Så fick jag B+ på debatten och det gick skitbra, SÅ STOLT ÖVER MIG SJÄLV. Inte nog med att jag pratade inför folk, jag pratade på avslappnat på engelska och fick beröm för snygga uttryck. Motiveringen till att det inte vr ett A var ett "nästan", så det är jag absolut nöjd över. Mitt mål var att få godkänt och inte stamma. Min förhoppning, det var att inte stamma och få ett C.
Gymmat både idag och igår, kanske därför jag är nöjd med mig själv.
Jag skulle ljuga om jag sa att livet var perfekt. Jag har ingen inkomst och jag är livrädd för om jag kommer klara matten, högskoleprovet och för att jag inte vet vad som händer i höst. Boende och körkort ska vi inte ens prata om. Fast boende vill jag inte ha just nu ändå, jag har inte tid att lägga energin jag vill lägga. MEN.
När jag inte är nere över något. Då, då jävlar. Då är jag så äckligt nöjd med livet. Så äcklig nöjd med mig själv. Och jag njuter till fullo, för vem vet vad som händer när de dåliga perioderna försinner, då kanske topparna också gör det :D
Fast Sussi åker hem på torsdag. Skulle ljuga om jag sa att kollektivet i Ljungskile inte kommer sakna sönder sig. Och de som påstår annat ljuger, med tanke på smeknamnen(som nog mest Nathalie och jag stått för om jag ska vara ärlig). En fattig mobilbild på när vi vaknade häromdagen. Hon är inte död, eller kvävs heller för den delen hon är bara sjukt bra på att vara lilla sked. Och dessutom får båda plats när man ska dela på en soffa. Även om hennes huvud mystiskt försvunnit, så lovar jag att det kommer sitta kvar när du får tillbaka henne på torsdag, Jeanette!
Det är inte kul när man på samma dag inser att ett moment i livet kommer ta minst den dubbla tiden än vad man beräknat. Det är inte heller kul när man samma dag inser att man kommer gå miste om 1000-2000 i månaden.
Som när jag valde att vara för något sådant som dödsstraff i Sverige. Vi har 10min på oss att presentera, debattera och komma med en fin slutkläm. Jag fick ihop flera A4 när jag bara spånade på saken och skrev rakt ur huvudet. Att skära ner det till det allra häftigaste och den mest välskrivna krönika skulle lätt kunna ta 15min för bara mig. Det är sjuuukt jobbigt, särskilt med tanke på att jag ÄLSKAR detaljer.
Blöh.
Dessutom ahr jag tvingat mig själv att vara kvar framför datorn tills jag blir klar med skiten.
Oj. Tiden går så fort. Jag gör så mycket, det händer så mycket och jag umgås med så underbara människor. Och idag fick jag naglar som jag inte kan sluta stirra på, löööv 'em.
Träningen går inte fullt så bra, men mage har jag lyckats upprätthålla med situps tills jag dör, typ. Och just nu ligger prioriteten i träningen på rumpa och mage. Fick ett tips om att jag lyckas få magen mer fit så ger det intryck av större höfter, vilket jag vill ha sen. Men kosten sköter jag nästan bättre än innan, om än alldeles för lite, tror jag. Jag tycker jag äter bra men jag är mycket mer hugrig än innan. Skolan tar visserligen ganska mycket energi.
Skolan är fortfarande sjukt mycket mer än vad jag väntat mig, så jag är VÄLDIGT glad att jag inte läser mer än 200 poäng. Tror att heltid är på 500 poäng. Det är nytt område på varje mattelektion, och på min tredje engelskalektion ska jag debattera inför klassen. Hade de krävt detsamma av mig på gymnasiet hade jag antingen brutit ihop eller steppat up mig några steg. Hon jag debatterar emot verkar iallafall som en sjukt bra tjej, så det kändes bra. Vad jag valde? Jag ska stå och argumentera för dödsstraff i Sverige. Det ska bli sjukt kul.
