lindamariasvensson

Den blir inte som jag väntade mig. Men just nu känns det väldigt bra. Man kanske skulle avsluta föregående mening med "ändå", men det ger inte det tonfallet som jag vill ha. Och att skriva som jag gjorde och påstå att jag är glad över att det inte blev så stämmer inte heller. Jag är bara väldigt glad. Jag saknar Gustaf, det gör jag. Jag ringde honom nyss och gick samtidigt och la mig under täcket och frös lite. Låter kanske värre än vad det var, men jag vet inte, jag gillar att träffa mamma varje dag, men det är ändå nåt med att ha Gustaf i närheten hela tiden... Inte den fysiska närheten med kramar och så, det saknar jag inte som jag trodde jag skulle göra. Bara det att kunna prata med honom utan att behöver ringa. Det saknar jag. Kanske lite dumt att man påminner sig själv om det genom att fortsätta prata i telefonen...

Idag tog mami och jag en tripp till Herrljunga och det var mysigt, minus caf´e(WTF ÄR FEL PÅ MITT STRECK?!) t vi var på, såg perfekt ut utifrån och när vi kommer in var det som en skolmatsal... "Yaaay..."

Det blir garanterat ingen skola, för de har säkert redan börjat och inget mail har jag fått. Kanske bra ändå, för jag har jobb som det är redan nu. Och krisar det så får jag jobb på sjukhuset igen. Nej, det är inget förslag, det är när jag är beredd att gå till Arbetsförmedlingen men vill tjäna mer pengar än så, då går jag dit. Ska nog uppsöka en studievägledare och se om de är värda sin lön. 

Lite andra sidoprojekt finns okså, en sisådär femton stycken. Så det blir nog en finfin höst, för trots att mitten av juli vände uppochner på allt så har sensommaren varit helt underbar, om inte perfekt.

"Stackars honom, han verkar så liten på något sätt. Vem ringer mest?" 
 

Att gå upp klockan åtta var ett ganska dumt beslut. Nu har det gått en timme och jag mår fortfarande illa. Då kommer mamma med den geniala iden(det har hänt något med min e+streck knapp, wtf...) att gå upp ÄNNU tidigare. Var är logiken, gott folk? Ingen vet.. 

Idag blir det en tur till Herrljunga och sedan ska jag ha sönder min rygg på gymmet. Väl hemma blir det att fortsätta med bilderna, för jag har lärt mig nu att ta på mig mer jobb när det jag har börjar ta slut. Var och fikade hos Kathleen igår och vi fotade även Magnifique, det gick väldigt bra! Vi ska ut och gå imorgon och på torsdag ska vi fota igen, hurtigt värre!

Nä, seriöst, jag mår så illa här... BLÄ.

Var ju hos Rune och Monica, som de så fint heter, igår och fikade och pratade skit. Jag kröp mest runt på golvet och fotade katter om jag ska vara ärlig. De var huuuuge.

Nu är jag nästintill klar med alla stora grejer. Betalinfo är vägskicad och det är bara en person till som ska få sina bilder. 

Ok, två, för nu fick jag två till beställningar, woopwoop! Så ja, det är vad jag gjort de senaste dagarna, och som alla andra dagar. Nu ljög jag lite för i torsdags åkte jag och mamma till Vänersborg. Jag köpte te, kaffe och en supergrön väska. Har även beställt en höstjacka från Melba, åh, vad jag älskar den butiken och lite annat smått från Nely som drog igång någon rea. Åtta plagg för 1100:- på Nelly, och det dyraste var ett par träningsbyxor. Mycket pengar, men gott samvete ändå.

Sedan åkte jag hem till Amanda och vi åt Sushi och kollade Sex and the City, vilket var kul. Hoppas denna rutin håller i sig framöver. Måste bara se till att hålla mig arbetslös så ska det nog gå bra! Sov över där och drog sedan in till Uddevalla och tränade ben. Idag har det inte blivit någon träning, utan ahr gett mig på bildrensning och har suttit och gallrat bland äldre bilder och lyckats få bort näsan 20gb, så nu är min dator happyhappy.

