lindamariasvensson

Idag har varit bra, har suttit hemma och pluggat matte och läst lite engelska. Skönt att vara i fas, hann även gå igenom det vi ska läsa på matten imorgon.

Fick precis en fotografering inbokad i Ljungskile, så nu ska vi bara boka sol och assistans så får vi hoppas det blir av snart! Tycker för övrigt det är ganska komiskt med arbetsförmedlingen. När man ringer dem hamnar man på dagtid ungefär på plats 100 i kön. Inte jättekul kanske, men de betar av den kön på ca 10-15min. Så är det något ställe i Sverige där det verkar finnas gott om jobb så är det på arbetsförmedlingens kundtjänst, shit va folk det måste sitta där alltså. 

Har ett benpass med lille(stor)bror imorgon också, ska bli kul för jag har nog aldrig kört ett benpass med någon annan innan. 

Nu ska jag städa vintern ur garderoben! Jag skiter i om jag fryser, jag orkar inte bära på tunga kläder längre!

Tar mig friheten att lägga upp en bild på Micke som Karro tagit, den är väl någon månad gammal om jag inte minns helt fel. Han har blivit så himla duktig, tränar mest hela tiden, men han har inte helt lärt sig med maten ännu, så jag jobbar på det. ;) Jag kanske gör fel när jag jämför honom med hur han såg ut när han var 12 dock?

Igår. Jag önskar jag kunde applicera gårdagens humör på årets alla dagar. Konstant lycka. Jag hade ju pratat ihjäl alla runt mig visserligen, men det är smällar man får ta. Grymmaste benpasset hade jag, vilket jag känner idag. Marklyften med räta ben känns gött i skulderbladen/axlarna också. Jag tror det är tack vare den iallafall. 

Jag klarade matteprovet. Vi satt innan, de tjejerna jag oftast pluggar med, och pratade om hur vi alla skulle få underkänt, men jag klarade mig. Jag var så glad, jag ÄR så glad, det är helt otroligt vad glad jag blev.

Sedan fick jag ett mail från SAHF som frågade om jag ville bli redaktör för tidningen. Då sa jag att jag inte har möjlighet att arbeta gratis för dem, typ. Det kändes väldigt bra att skriva så, inte för att vara dryg, utan för att för bara ett år sedan satt jag uppe halva nätterna för att få ihop tidningen, nu är mina prioriteringar annorlunda.

Nu sitter jag hemma hos Nathalie, den stackaren ligger uppe och är sjuk. Alla andra är och jobbar eller på banken etc. På tal om det ska jag ringa Norge idag, för att få bekräftat att jag inte är skyldig staten pengar. Dumt. Man kan ju tycka att om jag var skyldig norska staten pengar, så borde jag finnas svartlistad på något sätt. Men uppenbarligen visar det sig att man får inte stopp i systemet någonstans, det finns inte registrerat. Nu ahr ju jag inga skulder, och hade jag haft det hade jag ju inte blivit beviljad ett dokument som påstod något annat. Ja, jag vet inte.

Idag började förjävlit. Fortfarande sömnproblem, konstant hunger men ingen matlust. Låg vaen till 4.30 innan en viss herre påpekade att sömnen är en del av mig, så bara jag kan fokusera så är det som att cykla. Jag tackade för tipset och somnade. Hade en jättetrevlig pratstund om livet och grottmänniskor nnn på säkert två timmar. Jättebekvämt med mina milslånga naglar och att skriva med et finger på mobilen, notsomuch.

Iallafall, mamma kickade mig ur sängen vid 9 för hon hade lovat att hjälpa mig med lite saker idag, och det började dåligt och gick sedan mycket bättre än väntat. Allt är inte klart än, så jag jobbar stenhårt på att inte ha några förväntningar, men det är redan försent. Det är för skönt att vara asglad på kvällen.

