lindamariasvensson

Jag vill prata. Alltid. Men jag tycker det känns ganska värdelöst med en person som inte vet vad jag snackar om, i det här fallet inte känner Gustaf. Mamma känner väl Gustaf bäst och hon vet ju ingenting hon heller. Och jag har en känsla av att Gustaf inte vill prata med mig heller, utan jag tror nog mer han satsar på att försöka vara aptisk tills han glömt mig eller nåt, och det känns askul. 

Han poängterade häromdagen att en sak han avundades mig var att höjdpunkterna mitt liv är de små sakerna. Det brukar jag vara glad över. Tyvärr så resulterar det nu i att alla detaljer är det jag saknar mest, eller blir nere över. Så idag har jag sett smultron, ett ansiktsuttryck på en bild, en klocka som tickar väldigt högt, gräddfil och så tänkte jag lite på smörgåstårta när vi var hos mormor, och allting gör mig asdeppig. Det förstör inte dagen,men det är inte kul att bli påmind om sådana saker när man inte ens rört i sina egna saker. 



Lämnade mobilen hemma för att inte stirra mig galen på den. Resulterar i att jag ligger och tänker istället eftersom jag inte har någon musik, så det blev ännu värre.