När mamma slutat jobbet ska vi iväg till någon släktning och hälsa på. Vet inte om jag någonsin träffat dem, men det ska bli trevligt. Jag är ju grym på det där med fika numera så det blir nog inga problem!

Hur det gick när Gustaf kom till stan? Det gick bra, oväntat bra faktiskt. Han mötte mig på stationen, vi drog och åt lunch på Coffee Roomer och la oss sedan och solade i parken. Första timmen fick han behålla solglasögonen på, det var för mycket att se ögonen. Men sedan gick det bättre, även om det var tufft. Allt var precis som vanigt, det var som att spola tillbaka tiden och det kändes inte som om vi inte setts sedan början av juli. Känslor och så tänker jag inte prata om nu, men efter att ha nekat honom att ses väldigt länge är ja glad att jag till slut gav med mig.

Han stannade i fem timmar och vi bara umgicks utan mobiler eller andra skärmar. Det är nog första gången det hänt. Och att det var i Uddevalla gör nästan att jag borde fira, han hatar Uddevalla.

Jag har svårt att se att det kommer ske igen dock, även om jag fortfarande har konstant kontakt med honom. Det är trevligt, men samtidigt en påminnelse om en massa saker. Dåliga. Och den starka känsan jag hade av att aldrig vara tillräcklig gör sig också påmind iochmed att jag duger till att umgås med nu, men jag var inte nog åt honom innan. Så han är en underbar vän, och jag vill inte bryta kontakten och förlora det, det kommer jag inte göra. Men ja, jag vet inte.. Orkar inte analysera.

Gustaf kommer till Uddevalla imorgon. Väntade mig honom eventuellt imorgon kväll eller onsdag, men nädå. Nu säger han att han är i stan vid 11 imorgon. Jag borde må illa, för det är så jag känt mig när diskussionen om att ses kommit upp. Så trots att det är sent(det är då jag byter skepnad och blir halvgalen) så är jag lugn och mest lite småstressad över att jag behöver gå upp tidigare än vanligt för att hinna springa.

Vafan. Jag har ingen aning om hur jag kommer reagera, eftersom sist vi sågs var vi tillsammans. Vill jag gråta om jag känner för det? Vill jag vara lika mycket realist som jag varit hittills och rycka på axlarna med ett "Gud va kul att se dig" på sin höjd. Jag garanterar att det blir vad jag gör det till, och att ramla över kanten till panik kommer nog vara hyfsat enkelt.

Vattenfast mascara? Check.

Nej mamma, detta är inget planerat. Han är i Strömstad och leker med fallskärmar nu och stannar till på vägen hem.

Lyxade till det lite och satte mig i vardagsrummet med lite redigering. har redan sålt ett paket bilder, så vandrarhemmet är betalat, det är bra. Man får tänkt en hel del när man sitter själv och ens arbete är ful->ta bort/fin->låt va. Jag vill veta vad jag ska göra i januari. Ska jag plugga? Jamen dåså, då tar jag de timmarna jag får på mammas jobb, eftersom jag har rätt till tid där(tvåårsgränsen för vikariat), och pengar är alltid pengar och går jag ändå hemma. Ska jag inte plugga i januari, eftersom jag inte kommer in då heller, ja då är det kanske dags att söka jobb seriöst och då har jag inte tid att sitta och redigera bilder hela dagarna. 

Och jag har ju inte ens fotat min enorma garderob ännu. Ni fattar ju hur upptagen jag är so inte ens kan ta kort på ett vitt skåp som står i samma lägehet som jag hänger i hela dagarna.

Glada människor, sinnessjukt glada människor, trevliga människor och snygga hästar. Nu är jag tillbaka i Uddevalla och ska greja med bilder i en vecka. Tanken var att träffa Lisa, Rebecka och Anna idag med Rebecka missade sitt plan eller något så vi får skjuta upp det. Ska nog träffa Emil den här veckan tror jag, blir så sällan för att jag gllar att jobba kvällar och ja, han jobbar ju under eftermiddagen som normalt folk. 