Slängde i mig en kaffe och tog oss till gymmet, frågade Breinert om hjälp med de jävla knäböjen. Han gjorde precis som alla andra hittills och gav mig totala motsatsen till vad jag fått höra innan - men det funkade. Så nej, det görs inte med fötterna brettbrett isär längre, men om formen i lägstapunkten håller sig även när jag kör benpass på egen hand i framtiden, då skiter jag ärligt talat i det. Allt annat såg och kändes korrekt ut, och jag litar på honom. Jag förstår dock inte hur jag ska ha tid med att gymma med all rörlighetsträning och spinning jag vill få in på schemat. Aja!

Detta är då efter jag drog upp persiennerna och posade för alla på gatan med. ;)

Var på ett spinningpass idag. Andra den här veckan, och detta var bättre, eftersom den första inte verkade ha förstått att det är fördelaktigt att välja musik som går att cykla i takt till.. Iallafall, har varit lite skraj för det eftersom jag bara var på två spinningpass i Norge, och innan det så höll jag på tre gånger i veckan. Alltså livrädd at jag inte skulle orka någonting och tappa självförtroendet. Vi vet alla hur lätt jag tappar i motgångar, och inte blir det bättre av att jag precis skriver ner det och spär på det hela. Men, det gick faktiskt minst lika bra som när jag var "i form" innan, om inte bättre. Visst, så fort hon slog av ista låten vinglade(japp) jag ut och satte mig på toagolvet i tron om att jag skulle spy. Men det var ju för att jag hade cyklat därefter, inte för att jag var dålig. Så jag är stolt över mig själv, och musiken passade mig.

Jag börjar även tappa lite i vikt, och den här gången är det bra. Mage och tuttar försvinner sakta, men rumpan är hyfsat intakt, vilket också är något jag är sjukt stolt över.

Jag funderar även på att läsa på lite på ekologiskt kött. Jag är så trött på mat och är dessutom konstant hungrig, det har blivit så sedan jag började skolan, inte jättekul. Folk hävdar ju att jag kan äta det, ekologiskt alltså. Jag vet inte hur den typen av kött frångår "jag vill inte äta djur som föds för att dö", men tydligen är det bara gamla Rosa som dött naturligt där, så det borde ju vara lugnt.. Ja, jag äter fisk. Det är av samma anledning som du inte sorterar sopor eller går/tar bussen varje gång det är möjligt. Ingen är perfekt, jag låter den ursäkten hålla.

Måste också lösa problemet med att jag tränar bäst själv. Jag har ju folk att träna med, på samma gym dessutom. Men jag förlorar effektivitet och det blir träningspass som inte blir av för att pusslet inte funkar. Men en spotter hade varit fint. 

Jag vill veta vilka som läser min blogg, utöver de som heter mamma, Lisa, Amanda, Kristina, Gustaf, Jeanette och de jag glömt. Och jag själv då, eftersom jag alltid tittar på mina inlägg sekunden efter att jag laddat upp dem. Jag väntar mig inte ett svar, men ändå.

Den här hegen har haft sina ljuspunkter, och några jävlit djupa dalar som jag fortfarande inte har en lösning till. Jag är så jävla låst när det händer, och det är kanske därför de kommer från början, vetskapen att jag kan inte ta mig ur det. Men som sagt, ljuspunkter. Bäst av allt var nog när Micke sa att jag kunde få sålt min lilla dator som jag köpte för att greja med hästbilder på resor med. Den jag typ trodde jag skulle få betala för att bli av med.

Nu ska jag träna. 

Igår var en bra dag. Var hemma och försökte lära mig om derivatans definition i matteboken, går faktiskt ganska bra. Så jag känner mig lite mera i fas nu. Jag har inte varit hos Nathalie sedan i söndags, och det märks. Jag har tränat varje dag, ätit vid rätt tider och ätit nästan tillräckligt. Igår kväll åkte jag dessutom till gymmet och försökte mig på ett benpass, gick sådär. Får fortfarande inte till mina knäböj och det tar så sukt mycket på mig mentalt. Att börja ett benpass med "nähä, jag kommer aldrig kunna lägga på mer vikter... :(" är inte riktigt bästa möjliga scenario.

