lindamariasvensson

Trött. The end..

Kategori:

Varning för långt inlägg pga adrenalinkick.

Idag sov jag länge. Sedan åkte jag och mamma till Herrljunga. Herrn dök inte upp så jag åt upp hans peanutbutterchocolatebar i besvikelse, men jag hoppas han ska med nästa vecka. Eller a, jag vill nog mest ses egentligen. 
 
För idag har jag alltså tatuerat mig. Axel till axel och ner på rumpan. Det är än så länge konturerna på den fågel jag velat ha sedan jag var typ 15, gjord av den tatuerare jag kontaktade ungefär när jag flyttade till Norge.

Det startade inte superbra, idag alltså. Han varnade mig för att det kunde bli jobbigt att bli ritad på. "Det är väldigt påfrestande att stå upp." sa han, och även om jag inte trodde att han drev så lät ju det himla dumt för stå gör man ju hela tiden. Innan han ritat klart fågeln hade jag varit tvungen at sätta mig ner tre gånger för att jag skulle ha svimmat annars. Jag såg stjärnor och det kändes som om jag skulle spy, och jag blev varm och kall på samma gång. Antar att det kom från det första jag tänkte på när jag ställde mig där, vilket var att jag kände att jag hade svårt att hålla balansen när jag stod och fokusera på att bara stå still. Luciasyndromet, kallas det tydligen. Fast jag hade ju inget levande ljus som åt upp mitt syre. 

Om det gjorde ont, ja, och i början efter allt prat om vilket enormt projekt detta var och att det finns folk som backar ur för att de inte ska klara det. Ni vet när varje sekund känns som en evighet, och jag vet att jag har ca 15-20h kvar på den hela. Då tänkte jag att "vad i helvete har jag gett mig in på". Sedan slutade han på skulderbladen, så då gjorde det mindre ont, höfterna var tom så ok att det kändes som att någon bara kliade mig alldeles för våldsamt. (Och jag antar att det märks redan nu hur fort man glömmer att det gjort fucking skitont). Men, han fick inte avbryta en enda gång och han gjorde hela linjerna utan avbrott, så jag antar att jag gjorde bra ifrån mig så sett. Men ja, an andas ju inte, så man blir ju trött ganska fort. Jag upptäckte att käken var hur spänd som helst, händerna blev iskalla med medföljande färg och efter någon timme började jag skaka samtidigt som jag kände mig väldigt groggy. Då brydde jag mig som tur var inte om smärtan mer, utan kände att han kunde köra på ett par timmar till(vill INTE vänta tills mars med att få den klar... men lär nog bli så ändå) men han skickade hem mig ändå, för att jag inte skulle vara trött eller tom sjuk imorgon. Det gör inte ont nu iallafall, duschen gick ok och jag är inte överdrivet trött, men lär nog sova gott inatt.

Ber en tyst bön om att jag inte blir galen av klådan.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: