Blev visst några till. Imorgon kommer runt 200 upp på min facebook, ska bli kul att se responsen. Vet inte riktigt om jag ska lägga ut dem som Linda Svensson eller LS Photo & Design bara. Bredd är bra, men nisch är lättare att hålla i liten skala.
Och jag lyssnar på Melissa Horn, igen. Fin musik att varva ner till och samtidigt lyssna aktivt på.
Jag fotade hos Nathalie i helgen, herregud vad bilder det blev. Tror nästan jag gjorde så bara för att testa kamerans kapacitet... Annars går allting bra, jobbet är sjukt kul och jag längtar till varje morgondag. Ok, lördagarna tar emot liite, det ska jag erkänna, då hade jag hellre arbetat hela dagen eller ännu bättre, bara morgonen, istället för bara tre timmar vid lunch, menmen! Att längta till jobbet är väl få förunnat antar jag.. :) Självklart finns det jobbiga stunder med. Som idag, när jag haft pappersarbete och telefonsamtal i princip hela tiden mellan 12 och 17, då var jag lite trött. Inte för att det är trist eller något sådant, utan för att det aldrig är de nöjda kunderna som ringer. Det är aldrig affärerna som gått smärtfritt i hamn, alla supernöjda och glada. Utan telefonen ringer ju för att något problem måste lösas, oavsett om det är litet eller stort. Det är en bokning som måste flyttas, en sak som blåst sönder och hur är det med utgångna produkter, vet du det? Den biten blir lite jobbig i längden, särskilt när man sitter ensam på kontoret och man inte hinner klart. Men kunden idag som blev helt överlycklig när jag ringde, det vägde upp både det ena och det andra :)
Träningen går bra, jag kommer inte kunna gå imorgon efter dagens benpass, det är ett bra tecken. Fem set knäböj och en stund senare avslutade jag passet med tre omgångar 80x8,70x8,60x8 i benpressen. Det är ingen vidare snygg gång därifrån när man är klar, i trapporna uppför...
Nu borde jag sova, för det här är nog den sämsta sammanfattningen jag någonsin skrivit. I förhållande till verkligheten då. Men det finns säkert några fördelar med det också. Läsare som för en gångs skull förstår vad jag skriver och menar, kanske? Fast nä, hoppas på mirakel för töntar.
Man ska omge sig men människor som ger energi. Tack, ni som gör det. Tack för kaffe, skratt och för att ni höjer mig till skyarna trots att ni inte delar något av mina intressen.
Och till de som gör mitt liv till en bergochdalbana har vi alltid Melissa Horn och Maria Mena.
Jag träffade en person för några veckor sedan som jag bytte historier med under några timmar. Jag är inte en person som vill leva i tält, bara äga det jag har i ryggsäcken och inte ha något internet. Jag avundas dock de människorna som gör det. Att sitta och lyssna på de historierna som alla på sätt och vis förmedlar att man ska leva i nuet har fått mig att stanna upp lite mer de senaste veckorna. Det där om att livet är för kort, man är aldrig för gammal och man skapar sina egna förutsättningar, det tycker jag stämmer ganska bra. Visst, saker kan gå åt helvete. Idag hade jag bokat möten med tre personer, alla ställde in. Sådana saker kan få mig halvt gråtfärdig. (Bidragande faktor kan vara att allt hände när arbetsdagen var slut, jag var oroligt trött och helt plötsligt försvann planerna för min kväll som jag väntat på hela veckan och jag hade nu ingen skjuts hem. Och hemma väntade min dator som jag är så jävla trött på.) Det finns dock värre saker, det förstår jag. Man kan bryta benet eller säga det att "Vi kan allt boka hembesök, jag tampas med en hjärtumör just nu så jag jobbar inte så mycket"(det samtalet hade jag igår på jobbet), de sakerna är kanske lite tyngre uppförsbackar.
Men ikväll så hade jag ingen lust att sitta och tyck synd om mig själv framför Youtube. Med varm luft och klarblå himmel gav jag mig ut och sprang. Vi har det väldigt öppet här där vi bor, så vinden fläktade hela tiden. Helt underbart var det. Och istället för att stretcha på min matta, som jag brukar, så varvade jag ner på rygg på en av de stora ängarna i närheten. Sedan gick jag barfota resten av vägen hem innan jag avslutade passet på gräsmattan.
Jag önskar varje dag såg ut så, och att mitt humör och min motivation inte var så sviktande, så att de kunde göra det.
Älskar den rubriklåten, Eminem är underbar. Inte deras bästa, men nåt äre med den.
Antar att jag får bjuda på lite bilder eftersom det fotats idag, tack mamma för att du fotade mig. Undrar hur många år(månader?) det tar innan jag tittar på den hårfärgen(som ser smått anorrlunda här än i bildmppen insåg jag nu,skitsamma!) och undrar vafan jag höll på med? Wellwell, future problems! Idag så matchar den detaljerna på mina arbetskläder och vår logga perfekt, fint äre!
