lindamariasvensson

En tisdag på en fredag

Kategori: Funderingar

Hur det gick när Gustaf kom till stan? Det gick bra, oväntat bra faktiskt. Han mötte mig på stationen, vi drog och åt lunch på Coffee Roomer och la oss sedan och solade i parken. Första timmen fick han behålla solglasögonen på, det var för mycket att se ögonen. Men sedan gick det bättre, även om det var tufft. Allt var precis som vanigt, det var som att spola tillbaka tiden och det kändes inte som om vi inte setts sedan början av juli. Känslor och så tänker jag inte prata om nu, men efter att ha nekat honom att ses väldigt länge är ja glad att jag till slut gav med mig.

Han stannade i fem timmar och vi bara umgicks utan mobiler eller andra skärmar. Det är nog första gången det hänt. Och att det var i Uddevalla gör nästan att jag borde fira, han hatar Uddevalla.

Jag har svårt att se att det kommer ske igen dock, även om jag fortfarande har konstant kontakt med honom. Det är trevligt, men samtidigt en påminnelse om en massa saker. Dåliga. Och den starka känsan jag hade av att aldrig vara tillräcklig gör sig också påmind iochmed att jag duger till att umgås med nu, men jag var inte nog åt honom innan. Så han är en underbar vän, och jag vill inte bryta kontakten och förlora det, det kommer jag inte göra. Men ja, jag vet inte.. Orkar inte analysera.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: