lindamariasvensson

Den blir inte som jag väntade mig. Men just nu känns det väldigt bra. Man kanske skulle avsluta föregående mening med "ändå", men det ger inte det tonfallet som jag vill ha. Och att skriva som jag gjorde och påstå att jag är glad över att det inte blev så stämmer inte heller. Jag är bara väldigt glad. Jag saknar Gustaf, det gör jag. Jag ringde honom nyss och gick samtidigt och la mig under täcket och frös lite. Låter kanske värre än vad det var, men jag vet inte, jag gillar att träffa mamma varje dag, men det är ändå nåt med att ha Gustaf i närheten hela tiden... Inte den fysiska närheten med kramar och så, det saknar jag inte som jag trodde jag skulle göra. Bara det att kunna prata med honom utan att behöver ringa. Det saknar jag. Kanske lite dumt att man påminner sig själv om det genom att fortsätta prata i telefonen...

Idag tog mami och jag en tripp till Herrljunga och det var mysigt, minus caf´e(WTF ÄR FEL PÅ MITT STRECK?!) t vi var på, såg perfekt ut utifrån och när vi kommer in var det som en skolmatsal... "Yaaay..."

Det blir garanterat ingen skola, för de har säkert redan börjat och inget mail har jag fått. Kanske bra ändå, för jag har jobb som det är redan nu. Och krisar det så får jag jobb på sjukhuset igen. Nej, det är inget förslag, det är när jag är beredd att gå till Arbetsförmedlingen men vill tjäna mer pengar än så, då går jag dit. Ska nog uppsöka en studievägledare och se om de är värda sin lön. 

Lite andra sidoprojekt finns okså, en sisådär femton stycken. Så det blir nog en finfin höst, för trots att mitten av juli vände uppochner på allt så har sensommaren varit helt underbar, om inte perfekt.

"Stackars honom, han verkar så liten på något sätt. Vem ringer mest?"