Fotat hästar idag, gick hyfsat men tog alldeles för lång tid. Börjar dock få mer tid över, känner mig inte lika sönderstressad längre. Har inte gått på några mattelektioner de senaste två veckorna eftersom jag inte tänkt göra nationella, och att repetera inför ett prov jag inte ska göra är inte något jag har tid med nu. Känner mig lugnare och har fått gjort en del småsaker jag velat ta itu med ett tag. Fick förfrågan idag igen om att göra tidningen jag gjorde innan, samt fota på Riksutställningen men mitt svar på det blev "Tyvärr, då är jag i Budapest, det är bokat och klart." Kändes sjukt kul att svara det, gah, jag ska till Budapest i tio dagar! :D
Tidningen vet jag inte med än för övrigt, tidsfråga och eftersom jag tänkt plugga igen i höst tror jag inte jag fixar det. Har sagt att jag ska bestämma mig i Augusti.
Denise ordnade fruktfat till vår lördagskväll. Vitlöksdip till grönsaker och kesella vanilj till frukten, underbart gott. Sen kom italienaren och gjorde pasta med godsaker till... Jag åt och förlät mig själv eftersom han är italienare och det var gott. Hade det varit snabbmakaroner gjort av nån blond tjej vid namn Linnea så hade jag varit besviken på mig själv, däremot.
Denise, kan du skicka bilden då alla tre fölungar var och hälsade på mig, tack?! ;D
Det är lite komiskt det där ändå, att man stänger in sig inomhus i ett rum, sätter sig framför en liten skärm och påstår att man har kontakt med hela världen.. när det här är hur vyn ut från köksfönstret en vanlig kväll ser ut.
Till vänster har vi vad vi tror vara en hind, en ung hane för när jag zoomade in såg jag horn, och hans brud står en bit bort. Den lilla parveln i mitten av bilden? Ett rådjur. Ja, ni förstår storleksskillnaden, de är enorma(i rådjursmått mätt).
Trodde först det var en liten älg. Såna har vi med, älgar alltså, i lite olika storlekar. Räven som springer i trädgården(eller har de skjutit den nu? skrämde livet ut stackars katten) och fjärilarna som Strumpan, The Fearless Predator, äter levande. Tranor och gåsar(gåsisar) har åkt nu, åkern är delvis plöjd och vitsipporna njuter av solen nästan lika mycket som jag gör. Fint äre! Jag älskar att bo på landet.
Jag är inte så deppig egentligen. Det är fint väder ute, mitt största problem är att jag itne fakturerat en massa människor och alla katterna hemmavid är nu kastrerade. Jag är bara jävlit deppig, ibland. Eller inte deppig, trött, snarare.
"Omge dig med människor som ger dig energi istället för att ta den ifrån dig."
Jag har lite för många(även om det faktiska antalet är få, så är det fortfarande för många) människor av de som står mig nära som stjäl för mycket energi. Människor som jag åker bergochdalbana av att umgås med. För att ena stunden har vi det jättebra, och i nästa så tar det inte många minuter innan hela dagen är förstörd. Och cirkeln fortsätter snurra, jag skriker och förstår, skriker och förstår och i slutändan verkar det bara som att allt jag gör är att riva upp en massa, för det leder aldrig någonvart.
Jag sover lite väl mycket nuförtiden. Men antar att det är bra, det med. Kickan har dåligt inflytande på mig som ligger och snarkar vid min sida hela tiden. Att jag dessutom sitter med datorn i sängen gör väl inte saken bättre.
Annars snurrar jorden på som vanligt. Träningen är väldigt blandad, allt beror på humöret och hur tungt det varit på jobbet. Det är jättesvårt att vara själv, på båda ställen. På gymmet är jag oftast seg och ett uns tvivel brukr ju räcka för att jag sa lämna gymmet. På jobbet blir jag lite bitter eftersom ungefär allting, även en liten småsak, måste ringas och be om hjälp med. Längtar tills jag kan detta jobbet mer, eller framförallt kan fatta beslut. Jag vill verkligen kunna ta emot kunderna med samma attityd som jag tar emot lastbilschaufförerna. "Orkar du verkligen, vi ska inte vänta tills en av killarna kommer?"
"Boy, do YOU even lift?!"
Skämt åsido, hade jag varit kille hade jag nog inte fått hjälp att bära in 4m långa plåtlådor på 100kg styck. Spela vidare på hjälplöshet och smink samtidigt som man ska kräva jämnställdhet, check!
Nu känner jag att jag spårade iväg lite här...
Det har varit många galna kvällar det senate, bra sällskap alla gånger och mycket skratt. Valborg var jag med Amanda och Rebecka, och den kvällen avslutades med Max(fyfan vad gott det var... ;() och killen som ställde sig mellan mig och Rebecka, tittade på oss båda, en i taget och sa "vem av er ska med mig hem ikväll då?". Undrar om hans taktik fick med någon hem.. Vi tog en buss hem till Amanda, de kollade på Gilmore Girls och jag somnade för vara uppe sent är inte riktigt min grej längre.
Nu ska jag fortsätta svara på mail, och sedan blir det planering inför kommande veckan.