Sen hade mamma köpt en vinare och jag åkte till Kathleen där vi satt tillsammans med Micke och Mauritzio hela kvällen och pratade om USA, det var en väldigt grym kväll. Strök även Vegas från önskelistan, jag vill hellre kunna köpa en kamera några månader tidigare, det lönar sig mer i längden. Sedan måste jag plugga foto i vår, jag har tappat väldigt mycket kreativitet eftersom jag knappt fotar lngre, måste fixa det. Och att åka till Vegas nu för skojs skull är inget jag har råd med, tyvärr! Irriterande att det var så sjukt billigt dock...

Min lyckliga pisse får numera vara ute <3

Trött och småbitter, kunde inte sova inatt så låg uppe och smsade. Askul en stund, sen inte fullt så mycket. Idag är inte helt spikat än, jag har lite matte att plugga några timmar nu, och sen ska jag in till stan för att träna ben. Har en dejt eller två att klara av med, sedan ska jag nog försöka styra upp en fika med Kathleen så att jag får hör om hennes grymma vecka i USA.

Idag ska jag vara så snygg så folk ramlar baklänges.

Jag älskar vad som händer med antalet sidvisningar så fort jag publicerar en bild här, haha. 

Jag har inte så mycket spikat i år egentligen. Jag har lärt mig att inget är bekräftat förrän biljetterna är bokade, typ. Vad jag hoppas på under 2013?
Att Italienare 1 är seriös och jag åker till Italien i slutet av mars.
Att Italienare 2 kan tala tillräckigt bra åt mig och få ihop den veckan med olika kunder vi hoppas på.
Att fejkitalienaren inte visar sig vara totat annorlunda än han varit alla andra gånger jag träffat honom, för isåfall ska jag till Rumänien i Augusti, haha.
Körkort.
Extrajobb.
Godkänt i Matte C
Godkänt i Engelska C
Boka biljett till Scottsdale
Egyptian Event Europe
All Nations Cup Aachen
VM i Paris
Företagsregistrering
Las Vegas i april.


Dessa är dock de enda saker jag kommer bli besviken på om de inte inträffar.
Godkänt i Matte C
Godkänt i Engelska C
Planera resa till Scottsdale
All Nations Cup Aachen
Företagsregistrering

Så blir jag lika förvånad varje gång. Särskilt nu, när jag egentligen tycker att han borde vara sur på mig. Hans tystnad innebär ofta en ilska. Eller nej, fel. När han är arg säger han det inte. Men det var inte det jag ville prata om.

Det finns inte många som lyckas ge mig den trygghet och glädje som jag känner när jag ser den där jävla googlebilden som han har kvar som bild i min telefon, med den jävla mustaschen och emoluggen som täcker halva ansiktet. 

Jag vet inte om det är för att mitt liv är en enda röra och jag misslyckas gång på gång med de där rutinerna. Så när han ringer så påminner han om något jag minns som stadigt och vettigt. Något jag minns med det nu, som jag saknar idag är ju de rutinerna. Jag hade närapå heltidsjobb, tränade skitbra och såg framsteg, var omtyckt av mina kollegor och jag hade lyckats få den killen med den mest välarbetade imagen att vara töntig och needy. Jag hade ett eget ställe, inte fint eller genomtänkt någonstans, men det var vårt. 

 

Förmiddagen spenderades i Herrljunga, och det börjar ta sig. Vad som är kvar? Fågeln är inte påbörjad än, den kommer nog göra ont som fan, eftersom den ska fjällas och linjer gör ont.
Stjärtfjädrar upptill
Skuggning överst
De två blommorna till vänster
Några detaljer i högra blomman

Det är vad jag vet. Ja, jo, och så måste jag ju lasra bort den översta med, för det här går ju inte, hoho. Ironin i det hela är att om jag skulle lasra bort den en dag... jobbigt läge om jag får för mg att göra en tribal på armen och den inte matchar ryggsaken.

Och ja, klädlinjer på nedersta två är inte permanenta, ifall någon trodde det. 

Jag är glad. Jag är kaxig. Jag känner mig blötfet och osäker, ensam som fan så fort jag inte umgås med någon i min egen ålder. Jag är peppad, stressad och har ingen klar väg. Jag kunde inte bry mig mindre om många saker idag, som förr spelade stor roll. Min egen tid ägnas åt utveckling, bli bättre och de andra 50% som spenderas hos Nathalie ägnas åt nostalgi och att bara ha kul och ganska ofta även sabba allt bra jag åstakommit under min egentid. 

