lindamariasvensson

Nu sitter jag på flygplatsen i Hanoi, så kan väl vara dags att skriva lite igen. Det blir mer och mer sällan mellan posterna, men jag är aktiv ungefär i jakt på mat och när jag ska borsta tänderna(vilket jag fortfarande hatar. Finns det något tråkigare? Att duscha kanske, det hatar jag fortfarande mamma, bara så du vet). Nha Trang var, precis som guiderna sagt – en jättestrand. Oj, så fint det var! Tyvärr så var molnen med oss även här, men under dagarna blev det ändå en del stunder på stranden. Vattnet var ganska kallt så badade bara en gång, och det var ganska höga vågor med, men som sagt, sjukt fin strand! Lite mycket barn dock, och kan tänka mig att det blir ännu mer under högsäsong.

Denna staden var verkligen centrerad runt stranden, för vid vattnet fanns det stora hotell, statyer och massa restauranger. Men när vi gick 20min i motsatt riktning var det inte en enda turist, inga restauranger och inga butiker heller och en helt annan standard. Det var så konstigt när vi lämnat turistdelen, för man går på hyfsat stora gator och det var liksom ”butiker” överallt, med folk som satt och sysslade med diverse, men det var så rörigt och mycket bråte ståendes där så man fick aldrig någon bild om det faktiskt var en butik eller bara ett öppet förråd. Det kunde vara ett rum med massa affisher på väggarna med olika budskap som jag inte förstod, en kvinna som satt och sydde eller höll på med något annat och en massa tyger framför henne. Men vid hennes fötter sprang det tre hönor, och bakom henne stod det stora smutsiga plasttunnor utan något i. Man blir ju lite förvirrad!

Luften här var mycket smutsigare också, och vi gick ganska snart tillbaka till rummet. Så ja, samma i denna staden – boka inte en tur hit om du inte är öppen för en utflykt, för utan fint väder finns det inte mycket att se inom gångavstånd från stranden. Det KAN också vara så att sex veckor in i resan är man lite blind och inte fullt lika imponerad av alla nya syner längre, vilket gör att det går lite fortare att bocka av staden. Jag börjar tröttna på att inte ha någonting att göra om jag inte vill spendera pengar. Det har blivit mer och mer sömn för att fördriva tiden. Böckerna är inte intressanta 24/7, internet/datorn är för långsamt och sedan finns det inte mycket kvar att hitta på.

Men missförstå mig inte - Jag älskar resan, och ångrar inte att vi åkte. Vi har bara haft otur med vädret på de ställen vi valde vars enda turistattraktion var stranden på dagen och dricka på kvällen. Så med regn och att inte våga dricka mer än två öl, ja, you do the math. Men om jag ska iväg under en längre period någon mer gång så behöver jag fler Plan B vid dåligt väder som inte innefattar att spendera pengar.

Vi bokar iallafall tåg upp till Hanoi, en såpass lång resa funkar inte sittandes på en buss. 25H i en hård säng med sex sängar i varje rum, tre på höjden. Ganska värd resa ändå, atta åka längs med kusten där det var berigt, otroligt vackert var det!
Så kunde man sitta upp? Nope. Tänk er då hur det var för Gustaf som är 15cm längre än mig, haha. Även om jag sov en del timmar så är jag ändå ganska imponerad över att jag lyckades. Lyckades hålla mig lugn that is. När någon säger till dig att du ska sätta dig på ett tåg mellan 05 och 05(som sedan visar sig komma fram först 06, böh) så blir iallafall jag ganska illa till mods över tanken på den känslan när du kommit förbi uttråkning och börjar närma dig gråt(små barn eller Findusar med rastlöshet, mamma har sett syndromen), i tillägg till det så skall denna tid spenderas på en liten yta. Det spelar ingen roll att du laddat fullt mobilbatteriet i de här länderna för övrigt. Det står 100% men det försvinner sjukt fort ändå. Men alla bussresor på 12h har väl härdat mig och det gick hyfsat bra.

Jag blev lite less imorse dock. Vi går till matvagnen och får betala alldeles för mycket för ”kyckling, grönsaker och ris”, men hey, det får gå, är man hungrig så är man. Blir lite besviken när jag får ris, groddar, gris och något kött/broskstycke som såg så äckligt ut att Gustaf inte heller vill ha det. Kommer tillbaka och märker senare att något läckt ut i min väska och att två av mina läkarintyg har blivit dränkta. Lägger dem att torka men det skiter sig då en kille någon timme senare väljer att använda dessa papper till att torka rent bordet med.

I tillägg till detta är jag sur för att mina senaste dygn sett ut sömn 3h/vaken 3h nästan hela tiden och jag mår väldigt illa. Jag är fortfarande hungrig, jag drömmer en massa otrevliga saker, tåget har börjat lukta illa av toaletterna, all slängd mat/frukt och så är det något som påminner om stekos. Sedan avslutar Gustaf med att berätta att personalen precis gått runt och delat ut mat som var bra mycket bättre än den vi fått betala överpris för. Jag är för första gången ganska nära gränsen på att börja gråta och så jävla trött på allt, men jag tar några djupa andetag och tänker ”Vi betalade inte mer än 35:- för maten, jag har fler läkarintyg och lukten försvinner om man andas genom lakanet. Dessutom kunde jag ha det värre, jag ser varje dag människor som bokstavligt talat äter sin frukost på gatan tillsammans med flugorna.” Då går det bättre. :)

Vi hoppar av tåget och precis som på varenda plats i dessa länder är de på oss direkt. ”Taxi, where you go, hotel” och trots att jag upprepat säger att de ska gå, nej tack och att jag inte behöver något hotell fortsätter de följa efter mig. Tillslut hamnar vi i en taxi, som när vi kommer fram till flygplatsen blir den värsta ripoffen so far. Han slog garanterat på nattaxan och både Gustaf och jag är så förbannade att vi inte vet var vi ska ta vägen, men vad ska man göra. Killen kan knappt prata engelska heller, så att försöka diskutera hade bara gjort mig mer arg. Gustaf blir tvungen att ta ut mer pengar. Internet sa 10-15 dollar för taxin, och han krävde 30. ”Yaay”. Det låter inte som mycket hemifrån kanske, men det gick en buss varje halvtimme hit som kostar 50 000 VND. Så när taxametern stannar på 600 000 VND är vi smått sura.
Men att försöka andas ut lite extra hjälpte även här. Det hjälper inte att bli arg över saker man inte kan göra något åt. Jag älskar när jag faktiskt klarar av att slappna av såpass att jag kan använda mig av sådana skills. Men efter 25h på ett vietnamesiskt tåg(ja, det fanns en höna med i en bur på ett ställe) så klarar jag vad som helst!