lindamariasvensson

Don't judge.

Kategori:

Precis som alla(hoppas jag verkligen) så är det mycket "tyst, jag är upptagen med att hitta på perfekta scenarion i mitt huvud" i min hjärna.
 
Ok, nu är det uppenbarligen kaffet som pratar igen, eftersom jag sitter på jobbet och skriver detta. Nej, jag felar inte, för jag har mer än en dator och jag får inte betalt för att vara på jobbet och inte jobba när det dessutom är stängt, sådeså. Möjligtvis om jag behöver betala hyra...

Men ja, inatt drömde jag en massa. Mamma och jag hade ihjäl en brud, jag tror vi(jag) körde på henne, men samtidigt är jag rätt säker på att vi(jag) mördade henne, för det var alltför mycket skuldkänslor med i spelet. Jag kom på att jag skulle bli en urusel mördare, för jag bara åkte därifrån(UTAN KÖRKORT, och fråga INTE varför vi åkte i en ljusblå bubbla?!) eftersom det var för mycket jobb med att dölja kroppen och de skulle ändå komma på att det var jag, för det gör de alltid i CSI. Polisen skulle komma dit och säga "hm, ser ni smutsen uynder naglarna? Hon må ha däckspår över hela kroppen, men jag tror nog det finns något mer här.." Drömscenariot hade ju varit om Mr Jane kom dit och det blev en Mentalisthärva av det hela. Fast inte jag som boven då, ehe. Och ja, däckspår över hela kroppen. Det är nämligen så att när jag var liten så innebar påkörd(i mitt huvud då, jag har aldrig sett en olycka) att man träffades av bilen, flög tio meter och bröt en arm. Överkörd var mycket coolare dock, för då blev man påkörd men innan man hann flyga iväg hade man redan åkt hela turen under bilen, därav däckspår över hela kroppen.

Juste ja, jag skulle jobba. Och när jag läser igenom detta.. så inser jag att jag inte berättade den historia som jag tänkt, och jag hoppas att ni förstår att mordet med Bubblan INTE är ett perfekt scenario som jag suttit och tänkt ut. Jag blev lite bortförd från originaltanken som krävde lite mer arbete innan publicering för att inte bli feltolkad. Historien ovan kändes som ett ganska säkert kort, eftersom alla här vet att jag inte har körkort.

Jobb, ja..!

En dag i Alingsås.

Kategori:



 








 
 

Sara Back

Kategori:

Den här tjejen började jag följa när jag bodde i Norge. Skitduktig tjej som tränade stenhårt, men som inte verkade helt ouppnåelig ändå, eftersom det var vanliga bilder från gymmet, inte tuschade och inoljade bilder. Det var vardag, och upp samt nedgångar. Men, trots det ändå en otrolig förebild som gav grymma resultat. För ett tag eller två sedan avslöjade hon att hon tänkte debutera i Bikini Fitness, och träning och livsstil blev ännu mer riktat än innan(mina ord, inte hennes). Idag såg jag detta inlägget och fyfan vilken grym brud säger jag bara. Och vilken drömkropp, herrejävlar. Den kroppen under sommaren och lägga på sig en del över vintern, vilket drömscenario. Men det kommer antagligen stanna som en dröm, för jag vet vilken tid som krävs för detta, och jag är inte den som vill det så mycket att jag är beredd att lägga den tiden på det. Så jag tänker inte sucka och säga att jag aldrig kommer bli så snygg i kroppen, eftersom det är ett val jag gör. Så mycket är en sådan kropp inte värd för mig. Men hade den varit det, så hade det varit på detta sätt jag försökt bygga.

Och jag hade redan den här tjejen som bakgrundsbild sedan innan, haha, bilden nedan.



Och till alla er som är så negativa och påstår att man inte ska träna för mycket, att man ser ut som en man etc. Här har ni vad som är resultatet av att göra träningen till en livsstil. Är hon "för stor och ser ut som en man", de två uttryck som folk hela tiden fastnar på? Skulle inte tro det, hon är mer kvinnligt kurvig(timglasformen som ideal) än de festa muffintops därute. 



 
 
 

Att packa för festival..

Kategori:

Är skitsvårt.

Over and out.

Bild från dagens fotografering. Tack för hjälpen Denise. Och tack för en grym kväll i Trollhättan igår :)

 

Två mycket naturliga bilder

Kategori:

Det må vara uppgjort, men enda skillnaden mot när mamma inte fotar mig på jobbet är faktiskt solglasögonen. För allt är lite bättre när man arbetar barfota..




 

Vatten och manuell fokus

Kategori: LS Photo & Design


 





Ibland gillar jag min kamera ändå.
Särskilt på bild nummer två, som i inzoomat läge blev bild nummer tre som inte riktigt är sådana bilder jag brukar ta.
 

Nämen hejsan

Kategori:

Jag har velat skriva här en gång eller två. Jag har en hyfsat bra period nu, det är skönt. Har haft en seg förkylning så har inte behövt ha någon ångest över träningen som uteblivit, och det är inte långt kvar tills semester nu. Inte för att jag längtar bort från jobbet, det är snarare så att jag längtar tills att nästa säsong drar igång med projekt och ampanjer etc.

Har inte tränat sedan den 2/7. Tills idag när Micke sa att jag borde träna, jag svarade att jag var sjuk och sedan så förolämpade han mig genom att kalla mig lat. Så självklart åkte jag med till gymmet. Jag vill verkligen träna ihop med honom i höst, hoppas han ställer upp. Råkade även hoppa i havet på det sättet härodagen, Det var fint ska ni veta. Insåg inte förns jag var under ytan att jag råkat blöta ner håret med, men det är smällar man får ta.