Var även ute och joggad lite tidigare. Jag har börjat bli ok med att gå ut på morgonen iochmed att jag ordnat allting för mig kvällen innan, s det är stora framsteg, men ännu är det inte några långa pass. Max 20min varav ca hälften är gång. Jag är stressad över att komma tillbaka till lägenheten och börja med bilderna och vill drför vända så snart jag gått ut.

Nu ska jag ordna frukost och sedan blir det uppladdning.

 

Jag har hängt hos Amanda idag, vi kollade på Sex and the City, hon lagade asgod mat åt mig och sedan drack vi kaffe. Himla skönt att bara vara sådär, istället för den intensiva timmen som blir när man bokar in en fika.. Inte för att det är dåligt då, haha, men det är ändå inte samma sak som att häng i skolan.

Har fått en förkärlek för Timbuktu, vilket jag aldrig haft innan. Och Gustaf beter sig hur konstigt som helst och jag känner att jg inte har en aning om var jag har honom. Inte till följd av Timbuktu då, vad jag vet. Han gör mig galen just nu. Jag är väl medveten om att han aldrig helt vet var han har sig själv heller, på sätt och vis. Jaja.

Imorgon bär det av mot Vetlanda på hästutställning, sista Svenska för i år, och det blir förhoppningsvis en grym helg. Minneskortet krashade ju under helgen, men har precis fått formaterat det och testfotat lite och det fungerar. Är nog dags att dra sig mot sängen så kan jag vara duktig imorgon förmiddag istället. Packning, dusch och träning ska hinnas med, plus att det lär ha regnat in svar på alla bildbomber jag skickade ut idag... Datorn stod och laddade i över sex timmar medans jag var borta.

Mammas sista lediga dag innan Micke börjar skolan spenderades ute vid havet, Fiskebäckskil för att vara exakt. Mysigt värre! 

Halvdåliga bilder som jag bad mamma knäppa bara för att, ska fota mig ordentligt om några veckor igen så man kan jämföra på riktigt. Jeansbild har jag inte sedan nnan, men jag kommer vilja ha en sedan, sådeså.




Det är en månad idag sedan dessa togs. Det är ju ingen synbar skillnad, inte för att jag väntade mig det heller. Sedan hade det nog varit lättare om jag hade klätt mig likadant på bilderna, menmen! En riktig kommer som sagt om några veckor. Ingen av bilderna är tagen efter ett pass, så vet inte hur skillnaden ser ut då visserligen. Har ökat alla vikter avsevärt och även gått upp två kilo själv, och det är det som räknas!

Idag har jag kommit upp ganska tidigt, tog mig en löprunda, kort sådan visserligen, men med tanke på hur nära det var att jag somnade om är jag stolt ändå. Jag jobbar med helgens bilder och är social med mina sms. 



Här är en av hästarna från i söndags, när jag fotade hemma hos en av de som anordnade utställningen. Panoramat nedan är taget fredag kväll, utsikt över Överkalix på vägen mellan utställningen och där jag bodde.

 

 

 

 

 

Inaktiverade mitt facebookkonto för att jag är trött på skiten, väntar med att ta bort det då det finns en hel del jag vill ha kvar. Meddelanden till exempel, och när man tar bort kontot försvinner allt.

Lite kul var att jag direkt fick förfrågan om varför jag blockerat en person. Nej, du är inte blockerad, men facebook är för dumma för att skriva att personen dolt sitt konto. Satte mamma som admin på LS Photo & Design eftersom man måste ha en person till det, så nu får vi hoppas det här håller i sig.

Jag har nog mest satt krokben för mig själv, men vafan. :)

Åh! Jag ÄLSKAR Luleå och Överkalix, där helgen har spenderats. Det har då varit fotograferingar, massa skratt och framförallt så med en såpass liten utställning(lördag, 40 hästar) så har jag fått prata ganska mycket med många änniskor som man tidigare endast var bekant med. 

