Träningskläder. I neeeds them. Dyra ska de vara också, så att jag inte tar på mig en storlek, tränar en timme och sedan har den blivit två storlekar större. Mina träningsbyxor från H&M är sådana. När jag tar på mig dem är jag rädd att jag ska ha sönder dem, men vill jag springa i slutet av passet får jag dra upp dem hela tiden. Asjobbigt.
Ett sånt här vill jag ha. Kostar baaara runt 500-lappen. Men jag vet att det kommer vara värt det, och dessutom behöver jag ingen sport-bh. Kanske unnar mig ett sådant i slutet av sommaren. Vilket betyder om ca två veckor eftersom jag vet hur det är när jag fått för mig att jag vill köpa något, jag kan inte hålla mig.. Nej, jag ska vänta. Kan vara snygg i vinter istället.
Förresten så är jag orange på riktigt nu och jag älskar det, passar bättre till min halvt genomskinliga hy. Vilket antagligen kommer innebära ångest när jag ser en av bilderna om tio år, men vafan!
Är imponerad att folk fortfarande besöker den här adressen dagligen trots att jag lever för mycet för att hinna skriva om det.
Igår var jag ute med Denise och Linda, det var jävlit kul, trots lönehelg. Har fallit in lite i den här standardbubblan en viss person alltid haft panik för. Jag har också det, jag ville inte bo i Uddevalla. Men nu vill jag inte bort, jag vill inte börja om, inte nu. Absolut inte bara för att, eftersom jag insett att helheten jag lever i är underbar. Jag älskar mitt jobb, jag har gymmet brevid jobbet och jag har en grym mattelärare. Det enda i den bilden är att jag avskyr att bo hemma, men jag behöver spara pengar och det finns plats.
I helgen har jag gjort fyra annonser och redigerat bilder från en fotografering, så nu måste jag lär mig hur man fakturerar också. Jag hann som sagt även med en utgång, ett restaurangbesök, lite dötid, ett benpass och sedan var jag själv i butiken och skötte mig väldigt bra om jag får säga det själv. En bra helg, men nu är söndagsstressen här igen.
Det finns vissa relationsproblem som tynger mig lite, som alltid, men det är för att jag, som alltid, är ganska hjälplös och inte tuff nog. Men jag har mina trygga punkter kvar som jag hoppas kommer vara kvar, och det gör det hela lite bättre.
Gjorde högskoleprovet. 91 rätt på 160 frågor. Enligt höst 2012 sätter det mig på 1.1 av 2.0 om jag inte räknat helt fel. Ekonom krävde 0.5 i höstas.
Har lite svårt att tro mitt resultat stämmer dock, med tanke på att jag inte läst på överhuvudtaget. Jag chansade allt på ett par stycken, men de flesta frågor kände jag ändå att jag hade ett hum om, men det blev ett havsverk av allting eftersom man inte hade tid att dubbelkolla sig. På mattedelen försökte jag faktiskt räkna ut (hittepåexempel) A. 4574+8745-346+857 B. 745-28372+37262+583-0.46 VILKET ÄR STÖRST DU HAR 25SEK PÅ DIG
MEN, då satt jag där i slutet och hann inte läsa igenom tabellen för insjuknade mjölkkor mellan 1999 och 2002. Vilket gjorde att jag fick rätt på första, men jag fick chansa på sista. Asjobbigt.
Jag blev ganska triggad av provet, för jag kände att tiden var det största hindret, precis som det sagts, så jag vill göra det igen bara för att få bättre resultat, haha. Men 8-16 på en lördag var inte fullt lika triggande. Nu ska jag plugga matte.
Jag har förökt få saker gjorda ikväll, men det har inte gått så bra. Har högeskoleprovet imorgon, men har inte hunnit titta på det. Har matteprov på tisdag som jag börjar tvivla på att jag kommer klara det. Jag var optimistisk för en vecka sedan, men jag har knappt hunnit öppna boken sedan dess och det är ungefär så fort jag tappar allting. "Yay". Vet inte hur det går med kursen om jag får underkänt på detta, tyvärr.
Har haft utbildning på jobbet med hur systemet funkar i veckan, de skickade upp en från huvudkontoret i Malmöland. Det har varit tufft, chefen (1 av 2) har börjat gå över till sin nya tjänst och bara varit på kontoret halvtid. Den andra chefen (2 av 2) var i Norgeland och åkte skidor hela veckan. Så vi har försökt hinna med allting och samtidigt hinna lära mig nya saker, och det har väl gått sådär.