Men eftersom jag har saker att göra och då jag är ganska tom i huvudet får ni några bilder från igår istället.
En dag att minnas, helt klart. Sova i båt är nytt för mig, men jag hoppas få göra det många fler gånger, för mersmak fick jag.

 

Jag kommer sakna dig

Kategori:

Idag begravde jag och mamma min älskade Kickan.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Förra veckan var vi hos veterinären och fixade hennes tänder, blodprov och allt var bra. Igår var vi på återbesök och allt var ok. Hon kom inte hem igår kväll, och mamma som är sådär fint överbeskyddande skickade ett sms till mig om att hon undrade var Kickan var. Imorse ringde grannen till mamma och sa att de hittat henne på gärdet utanför huset, hon låg som hon gör när hon somnat, inga synliga skador. Mamma satt utanför jobbet när jag kom dit idag... Det har varit en tung dag med svullna ögon, men nu har vi begravt henne på en fin plats och jag har fått säga hejdå. 

Nio år fick jag med henne. 


Jag kan inte fatta att hon är borta. Älskade pisse.
 

Västkustsommar

Kategori:

Idag badade jag i havet! :D Lär vara jättebra för min förkylning, jag vet.











 
 


 

Ett utvik

Kategori:

I år har många dagar varit tunga. Gymmässigt pratar jag nu. Noll motivation, ingen att träna med och jag har varit så himla rädd för tunga vikter. Tränar alltid själv, pushar aldrig gränser för vid minsta lilla steg utanför vad jag VET att jag klarar och jag bryter ihop och börjar gråta. Att det är hur varmt som helst på gymmet så att man svettas något otroligt och blir trött bara av att vistas därinne gör inte att man känner sig starkare heller. Jag jobbar på det, jag försöker, men jag vet inte om jag kommer någonvart. 

Något annat som jag tänkt på är det här; Jag vet hur stark jag blivit. Jag vet hur många armhävningar jag kan göra. Jag vet hur många gånger jag kan lyfta mig själv och jag vet att jag klarat 3x8 på 200kg i benpress, jag som i vintras stod och grät över att jag knappt vågade 100kg med mammas hjälp. 

Och när jag tittar på bilderna så ser jag en viss skillnad, tror det handlar om ca 1,5-2kg som jag gått ner sedan första bilden. Och ja, jag har inte skött mig perfekt. Det finns saker som heter pizza och godis. Men, vad jag också ser är att jag har inte mina gener på min sida någonstans. Min bästa kompis Nathalie som så många andra har cigg, cola och godis i sin vardagliga kost har sjukt mycket snyggare kropp än vad jag har. Över 40 träningspass under maj och juni, och that's it? Nej, jag har inte, som ovan nämnt, nyttjat de 40 passen till fullo. Långt ifrån. MEN. Jag ser tjejer överallt i min ålder som inte gör ett skit och har så mycket snyggare kropp än mig, och ibland blir man lite bitter. Jag jobbar stehårt på att få en rumpa, men fortfarande är jag "insjunken mellan lovehandles och häft" eller vadfan man nu ska säga. Ryggen blir ju bredare, och nacken växer sjukt mycket i förhållande till hur lite jag faktiskt tränar den. Men det är ju inte det jag vill. Ta den bilden som är tagen på min rygg. Hade ni sett den, hade ni då trott att ett av mina största mål är att bygga lår och rumpa? Precis, jag trodde väl det. För visst, jag är starkare, snabbare, piggare och yadayadayada mer än de som är otränade under, men det enda stället jag använder musklerna på är ju faktiskt gymmet, där jag tränar ensam. Vad är då poängen med att gå dit en vecka, göra lite biceps curls och nästa vecka komma tillbaka och göra samma sak fast kanske en rep extra?  

Och ja, jag är hälsosammare, men min kondition är värdelös. Och nej, man ska inte jämföra sig själv med andra, men det är klart man försöker gå utanför sig själv och se till vad det är man lägger sin tid på egentligen. Och frågan som jag ställer mig själv då är om kvarg och tidiga mornar är värt att ge upp fika, kakor etc över? Jag garanterar er, INGEN skulle märka nåt om jag slutade, för det bilderna visar mig är inte en tjej som tränar, det är en vanlig kropp vars enda syssla är att jag inte äter ihjäl mig varje dag. "Men du gör det ju för dig själv?" Klart jag gör. MEN, om jag slutar... *trumvirvel* : Kakor med gott samvete och jag slipper bry mig.

Jag säger inte att jag ska sluta, i helvete heller, jag ska fortsätta bygga. Jag ska fortsätta bygga tills jag har en kropp folk vill ha. Men inte för deras skull, utan för att jag drömmer om en sådan kropp som folk vill ha. Jag älskar att komma till gymmet och lyfta mer än vad jag gjorde förra veckan, känslan efteråt är grym. Men det är bara när jag tvingar mig själv att gå dit med två koppar kaffe och bra sittande kläder. Efteråt är jag stolt. Men innan ett pass har jag slutat att vara taggad, och jag har ingen som helst aning om hur jag ska få tillbaka viljan att bli bättre. "Jamen prova andra saker, testa på pass du inte gjort innan, spring ut och klättra i skogen." Men jag vill ju inte. Jag har ju ingen lust. Och DET är jobbigt, att inte veta hur jag ska börja tycka att det ska bli kul igen. 

Och ja, det här är skitjobbigt att skriva om. För allt jag kan tänka på när jag ser de bilderna är "Jag vill inte ens veta hur jag hade sett ut om jag inte tränat". 



 


 
Värt att tillägga är att jag har inte dåligt självförtroende över min kropp. Jag tycker den ser bra ut. Men.

Ponnysar

Kategori:

Tack för en trevlig dag.
Den sönderbrända näsan är jag dock inte fullt lika tacksam över.