Jag flyg upp tidigt i torsdags och fotograferade hemma hemma hos Polstjärnans Araber i Luleå, tog en kaffe eller tre och  kramade en jättekatt. På eftermiddagen bar det vidare till Arvak Nord, där även handlern Mariana höll till, och där var det full fart med hundvalpar och intagning av höet inför hösten. På kvällen grillade vi i deras grillkåta och jag fick smaka hemmagjord älghamburgare och lära mig en massa kul saker om hur det går till i Norrland. Jag sov på deras B&B en bit bort, ett äldre ställe där hon plockat ihop en väldans mass gamla möbler och inrett alla rum i olika stil. Jag fick det gröna rummet/vilda djur, och hade ett enormt lodjur som stirade på mig när jag sov, haha. 

Fredag vid lunch åkte vi upp till Överkalix där utställningen skulle hållas och självklart får vi se renar, underbart! mitt ute i vägen traskar de runt. Mariana skriker "stanna bilen, måste fota!!!" och plockar upp sin Iphone. Det var så pinsamt turistigt av oss, men jag gillade det, har man aldrig sett en ren innan så har man inte. De är mindre i verkligheten! Vi kommer upp till utställningsplatsen, Arvak Nord stallar in sina hästar och jag letar reda på Sara, en av de som anordnat det hela, som ska stå för att få runt mig etc. Jag och tre till fick låna deras hus, vi fick låna bil och Sara m familj sov i husvagnen på utställningsplatsen. Så himla gästvänliga människor som bara öppnar hemme så för en. 

 

Utställningen gick jättebra, alla var superglada och vädret var jättefint. Lång dag visserligen, jobbade från 7-18 utan varken mat och dryck(mamma, vi hade inte tid), men hey, kompenserade det med grillbuffe på hotell på kvällen.

På söndagen åkte jag till Linnea, också en av anordnarna, och skulle fota hos henne. Jag hade hört att de skulle vara fint där, men oj. Gården ligger i en nedförsbacke, nedanför den ligger hästhagarna, kant i kant med en jättebred älv, och i bakgrunden har de stoppat in berg. Inte fy skam att jobba med!

Norra Sverige, ja, de har knott. Inte vanliga knott, utan något lite större som beter sig som flygmyror. De kröp in mellan myxorna och skorna, trots at byxorna låg över. Och de var på mig hela dagen, även när vi kom dit vid sju på morgonen. Så när man drog upp jeansen efter ett par timmar hade man små röda prickar längs med hela kanten. Underbart, har nog aldrig blivit så biten som under dessa dagar. 
De låser inte dörren när de åker hemifrån, det behövs inte. De låser inte bilen när de stannar någonstans, inte heller detta behövs. 
Lugnet finns där, husen är enorma och människorna är som sagt, hur trevliga och inbjudande som helst.
Hur vackert det är ska vi inte ens prata om. Älvar, sjöar som ser ut som älvar tillsammans med bergen och de stora skogarna, underbart!

Nu börjar redigeringen.




En roll-up åt Linnea, hon som gjorde utställningen och som jag fotade åt på söndagen!

Igår träffade jag en gammal kompis, som jag hoppas träffa igen snart. Det var helt awesome, 3,5h satt vi och pratade om allt från epa-traktorer till de där pyramiderna ni vet. Jag kallade även Gustaf för "mitt ex" för första gången och det kändes askonstigt, men vad ska man säga när personerna ifråga inte mött varandra. Nej, jag vet inte, jag var jävlit sur över allt igår och önskade att jag varit känslokall ända från dag ett.

Nejmen, iallafall, vi satt nere vid Snäckan, ett fik nere vid Gustafsberg, oh sedan åkte vi bort till stora gräsplätten på Skeppsviken. Har blivit en hel del kvällar där det senaste!