I helgen ska jag umgås med mamma. Det ska även pluggas matte, ordna inför debatten, göra två annonser som ska vara klara tills på måndag, träna två pass, och försöka mig på ett nytt försök till att ansöka om företag. Phew, säger jag bara. Men något som jag var SJUKT GRYM på när jag jobbade på Planken var att gå all in på "allt jag gör nu slipper jag göra sen", och jag önskar verkligen jag kunde applicera det på min vardag med.
Idag var jag 8.30 på komux. Det var underbart. Vi var väl totalt 15 elever i klassen, flera ja känner igen sedan tidigare. Sprang även på Pontus, som jag var halvt tillsammans med i typ två veckor när jag var 15. Jättekul, för har ju inte direkt pratat med honom utan bara sett honom på stan typ. Iallafall, idag hade jag matte för första gången på evigheter. Det var underbart. Jag skojar inte. Ja, det var tufft att hänga med till en början, för problemen är inte matten i sig, utan jag kommer inte ihåg vad alla uttryck för saker och ting betyder, och det är viktigt för mig att förstå sådant för att kunna lösa talen. Så talen kunde jag fixa, men när han använde sig av ord istället för siffror sket det sig ganska fort. Dock verkar det vara på en bra nivå och läraren är grym. Största rädslan från min del är tiden. Mängden man ska hinna med "på en lektion" är ganska stor, så det blir ju mycket arbete hemma, och jag är väldigt rädd för att fastna. Dags att skaffa någon att plugga ihop med, och pratade lite med en tjej så hoppas hon är lika lost som jag! Iallafll, all in all, underbart att få använda huvudet igen. Visst, det kommer bli tungt, men jag är ändå sjut glad jag spårade in på att börja plugga.
Sedan drog jag vidare till arbetsförmedlingen, tog skatteverket och banken av bara farten, köpte några böcker i en butik som ska lägga ner och satt sedan i 45 minuter på salongen och väntade på att få mina naglar gjorda, innan vi insåg att jag var där fel vecka. Fick ringt en del samtal och svarat på alla mail iallafall, det var fint. Ett mail var så fint att jag var tvungen att ringa och glädjetjuta till Kathleen. Jag kommer visa resultate på det snart, deadline är sista januari så.
Gick till gymmet och körde ben, lyckades knäböja min egen vikt och resten av passet gick också felfritt.
Den här dagen har varit bra. Riktigt bra. Sen ska kvllen spenderas ute hos Nathalie, så det kommer bli ännu bättre.
Jag är hemma. Min hårddisk är hos Nathalie, det är lite jobbigt.
Imorgon ska jag till skolan och plugga Matte. Det ska bli kul, dock finns det ingen mattebok släppt för den kursen jag går än, så jag vet inte helt vad detta innebär.
Sedan ska jag på lite andra möten, förhoppnigsvis ett tungt benpass på gymmet och sedan bär det av till Nathalie.
Idag kom jag hem från Rom, Perugia och Napoli, de tre städer som de senaste dagarna spenderats i tillsammans med Kathleen. Kolla på hästar hos tidigare kunder och lite festande(/Italiensk lunch, verkar det som) har det blivit. Ätit god mat, och nyttig mat. Femrätters havsmiddag satt inte helt fel! Musslor, någon annan typ av musseldjur, kräfta, bläckfisk, lax, någon vit fisk etc. Även om man kan tycka att chokladtårtan de skulle avsluta med när man redan var proppmätt var lite att ta i så var det fint. Lax bör dock inte ätas någon annanstans än här hemma i Norden. För att den ska vara god nog måste den antagligen vara svindyr, vilket den redan är där. 300:- för 125g lax jag tillagar bättre sjlv är inget superintressant. Ok, nu spann jag iväg igen.
Jag har sagt till Gustaf att jag vill bryta med honom. Det hela slutade självklart med ett jättegräl, men jag tror att vi förstår varandras sidor egentligen och jag ser oss inte som ovänner. Jag var bara trött på att känna mig spyfärdig av ångest varje gång jag såg något som jag kopplade till honom. Såsom vaccinationsrapporten vi tog innan Asien. Rotade lite i mina papper, såg den och fick hålla mig för att inte kollapsa. Jag kan inte ha det så i mitt liv, och det lär inte sluta om jag fortsätter umgås med honom på samma sätt just nu.
