardagen som kommer och saknaden faller utanför då. I Norge hade det varit en annan sak där han var hela min vardag, på sätt och vis. När han inte var hemma var ju lägenheten tom liksom.

Synd bara att jag inte vill komma över honom, eftersom jag faktiskt vill bo ihop med honom igen. Menmen, man kan inte få allt!


Och där satt jag med grönbruna ögon och såg med blåögd blick, på allt jag förstorat.

(Ja, det ska vara förstorat, inte förlorat.)

Jag är lite rastlös, igår var ingen bra kväll. Fick svar från högskolan och alla sex utbildningar jag sökte är jag reserv på, så jag måste vänta ännu längre. Det suger lite. Inte för att jag har några överdrivet höga amibitioner, men när man söker en halvudda utbildning på distans tycker man att 60% VG och några MVG borde duga. Wellwell, får väl hoppas att någon tackar nej. 

Jag är jätterädd över att fastna. Just för att det är något som lockar mig, det är de små sakerna jag gillar, och för de små sakerna behövs inget flashigt jobb, jag kan jobba på ICA och ändå älska det. Men jag vill inte vara den stereotypen, jag vill vara den som går utanför min comfortzone. Jag vet att jag gör det ganska ofta, men det tar emot. Just nu är det inte direkt motiverande heller. 

Jag vill göra knäppa saker med Gustaf istället, det är vad jag vill.

göra.

Hereguuuud va tiden går fort och jag får inte upp bilderna snabbt nog, haha! Folk tjatar som galningar, och det blir stundtals lte jobbigt, särskilt när de påminner medn man faktiskt sitter och arbetar med det. Menmen, jag tar det som något positivt! En tom inkorg är inga sålda bilder! Så nu har jag massor att göra! Jag har levererat till två personer än så länge, och några som inte är helt uppklarade ännu, men det är ändå fint. 

Lite fritid har jag ändå haft, jag var och tränade måndag och tisdag och jag har fortfarande ont efter knäböjen. Det var nästan så jag började skratta inne på motionshuset först. I Fredrikstad fick männen inte lov att visa axlarna. På motionshuset har vissa av dem så stora/små brottarryggslinnen att de på sidorna är öppna ända ner till höfterna. Värsta köttmarknaden!  Jag har även varit på en liten roadtrip med Emil och igår hägde jag med Amanda i Trollhättan, det var awesome! Jag köpte fina bh och stod aslänge i provrummet och var glad över att ha på mig något som passade, haha.Fick även köpt ögonbrynsfärg som jag ska dränka ansiktet i ikväll, mumma!

Nu ska jag fortsätta ladda upp bilder så att jag kan börja med annonserna. Idag skulle även antagningsmailet från högskolan komma, men nope, det står att det fortfarande väntar. Tur jag har annat för mig! 

Vilken helg! Åh, typ den bästa utställningen jag varit på! Jag och mamma har alltså varit i Skåne i helgen på Blommeröds utställning. Tydligen Europas andra största utställning, vilket ju var skitkul! 127 hästar anmälda, och jag fotade varenda en, så jag har att göra de kommande dagarna. Men jag har ett hemligt trumfkort - kaffe.

Var även med på festen på kvällen och träffade massa nya människor, och fick hälsat på många man vet mycket om men aldrig fått ett ansikte på.

Denna fanns på vandrarhemmet vi bodde på. Antagligen van vid att få mat, för den gick fram till mig och "högg" mig i fingrarna. Kändes som tunnt men väldigt hårt trä. Näbbigt, liksom. Det fanns även paddor och paddbäbisar överallt, och de var så sjukt söta. Bäst var ändå när jag skulle vädra på kvällen och öppnade fönstret, och en mus springer in på fönsterkarmen. Me vi bodde ju ändå på Skånes Djurpark. 

Rensningen i datorn har börjat..

Solen skiner och jag sitter inne och jobbar. Fördelen med att jobba närmanvillvarmanvill är att man an ta en luch på 1,5h där man klär av sig och somnar på gräsmattan, så det var det jag gjorde. Gabbi ville att vi skulle med till stranden men jag kände att jag inte hade den tiden så fick tyvärr avboka det. Har antagligen inte nämnt det, men jag ska fota hennes och Mikaels bröllop nästa år. När hon frågade fick jag en enorm klump i magen, men sedan kom jag på att hon vet vad jag kan och inte kan, så jag tackade ja efter att ha varnat henne Det ska bli kul! 

Just nu sitter jag och lägger upp min prislista på hemsidan, lite långtråkigt jobb men det känns alltid kul när det är klart. En bra översikt på hemsidan är något jag ser om väldigt viktigt när man säljer saker så försöker jobba så mycket jag kan på det.

Förhoppningsvis laddas även sista delen av resan upp ikväll!

 

Jag, Chris och Adam i en park i Tokyo.

Har några tyngre saker att ta itu med. Inte livsbeslut etc, det här är mycket värre.

Jag måste ordna upp mina bilder och göra playlists. USCH. Vill verkligen inte göra det. Jag hade bloglovin att gå igenom med, flera hundra inlägg, eftersom mobilappen är för långsam. Men tyckte inte det kändes ok att det först jag gör när jag kommer hem är att läsa vad andra har gjort. Så jag markerade blogginläggen som lästa och gick ut och somnde i solen istället. 

Och ni HADE sparat det fina vädret till mig! Gulligt av er!

Kom tillbaka sent inatt och vaknade för några timmar sedan. Känner inte av dygnsförändringen utan tror jag lyckades ganska bra med övergången. Gustaf verkar m bra han med, även om han var vaken 48h i sträck. 

Idag sa vi äta pizza, typ. Jag ställde mig på vågen och har gått ner fem kilo under resan, vilket atm ger mig en total viktnedgång på 15kg på 11mån. Jag är på sätt och vis glad att mukler väger mer än fett, och att jag måste gå upp i vikt om jag ska kunna bygga muskler. Det gör att jag inte är så upphängd på vikten i slutändan. Spegeln och måttbanden är mycet viktigare! Nej, mamma, jag ska inte vara kvar nere på 55, jag lär ha gått upp massor om bara en månad. Som sagt, det finns ingen kebabsås i Asien så jag måste kompensera!

En uppdatering om Toko etc kommer förhoppningsvis senare ikväll när jag lägger ihop bilder. Nu ska jag föra över lite filer etc och beta av min att-göra! Btw, om du någonsin tycker att din datorskärm är för liten, prova 2mån med en liten 11-12". Det känns som om min stora är på 42" just nu, vilet inte är helt fel!