Träningsmässigt har jag uppdaterat ganska dåligt här. Det går bra, står någonstans mellan 57-59kg nu tror jag, inte vägt mig de senate dagarna. Axelpressen är uppe på 10kg per hantel, vilket jag aldrig klarat innan, och bröstmuskerna har också blivit sjukt mycket starare, har kunnat köra 12,5kgs hantlar som start och ändå fortsätta tungt på multimaskinerna efteråt *stolt tjej*. Triceps är har jag bytt ut bar(vad heter det på svenska?)en mot ett rep, vilket är MYCKET tyngre men det skall vara mycket bättre. Jag har lärt mig hur man får ordentlig jävla träningsvärk i på övre delen av rumpan, och det är jag överlycklig över(reverse lunges, I <3 you). Tyvärr har jag blivit rädd för benpressen, och knäbö är ag inte rutinerad nog för att köra tungt på, så det blir inga korta och tunga benpass på egen hand förrän det är borttränat, och tills dess får Micke vara med på gymmet när jag kör den ifall jag tappar den. Det blir så pinsamt att ha som utgångspunt att du tappar själförtroendet under tiden och vikterna åker ner över dig och ur det läget får jag inte rubbat den...
Hm, några pull-ups har jag inte gjort ännu, det är ett tag var. Lat pulldowns, seated cable row och framförallt assisted pull up är mina kompisar tills dess. Biceps är ja ganska nöjd över, men har fått höra att det är min svagaste punkt i förhållande till resten av kroppen, så kan vara bra att bygga på det med framöver.. Jaja, lite svammel bara, blir nog fotografering igen om en månad ca, ska bli kul att se om det hänt något!

Nu ska jag göra mig klar för grillning!

Ikväll har jag suttit nere vid skeppsviken och pratat igen. Hon där Hanna är inte fy skam alltså.. Hon frågade om jag skulle med till Guatemala när hon flyttar dit igen. Efter ett antal frågor från min sida kändes det inte helt avlägset. Men precis som jag förstått det av hennes historier - att du lever för dagen och bara har det underbart, så har ju den biten en baksida. Man kommer ingenvart. Jag vill ha mål i mitt liv, något att sträva efter. Inte att jag inte hade gillat det, att bara ha kul, självklart hade jag älskat det. Och jag hade kunnat kompensera på annat håll, tänk så mycket man hade kunnat läsa... Jag hade inte "tid" till det i Norge. 

Jag tror inte jag kommer göra det, så du kan vara lugn mamma, men hon fick mig att tänka på en del saker. Vad är det som håller mig i Uddevalla egentligen? Bortsett mamma så finns det inget här som jag inte kan hitta någon annanstans. Det finns sjukt trevliga folk och vänner, men de som sår mig närmast, Lisa och Amanda, bor inte ens här. Med bussar tar det ju 45min att komma till dem. Jag är nog inte stressad för att jag "måste hitta vad jag vill göra", jag är nog stressad för att jag börjar tröttna på att flytta. 

Jag lämnade Uddevalla 7.30-17 när jag ar 16, och innan det hade jag också flyttat ganska många gånger, så det är väl saker som kan påverka, jag vet inte. Att jag är trött på att flänga runt. Jag har alltid haft min umgängeskrets på annat håll, Nathalie bodde fan i Bokenäs, 35min från Lane Ryr. Amanda bodde i Grästorp - en timme, och Lisa i Frändefors, 30min. Det har aldrig funnits "jag kommer över en stund" med möjligheten att komma hem samma kväll utan att bli hämtad. Emil är den första jag gjort så med, känns askonstigt. Det låter antagligen ganska mycket som att jag överanalyserar det hela, men jag vet inte. Jag har alltid trott att gräset är grönare på andra sidan och först nu börjat tycka om Uddevalla, men jag vill ju inte fastna här, inte än. Jag vill bo några år i en större stad först, och prova på det, sedan se om man kommer tillbaka. Men just nu så trivs jag så mycket med att faktiskt ha bekanta, inte vänner eller kompisar, utan folk som jag vet vilka det är som man hälsar på, som man kan ta en fika med, men som det inte är något mer med. Men på rätt arbetsplats i vilken stad som helst så är det inte svårt att uppnå det, jag vet ju det. 