Som ni säkert ser är det helt omöjligt för mig att skriva om känslor och få det att låta vettigt. Men känslor är ju kul att skriva om, för vem vill läsa "gick upp, åkte till skolan, satt på ett fik, drog till gymmet och åkte hem igen". Jag kan inte göra en story av sådant. Får väl försöka ändå.

Idag började jag dagen hos sjukgymnasten, eftersom jag haft ont i ryggen i en vecka och nu börjar jag få problem med att gå normalt. Han sa iallfall att det inte var någon fara i att belasta det hela, och jag fick lite övningar som träffade ganska bra. Men jag kände mig ändå inte redo för knäböj, så jag sket i det och tog mig in på ett intervallpass m spinning. Det gick fort, och det var bra, för jag brukar inte ha en så stark start när jag ger mig på träningssaker jag antingen inte gjort på ett tag eller aldrig ens provat. 

Nu ska jag ägna resten av dagen åt studier och lite annat pappersarbete (har skickat in ansökan om att starta företag igen btw, håll tummarna nu!), sedan ska jag hitta någon kroppsviktsövning som inte gör ont i ryggen att ägna 30min åt innan läggdags.

Mitt mål med livet nu är att kunna gå på autopilot, jag önskar verligen jag hade det i mig. Inte som jag gör idag, där jag fem gånger dagligen stannar upp och ändra om hela schemat beroende på hur jag känner. Måste inte ändra mig, men jag vill, och jag hoppas det räcker.

Efter en fredag-måndag ute i Ljungskile, så är jag nu hemma hos mamma igen. Får inte gjort fullt så mycket ute hos Nathalie som jag får här, och min lista med saker som bör tas tag i är alltför lång. 

Det har varit en väldigt bra helg, fint folk som kommit och gått och plocka upp kameran glömde jag helt bort. Jag har tagit det ganska lugnt och vi har kollat en hel del film, som vanligt. Och som vanligt, så var det någon som hade glömt Get Him to the Greek och var tvungen att se den igen, så såg den också. 

Och som sagt så fick jag gjort mer här, och jag har massor kvar att göra här. Såsom mitt projekt att få syn på golvet under alla kläder.  Så eh, därför får ni inte mer.

Jag borde ha fattat att jag inte skulle få sova ikväll. Att se filmen snabbspolad för att få den avklarad snabbare var kanske att ta i. Just kidding. Elleeeer? Så många gånger jag har gjort det när jag kollade på seriere på väg ner till Gusaf, haha. Man ska vara effektiv. Undrar när jag sist la upp en vettig bild här. Jag fotade lite härute idag, sen gjorde fingrarna ont. Frågade hyresvärden om jag kunde få fota i vagnhallarna här, såg att de hade tre stora fina vagar där som jag gärna haft i ett.. ja, vardagsrum stort nog åt en vagnhall + vardagsrumssaker. Räkna inte med att bilderna någonsin blir fixade.

Två timmars tid till att bocka av småsaker innan det bär av till skolan, nu kör vi. 

Jag lovade mig själv att inte röra körkortskontot. Det gick åt helvete. Det var ett tag sen alltså. Men lite mer än hälften är borta, och det händer inte mycket på kontot som heter "använd" heller. Får ju in en hel del pengar från en fotografering som fyller upp det kontot igen, men det är hästpengar som ska investeras i att synas och förhoppningsvis vare en början till ny utrustning, för det MÅSTE jag ha, jag märker alltför stor skillnad på de jag försöker tävla med. Bildkvaliten är sämre. 

Jag sitter här och har det skitsvårt med matten. Fastnar jag så kommer jag bara inte vidare, och varje gång jag sätter mig med det tar det flera timmar innan jag kommer in i det, men jag har LOVAT mig själv att inte fucka up den, jag vill ju det här. 