MEN, värt att nämna (för att vända att vad som står ovan kan få mig att låta negativ) är att jag har haft sjukt kul. God mat, mycket skratt och mer skratt har gjort det ganska avslappnat ändå. Har umgåtts med fina människor, fikat lite och varit hulken på gymmet hälften av gångerna jag varit där. Skatteverket lovade mig ett svar senast i tisdags, efter att de meddelande att de glömt av mig.. men det enda som har hänt är att min ansökan på internet har gått från "Handläggning pågår" till at den försvunnit helt, låter lovande.
Imorgon, när jag är klar med provet, så ska jag ha kul. Har inte bestämt vem jag ska umgås med än, men det ska bli bra mycket bättre än förra helgen. Och blir det inte det, så kan jag luta mig tillbaka på att på söndag så ska jag till Amanda, det blir alltid bra. Och nästa helg får jag finbesök, det längtar jag till.
häromdagen. Det var hemma hos en vän, hon har tänkt söka nytt jobb och frågade om jag kunde hjälpa henne. Så vi satte oss i varsin soffa och jag försökte hitta formuleringar som funkade. Tacky stundvis, men jag måste ändå säga att jag blev ganska nöjd med resultatet.
Hon har ett praktiskt yrke, och varken referenser eller diplom på detta av något slag. Självklart är det hennes brev, men jag måste ändå säga att jag blev väldigt glad när jag fick ett mail där det stod, och jag kopierar "Du är King på cv! Två intervjuer på 5 sökta jobb! !"
Smileyface.
Livet går bra btw. Nu ska jag sova, ska vara på gymmet 6.40 imorn. AMIBITIÖS.COM (fast egentligen hatar jag bara människor som förstör rutinen på gymmet, och tränar jag innan jobbet är jag ensam, löööv it)
"Skriv inte om det här på bloggen" "Jag läste vad du skrev på bloggen"
Jag har inget emot att dela med mig av det mesta, inför nästan vem som helst. Alla har vi problem och oftast väldigt likadana sådana, sluta skäms för det.
Men ni, mina närmaste, väljer att läsa vad jag skriver. Ni ber mig tom skriva här när det blir tyst i ett par dagar. Sedan behandar ni mig på sätt som jag, som absolut inte bör skämmas, ändå skäms över. Det är pinsamt att bli behandlad dåligt, man vill inte riktigt berätta om någon nervärderat en etc. Så först, genom att behandla mig så, så tar ni bort en av personerna som jag kan prata med, eftersom att grabba tag i någon främling på stan inte riktigt funkar. Och inte heller vill jag berätta det för de andra som står mig närmast, för oj, vad jag förlåter utan vidare. Och den dagen jag tar tillbaka er, för det vet vi att jag kommer göra, inte skulle Findus sätta ner foten, då vill jag inte att resten av mitt umgänge tittar snett på er. Det blir jobbigt för mig och er. Och framförallt så vill jag inte att de ska veta att jag var svag nog att ta tillbaka er. Det brukar ta ungefär tio minuter från att jag mår som sämst till att jag sitter och tröstar och undrar vad jag kan göra annorlunda nästa gång så att ni inte ska behöva sätta mig i den situationen igen. Visst stämmer det, om ni tänker efter? Brukar jag inte fråga vad JAG kan göra?
Kom då fan inte sen och klaga över att jag väljer att använda mig av den ventil jag har kvar. Särskilt inte när jag censurerar, för ERAN skull. Det finns inget mer som är så censurerat i mitt liv som de rader som skrivs här. Tro mig, det blir mycket mindre prat, tårar och dömande om era handlingar när jag skriver om dem här, än när jag berättar om dem för en vän en sen kväll över en kopp te.
Vill ni inte jag ska skriva om er här, ge mig inte en anledning. Eller någon gång, bara någon gång, mena den jävla ursäkten ni kommer med och genomgå den förändringen ni lovar mig. Vet ni att ni inte kommer genomgå förändringen, säg det då, det blir bättre för oss båda för då kan jag dra direkt och slippa må dåligt över samma sak nästa gång den inträffar.
Eftersom jag är så perfekt får jag skriva det här. (Psst, det där sista var sarkasm.)