Det är nog helt enkelt så att byrån är för stor för att få ur lägenheten.

Har varit i Vänersborg och druckit kaffe idag, det var kul! Igår kväll var jag hos Lisa och pratadepratadepratade, det var ännu roligare! Och så en snabb tur till gymmet nu för att ha sönder mina ben, sedan blir det en fikalös fika nere vid havet hela kvällen, en perfekt lördag! 

 

Det blev som jag inte hade hoppats på. 200cm hög, tre BREDA dörrar och 60cm djup. Låter som fullt normal mått. Synd bara att de kommer bli tvungna att riva huset för att få ut den möbeln hel igen. Det tog sex timmar att få ihop den och den är gjord av spånskivor, så att ha sönder den genom att plock isär den - nejtack. 

Jag ska ta en bild imorgon när jag sitter i den. Om den ens håller för det. Nejdå, jag är ändå positivt överraskad, den rymmer alla mina kläder utan problem.Den är helt ENORM. "Måste köpa kläder så jag kan fylla den". Mamma flyttade ut ur sovrummet idag och nu ska jag börja kicka ner mickes onödiga saker i lådor, som gosedjursälgen jag inte vet var den kommer ifrån. Jag kommer så fastna i den här lägenheten. BLÄ. Tackar inte bara för mat och husrum mamma, utan även för mitt fina vokabulär.

På tal om det så kom jag över en massa Gustafsaker idag när jag rotade igenom alla lådor. Och det var inte kul. Hurdå? Jo, för redan nu känns det ingenting. Jag satt här, för tre veckor sedan exakt, och skrev till Lisa och alla andra jag känner(vag överdrift) typ: "VADFAN SKA JAG GÖRA MED GOSEDJUREN", och om det fanns tvivel så skickade jag bara bilden på katten jag snodde av honom från Tokyo. Cuteness overload. Han(Gustaf, inte katten) stod där, med halvgalna ögon som bara skrek att han beredd at tömma kontot på de där maskinerna med gosedjur i. Han är nästan mer såld på gulliga djur än vad jag är, levande och uppstoppade, men jag tror nog ändå spelpojken i honom tog över den delen där... Och då det djuret som han inte ens ville ge ifrån sig för att det var så awesome. Jag känner ingenting, det är tomt. 

Jag satt i några timmar nere vid hamnen igår och pratade med Hannah, Jerkers syster. Hon är lika awesome som honom när det gäller att prata och jag kände att jag hade kunnat sitta där i två dagar och bara prata om allt, lovely. Men sen ringde mamma och undrade när jag skulle komma hem, "klockan var ju ändå 12". Well, anyway(märks att jag inte skrivit här på ett par dagar när jag drar ut på en grej...), hon sa såhär: "Så, om du inte saknar honom.. och inte längtar efter honom... och inte gråter... och du ändå inte känner att du inte håller inne på någonting.." och sedan bad jag henne vara tyst för hon träffade lite väl rätt. Jag VILL ju vara hos honom, jag VILL leva med honom och jag älskar honom. Men det går för fort allting, för alla känslor runt det där, de rinner liksom bort så fort... Jag är inte så orolig för min del dock, jag vet att jag fattar att det är för att han varit i denna här lägenheten typ två gånger som gör detta. Men jag är nog rädd att han ska glömma mig när han precis som jag lever i en vardag där jag aldrig funnits till. En liten del av mig önskar nog att han var i Norge just nu, och sov ensam på den läskiga nedervåningen.

Jag vet inte. När jag satt och tänkte på detta i Asien hur jag skulle göra den dagen det sket sig, hur jag skulle klara av att klippa. Jag vet inte om konstant smskontakt är bästa sättet. Men jag känner ändå inte att jag behöver klippa, det går bra ändå. Jag vet inte. 

Imorgon ska jag till Trollhättan och ha jävlit kul, sådeså!