lindamariasvensson

Jag gillar tiden nu. Med nu menar jag att nuet är ok, men jag längtar ändå till framtiden, alltså den om 2-4-6-8mån. Jag gillar min vardag men har saker som gör att jag längtar bort med. Samtidigt som nuet och tankarna på hösten stundtals äter upp mig inifrån och jag mår sjukt illa följt av en tår eller tre. Men då stängde jag av musiken och kom tillbaka till nuet och framidsplanerna. Jag tror att allt jag har på gång gör allting mycket lättare än att bara se tomhet framför mig. Jag vet inte helt... Jag vet att allt kommer att bli awesome och man får inte alltid som man vill på alla plan, men det finns säkert positiva saker med det också.

Igår tex var jag sjukt sugen på att åka till Oslo och jobba där. En annan svensk tjej som köper kaffe av mig flyttade hit samtidigt. Hennes resa har sett ut såhär: Extrahjälp på Planken -> Gina Tricot -> Glitter -> Assisterande butikschef Jack & Jones. Vi är lika gamla och jag blev lite sugen på att också ha haft den typen av arbetsresa.

Att bara vara fram tills den dagen man vaknar upp och inser att man inte gjort någonting under de senaste tio åren. För det är ju faktiskt inte jobbet som spelar någon roll i slutändan, med hela stora frågan om livet, det vet vi alla. Då är det livet runtom, och då kanske inte Oslo känns som det bästa valet. Jag vill inte gärna fastna någonstans och jag har lite prestationsångest på det planet. Men jag tror att vardagen skulle vara finfin där. 

Jag ska nog börja tro på att man får ett liv till, för att slippa stressen.