Men när jag ser dagsläget. När jag satt med Nathalie när hon gjorde naglarna var det lite jobbigt. Vi pratade om hur våra liv såg ut, typ, och killen(!) som gjorde naglarna tjötade med. Han är en 23årig ekonom som fått flytta från Karlskrona för att arbeta i en nystartad nagelstudio i Uddevalla, likt den de har på Överby. Kungsgatan i Uddevalla har nu fyra salonger att göra naglar på, men det finns inget H&M. 

När man då sitter där och kontot som heter "använd" ligger på ca 300:-, och det inte väntas någon inkomst förrän om 3mån då jag kanske får 50% av beloppet arbetsförmedlingen erbjuder ungdomar. Csn kanske jag inte får förrän till hösten. När man då sitter där, känns det inte som om tre års studier(om jag nu ens kommer in till hösten, ajuste ja, de 300:- jag har på kontot måste jag betala 350:- till högskoleprovet jag inte ens börjat plugga till än) är det bästa valet. Jag kan inte plugga i tre år för att det är kul. Jo, det kan jag, men just nu är det mörkt och jag känner mig ensam och intefan kan jag sova heller. Det blir inte bättre av att när jag vaknar har jag engelskaprov, något som BARA ska bli kul, och jag har bara pluggat några timmar under kvällen. Varför kunde inte matten gå lika bra?

Jag tar mig inte i kragen och tvingar mig till den självkontroll som krävs för att hinna med allt fullt ut. *radar upp mitt liv*

Jag var intresserad av att plugga Beteendevetenskap eller Personalvetare, sjukt intressanta frågor. Det stod mellan dem och Ekonom. Läste på lite, visade sig att de två första inte hade några jobb de kommande åren, "plugga för guds skull inte oss", stod det typ. Tydligen inte Ekonom heller, om vi får tro nagelkillen Tommy. Men jag hittade allt en hög med personal- och beteendevetare, som faktiskt har jobb. Vet ni var de jobbar? "Ja, de flesta av oss här har en sådan utbildning." Jo, kära ni, de sitter och försöker hjälpa ungdomar ut på arbetsmarknaden på det där stället som vi känner till som Arbetsförmedlingen. Lockande?

Jag är helt enkelt rädd för att jag lägger fotandet åt sidan, både tidsmässigt(för att kunna bli bättre och lära mig) genom studier och pengamässigt genom frånvaron av inkomst. Jag är rädd för att jag lägger något jag kan bli riktigt bra på på hyllan för en utbildning som inte ger mer än det jobb på golvet jag sa till mig själv att jag inte ville ha. Jag vet att jag "bara" är 22 och inte behöver stressa, men vem fan har inte sagt så och sedan vaknat upp med fyra ungar och topplån? Jag säger inte att jag är emot det, det finns säkert en dag jag också vill ha topplån på huset, ehe. MEN. Jag har turen att faktiskt kunna tjäna lite pengar på något jag älskar. Jag har inte behövt gå igenom en livskris för att fatta det, jag jobbade ett år i Norge för att komma fram till det. Ett år är fucking ingenting. Vem som helst kan ju hålla med om att de skulle vilja jobba med något de gillar att göra, right? Och om priset för läxan var att jobba lite i Norge och sen göra vad de vill i ett halvår tror jag de hoppat på tåget.

Men, jag får väl vara glad att jag är en av de "lyckligt lottade". Ni vet när folk blir skidinstruktörer för att de älskar att ka skidor? De kommer hata sitt jobb, om de förväntat sig att åka skidor. Jag tog jobb som fotograf för att jag älskar att fota. Mestadels jobbar jag med kundservice, något som jag kunnat ta mycket mindre personligt, samt tjäna mer pengar på, om det stod ComHem på fakturorna jag skickade ut. Så klart jobbet i sig har sina nackdelar. Men det betyder inte att jag inte tycker det är kul att få en grym bild och all trafik som följer med det.

Jag är väldigt chatty nattetid, egentligen var inlägget slut efter "Varför kunde inte matten gå lika bra?" ovan. Hm. 

