När Gustaf ringer
Så blir jag lika förvånad varje gång. Särskilt nu, när jag egentligen tycker att han borde vara sur på mig. Hans tystnad innebär ofta en ilska. Eller nej, fel. När han är arg säger han det inte. Men det var inte det jag ville prata om.
Det finns inte många som lyckas ge mig den trygghet och glädje som jag känner när jag ser den där jävla googlebilden som han har kvar som bild i min telefon, med den jävla mustaschen och emoluggen som täcker halva ansiktet.
Jag vet inte om det är för att mitt liv är en enda röra och jag misslyckas gång på gång med de där rutinerna. Så när han ringer så påminner han om något jag minns som stadigt och vettigt. Något jag minns med det nu, som jag saknar idag är ju de rutinerna. Jag hade närapå heltidsjobb, tränade skitbra och såg framsteg, var omtyckt av mina kollegor och jag hade lyckats få den killen med den mest välarbetade imagen att vara töntig och needy. Jag hade ett eget ställe, inte fint eller genomtänkt någonstans, men det var vårt.
Det finns inte många som lyckas ge mig den trygghet och glädje som jag känner när jag ser den där jävla googlebilden som han har kvar som bild i min telefon, med den jävla mustaschen och emoluggen som täcker halva ansiktet.
Jag vet inte om det är för att mitt liv är en enda röra och jag misslyckas gång på gång med de där rutinerna. Så när han ringer så påminner han om något jag minns som stadigt och vettigt. Något jag minns med det nu, som jag saknar idag är ju de rutinerna. Jag hade närapå heltidsjobb, tränade skitbra och såg framsteg, var omtyckt av mina kollegor och jag hade lyckats få den killen med den mest välarbetade imagen att vara töntig och needy. Jag hade ett eget ställe, inte fint eller genomtänkt någonstans, men det var vårt.