Jag känner mig väldigt osäker, som alltid i min yrkesroll med fotandet. Dock verkar det hända lite saker nu, och förhoppningsvis har jag råd att göra vissa ganska stora projekt framöver. Synd bara att då kommer jag inte bara behöva en ny kamera för att hänga med. Jag måste ha en. DET ÄR SOM ATT HA HDKANALER MEN INGEN HDTV.
Kaffet kickar in, nu ska jag utnyttja det och jobba.
Min mamma förstår mig visst, oftast(men hon ser väldigt ledsen ut ibland när hon inser att jag och micke inte är 4 och 7 längre, det tänker jag inte sticka under stolen med). Om min mamma inte förstår mig har jag antagligen inte försökt mig på samtalet från början, för jag känner henne såpass väl. Så långa diskussioner om saker jag gör som jag inte tror hon skulle gilla har jag inte försökt mig på, ifall det blir jobbigt.
Så alltså, för att göra en totalomvändning här då och kompensera för att jag var lite fel ute innan. Min mamma är överlycklig över att jag vill flytta hemifrån och det är knappt jag hinner öppna väskan med smutsiga kläder innan hon tvättat, vikt och stoppat ner dem i en flyttlåda. Jag har en mathyra på 3000:- och en rumshyra på 1500:- per natt, och eftersom jag har två rum som jag sover i numera så får jag betala jouravgift på det andra på 1000:- per natt.
Hon kan inte sluta prata om hur hon längtar efter att få sova ut på morgonen, eftersom jag alltid är uppe i gryningen och städar och har mig. För att inte tala om när jag totalvänder dygnet varje fredag och har öppet hus för alla arbetslösa grannar, då festar vi hela tiden. mamma kan inte vänta tills jag slutar me det, så hon själv får festa hela helgerna.
Det här inlägget blev mycket sämre än planerat, men så är det ibland. Nu sitter jag i Ljungskile med en hund som totaldäckat brevid mig och det är jättetyst här.
Det börjar bli sjukt jobbigt. Att leva med en mamma som tar det personligt att jag inte vill bo hemma. Som letar efter sätt att underlätta situationen genom att sitta i olika rum, och att försöka ställa mindre frågor.
Det är lite som att slå huvudet i väggen. Att hela tiden skrika "men du lyssnar ju inte på mig", och göra henne ledsen. Men hade hon verkligen lyssnat på vad jag menar hade ingen blivit sårad.
Och jag märker att jag glömmer liksom.. berätta saker här. Det kan ju vara för att x antal timmar innan varje inlägg har jag redan paniksmsat mina närmaste, och några av dem läser här, så att berätta en gång till att jag ska passa denna hund fram tills flytten den 26e, känns ju lite onödigt.
Och det känns, precis som jag trodde, att jag är alldeles för gammal alldeles för fort. Men det handlar inte om mig. Jag tycker inte jag har slösat bort någon tid, inte överdrivet mycket. Visst, hur mycket jag hade fått gjort på en arbetsplats under hösten vs. vad jag har fått gjort hema är väl ingen imponerande insats, men jag har ändå jobbat på bra, jag har väldigt svårt att hålla pli på mig själv när inga hållhakar såsom "bli av med jobbet" finns.
Jag fuckade up gymnasiet ganska rejält, men det är inget jag ångrar. Om man inte kan önska att man jobbat hårdare på betygen, för det önskar nog alla så den är nog redan tagen.. så önskar jag att jag jobbat ännu mindre, för allt som heter VG är ju värdelöst ändå.
Nu snöade jag in mig på detaljer igen.
Jag trodde jag skulle vara "längre" här i livet, eftersom jag lever i en stad är alla som är i min ålder i en sådan här liten stad, antingen har sina jobb, oftast "nere på marken"jobb, eller så har de ungar. Ungarungarungar. Alla so pluggar har ju flyttat. Så i småstadsmått mätt är jag körd. I mina mått mätt går det asbra.