Ikväll har jag ordnat iordning en massa på rummet, men det blir inte helt som jag tänkt mig. Det finns helt enkelt för få väggar. Snyggare sagt kan väl vara att jag har för många saker som gör sig bäst vid en vägg. Så om vi försöker utesluta bokhyllorna och byrån, de ka ju få väggen, så har vi två högtalare som är hyfsad storlek på, en jättepalm en hög med flyttlådor och ja, juste ja, jag har ju typ tre sopsäckar med kläder som inte ryms i garderoben, för några klädlådor kände jag inte någon möbel i sovrummet behövde, nääärå.

Kvällen har varit ok, lite upp och ner. Måga saker jag aldrig skulle unna förmå mig slänga men som jag vet att jag bara kommer tita på vrje gång jag går igenom mina flyttlådor. Sedan kom det lite väl passande musik när sockret gick ner och jag upptäckte mer Gustafsaker, såsom fotoramar. Jag är inte intresserad av att ha ramar med varken honom eller Ciffe i, när jag inte har en bild på något annt uppe ännu, men jag vill ju inte plocka ur dem heller. Tycker inte om symboliska saker idag. Nej, jag tänker inte kasta pappret jag fick julklappen i, men jag kommer ju bara att bli ledsen av att titta på det. Varför jag ens för den här diskussionen vet jag inte, jag är ju expert på att hitta det fina i att gråta, men idag önskade jag mig enkelt, tror jag. Det är många Norgegrejer, massa papper jag gått igenom, och när jag kollade lite filmer därifrån idag(jag syndade och kollade på gustafsaker även imorse, jag pratade för guds skull med honom i telefon samtidigt, sämst som jag är) som påminde om de mysiga sidorna med att plocka undan vargdasrumsbordet, bädda ner sig på golvet och kolla serier där, typ, haha. Och så jämförs det med feberkänsla och flyttlådor som jag inte kunde bry mig mindre om. Kan ju tillägga att mamma har alla tre katterna i sin del av huset, så fatta att man känner sig ensam ;P

Nu ska jag försöka sova. Imorgon gäller matteplugg, engelskalektion, gym med mamma och bror, och mer grejande här hemma. Jag vill ha något eget. Inte för att jag äntligen har en klar bild av hur jag vill mitt boende ska se ut(bortsett tapeter, behöver hjälp med sån skit, och jag vill inte ha vita), det är mer plus i kanten. Jag har aldrig haft råd att försöka bry mig om inredning, så det är bra jag får öva lite på den här ytan(rummet är ju enormt. Tror min säng får plats sex gånger här inne, om jag inte är helt fel ute).
 Det är mest känslan av att stänga dörren, och det finns ingen som vet om jag är där eller inte, det vill jag ha. Jag vill kunna ljuga om var jag är för folk utan att de kan komma på mig, typ. Låter som en skitbra ide. "Behöver ett eget ställe så jag kan hitta på alibin." Det kanske blir bättre när jag får dörrar i rummet. Inte för att mamma någonsin hört mig ropa härinne ändå, så egentligen är det ju ganska meningslöst.

Jag undrar verkligen hur det jag skriver läses, eftersom texten i inläggen aldrig bearbetas, och sällan skriver jag om det jag tänkt. Då, när jag väl skriver om det jag tänkt så belyser jag det annorlunda och avslutar antagligen på nåt helt annat sätt.

Random things that I want NEED

Är trött, och småförkyld. Hemsk natt, kunde inte sova, obekvämt, varmt och med en skev säng, inte ett dugg kul. Och jag som hade planerat idag så himla bra, gick och la mig i tid för att hinna med morgonträningen. Råkade ta upp kontakten med Gustaf också, me jag var ensam vaken i fem timmar, inte fan är man stark då haha :P Det känns inte konstigt ändå. Han vet inte vad jag gör på dagarna, han har inte sett hur jag bor. Han vet inte vilka jag umgås med, vilken musik jag lyssnar på och han har ingen aning om hur jag klär mig. Jag har inte heller någon aning om vad han gör, och jag klarar mig utan att veta. Det var ett tag sen vi sågs ändå. Och ja, klart att allt är "som vanligt" när jag pratar med honom. Jag blir ju direkt den Linda som han var tillsammans med, precis som att ett dygn ifrån Nathalie gjorde mamma helt slut när vi började prata fort. Findus, 14 år, såg ni där.
Jag vet varför dock, och det är för att jag sysselsätter mig på annat håll, och jag klarar av att behärska mig om jag får tråkigt och börjar undra vad han gör. Jag har alltid velat vara ensam, flera timmar om dagen helst. Men nu tycker jag inte alls om det. Innan, om någon skulle iväg och handla såg jag det som ett skitbra tillfälle at få vara själv hemma. Att få något gjort var mycket mer värt än att umgås med personer jag gillade. Nu vill jag med i bilen. Men, så jobbar jag inte med kunder eller hänger med klasskompisar hela dagarna, kan va det med.
Nu orkar jag inte skriva mer om det.

Menmen, så nu sitter jag här och vet inte om jag är mätt eller hungrig, trött eller pigg. Ska skicka iväg lite viktiga papper och allt sånt jag är värdelös på att få gjort, sen blir det matteplugg. Får se hur mycket dock, huvudet är inte helt med idag alltså.

FÖR ÖVRIGT. Jag har börjat gilla svensk hip-hop, hahaha. Har aldrig gillat det, aldrig orkat bry mig, men de senaste har jag fått höra saker jag gillar 24/7. Tack pojkar!

Träningen snedtände ordentligt och isället för att känna mig glad och flygig och allt sånt så är jag förbannad på alla runt mig som inte gör nåt. Kanske mig själv också, men oavsett vem det är. Visst, det finns tusen saker jag vill göra, men jag gör så mycket annat som är värt just nu. Säger jag "Åh, dit vill jag resa" så finns det en liten tanke om planering, tillvägagångssätt etc.

Jag sitter sjukt mycket och kollar på inspirationsfraser etc som i princip säger till dig att du är det enda som står mellan dig själv och dina mål, enda skillnaden på vem du är och vem du vill vara är vad du gör and so on. Jag älskar dem. Självklart kan de läsas fel och man kan börja käfta om att rullstolsbundna inte kan gå, men jag tänker mer på ja, andra saker. 

Därför tär det att höra alla "åh, jag skulle villja", följt av något mummel som egentligen betyder "jag vet inte" när man frågar varför de inte gör det. Särskilt när det är från människor man önskar hela världen. Jag skulle kunna gå in mer i detalj om vad det är jag syftar på exakt för att kunna ringa in gruppen människor jag syftar på även när det inte gäller mina närmaste. 

Och påtalom, så är detta min favorit just nu:
You know all those things you wanna do? You should do them.

Vi välkomnar Nathalie bland våra läsare, så om någon annan vill läsa asdryga saker kan ni även börja leta i kommentatorsfälten.

Jag har  de senaste två åren typ sagt att jag varit skiträdd för att jobba på ICA eller dylikt, just för att jag vet att jag skulle älska det. Jag står fortfarande fast vid den punkten. Men det är ganska kul, ändå. För när jag började säga detta, när jag och Gustaf flyttade till Norge. Alla mina bilder om vad jag ville göra, allting, det baserades på att jag inte visste ett skit om vad jag pratade om. Som sagt, jag står fast vid min te- och doftljuslycka, det är allt som krävs. Men jag har lärt mig att jag älskar att resa, och att spara pengar inför ett större event är något som jag nu tycker låter kul(i den utsträckning som spara pengar kan vara kul då), det skulle jag aldrig säga innan. Då hade jag hävdat att jag hellre hade en bättre vardag än något speciellt inbokat. Så resonerar jag inte nu.

Jag har även insett en massa andra saker, många som inte passar in här, och några som gör det. Som hur viktigt vänskap faktiskt är. Amanda och Lisa har alltid stått mig närmast, och att nu dessutom få tillbaka Nathalie och att få prata ut om allt som varit innan och samtidigt märka att man har ännu mer kul idag än vad man hade som duracelliknande tonåring, det är helt galet. Det finns så mycket skit, och trots att jag och Nathalie är så jävla olika i hur vi beter oss,  så är tankesättet angående ungefär allt precis detsamma. Hon kanske inte förstår mig, hon är ganska trög ibland, hoho, men hon får mig att känna mig förstådd. Ok nu ljög jag, den bruden läser mig som en öppen bok och jag behandlar henne som om vi vore tillsammans. Kanske inte fullt vettigt, och särskilt inte när jag kommer på att vi pratar i telefon flera gånger om dagen utan att säga nåt. 

Jag lovade mig själv att inte skriva såhär, för det känns på något sätt fel mot Lisa och Amanda, Vet inte riktigt hur man ska få ihop det här. Det blir nog bara så, det är altid folk, folk jag tycker om, hemma hos Nathalie och Hoffa. Människor som jag inte hade några förutfattande meningar om, men som ändå överraskat mig positivt. Jag har aldrig umgåtts med människor i grupp innan. Jag har altid varit skitdåig på det, och jag är det kanske fortfarande, men det har inte visat sig ännu. 

Jag har skämts lite över det här. Jag som vill se mig själv som en person som hela tiden får något gjort, jag avundas de människorna. The doers, haha. Jag strävar efter att vara lika "produktiv"(där kommer det jävla ordet igen) som Kathleen, samtidigt som jag förespråkar att inte en levande människa borde klara det. Innan jag och Deise var ute i lördags satt K med, och jag sa typ det. Hur bra jag mår efter att jag klarat av det, när jag fått beta av hela listan. När man kan säga att man gjort alt man hade hoppats på. Helt underbart är vad det är. Men, hur mycket allt lugnat ner sig nu. Jag upprätthåller det jag har, träning och jobb, men jag driver det inte så mycket framåt som jag hade kunnat, och jag skäms för mig själv. Men samtidigt vet jag att jag kan inte glida runt som jag gör nu om ett par år, så jag ska passa på. Jag hoppas jag får börja plugga i höst, vi får se om jag klarar snittet på högskoleprovet. Annars får jag hitta på en plan b i ett år till.

Men det är så skönt, för än så länge ser jag ingen som klandrar mig. Mamma kan tycka jag borde göra lite mer, men hon känner mig alltför väl och vet alldeles för mycket om vad som egentligen får mig att må bra och inte.

Den här texten blev varken sammanhängande eller sa hälften om vad som var tänkt från början. Det kan vara ett resultat av att datorn står överst i högen av matteböcker, brevid nagellacken som också passar väldigt bra in i min skolbild. Nej, idag ska jag vara en ensam doer, så att jag kan ägna nästa vecka åt att dricka kaffe och måla naglarna med gott samvete istället för det dåliga som gnager just nu! 

Haft en grym vecka. Helt galen har den varit, och saknat Sussi har jag gjort också. Jag har ätit en hel del chips, ännu en gång fått stå och förklara varför det vore slöseri att köpa oxfile till mig och inte har jag färgat håret som jag skulle gjort. Som ni ser, heltokig vecka. Nu ska jag vara hemma hos mamma i ett par dagar, komma iordning i rummet lite, få träffat Amanda och lägga lite mer energi på plugg. Börjar även bli dags att läsa på lite mer inför högskoleprovet jag är ganska säker kommer gå åt helvete, men då får jag helt enkelt försöka jobba i något år innan eller så.

Var på krogen igår med Denise ockå, hade hur kul som helst och de timmarna flög förbi på vad som kändes som en halvtimme. Sedan åkte Denise hem och jag fortsatte ut till Ljungskile och hade kul där några timmar till. Glömde kortet och istället för att åka hem till mamma, eftersom det enda jag hade av värde var en papperslapp med två siffror på, och sådana tar de inte på bussar, så jag blev kvar i lsk. Har suttit där ute tilsmmans med alla andra som inte hade mobilladdare eller skjutsmöjligheter och kollat på Get Him to the Greek idag, folk har ätit pizza och klagat på att det är jobbigt med allt. Segt och ganska trist har det varit, eftersom huset fungerar lite som ett växthus när solen ligger på. Menmen!

Förhoppningen är att Nathalie ska komma och packa upp mina flyttlådor i veckan. Hinthint.

Om jag vet att min blogg är astråkig? Japp.