lindamariasvensson

Jag vill skriva ett två mil långt inlägg om allt jag känner, om allt - och framförallt alla.

Jag vill inte ha en tom, värdelös blogg om jobb, tvätt och disk. 

Är det jag skriver här verkligen det enda avtrycket jag ska kunna läsa av i framtiden? 

Visst, man minns ju.

Jag åt en rinnig sallad i en tom, solig park med en pojke som bränt sig på näsan.

Jag drack svart kaffe med sugrör i ett köpcenter och pratade nojor och framtid.

Jag spelade kort med saknat sällskap i vardagrsummet hemma.

Jag drack kaffe utan sugrör i en etta i Uddevalla och undrade vad jag höll på med.

Jag tränade och älskade mig själv mer än någonsin.

Jag sa alldeles för många pinsamma saker till halvbekanta människor.

Jag kom på att jag nog är rätt lycklig ändå, och livrädd för den dagen det försvinner.

Och idag så skrattade jag åt min mamma, som handlat för att vegetarianen ska komma hem. Vad hamnar i kylen? Blåbärssoppa, ägg och senapssill. Hah.

Där försvann hälften av min arbetstid.

Jag gillar tiden nu. Med nu menar jag att nuet är ok, men jag längtar ändå till framtiden, alltså den om 2-4-6-8mån. Jag gillar min vardag men har saker som gör att jag längtar bort med. Samtidigt som nuet och tankarna på hösten stundtals äter upp mig inifrån och jag mår sjukt illa följt av en tår eller tre. Men då stängde jag av musiken och kom tillbaka till nuet och framidsplanerna. Jag tror att allt jag har på gång gör allting mycket lättare än att bara se tomhet framför mig. Jag vet inte helt... Jag vet att allt kommer att bli awesome och man får inte alltid som man vill på alla plan, men det finns säkert positiva saker med det också.

Igår tex var jag sjukt sugen på att åka till Oslo och jobba där. En annan svensk tjej som köper kaffe av mig flyttade hit samtidigt. Hennes resa har sett ut såhär: Extrahjälp på Planken -> Gina Tricot -> Glitter -> Assisterande butikschef Jack & Jones. Vi är lika gamla och jag blev lite sugen på att också ha haft den typen av arbetsresa.

Att bara vara fram tills den dagen man vaknar upp och inser att man inte gjort någonting under de senaste tio åren. För det är ju faktiskt inte jobbet som spelar någon roll i slutändan, med hela stora frågan om livet, det vet vi alla. Då är det livet runtom, och då kanske inte Oslo känns som det bästa valet. Jag vill inte gärna fastna någonstans och jag har lite prestationsångest på det planet. Men jag tror att vardagen skulle vara finfin där. 

Jag ska nog börja tro på att man får ett liv till, för att slippa stressen.

MEN

Det känns som att hälften av kilona som försvann satt på brösten. De har nog nästan halverats i storlek, utan att överdriva. Och då tänker man det "amen små och snygga?!". FU, säger jag, de ser precis likadana ut, fast mindre. Mycket mindre. Och jag är inte missnöjd med mina bröst, jag har varken råd eller tid till att vara det. Men jag tycker inte att de är snygga, och det handlar inte om en dålig självbild, jag hade inte varit avundsjuk om de satt på någon annan heller. Men för att inte låta alltför deprimerad kan jag säga såhär: Det är många gånger jag stått i olika omklädningsrum och tänkt "vilken tur jag har jämfört med henne", så det är inte alltför illa ändå. De är ok helt enkelt.

Tillbaka till att de försvunnit då.
Jag hatar detta. Jag måste jobba på den inställningen känner jag annars kommer jag börja må dåligt över det, för jag är verkligen så himla missnöjd. Små tuttar är snyggt på skinny bitches med sinnessjukt mycket självförtroende. Jag kommer aldrig vara en skinny bitch.

Så just nu tränar jag bröstmuskler utav helvete, för att göra det man kan i det området. De kommer inte bli större, men "fästena" eller whatever kan bli mer välformade.

Och när jag är klar ska jag antingen köpa mig ett par fejkbröst(nej mmma, det kommer inte ske i praktiken, för det är samma summa som tatueringen jag vill ha, och tatuering går före tuttar på inköpslistan, men jag vill det ändå) i typ liten c-kupa. Eller så ska jag belöna mig själv med en ny garderob i bh-väg.

För det finns en fördel med mindre bröst och mer revben. Du kan klä av dig mycket mer utan att det blir vulgärt. Halternecktypad bikinitopp utan byglar under ett för stort linne? Hell yeah! V-ringat utan bh? Nej, inte jag, de är liksom inte snygga nog för det, men tanken var fin. En ordentlig jävla push-up då? Den enda jag någonsin hittat som faktiskt funkar finns på cubus. I två färger. "yaaay". NEJ NU BLEV VI VISST NEGATIVA IGEN. Uff. Nädå, men jag ska nog komma på nåt, för jag vägrar låta mig dras ner av det här! (illafall när jag är på bra humör)

Och ni undrar nu om jag provat den "revolutionerade push-upen" från H&M som "lägger till två kupstorlekar". Var som en vanlig bygelbehå, men jag gillar marknadsföringen, för jag trodde ju på det till en början. Inte är du så dum att du skriver så stort om något sådant om det inte stämmer?

Nu spinner jag iväg här.

Annonser!

Och nu känns det verkligen som att det var det här jag valde att skippa sömnen för att göra.

Stupid hoe, stupid stupid hoe. :D

ANNONSER OK

Fick lite pengapanik idag igen. HATAR när de smällarna kommer. Hade varit så mycket lättare om Gustaf haft lika lite han, men han både tjänar mer och ahr gjort av med mindre. Har bortsett hyra och sådant som vi båda ju har samma utgifter med, lagt ut iallafall 11700:- på gym och 26000:- på teknik. Sedan har vi kläder (bara under september tills nu har klädkontot gått på iallafall 5000:-), hår, naglar, vaxning, smink och bara det faktum att jag köpt tre par löparskor sedan jag flyttade hit säger väl en del... Julklappar, födelsedagar, sjuk katt, bussresor. Blöh. 

Ja, ni vet väl hur det funkar. Så om vi snittar vad jag har kvar efter hyra, mobil och mat varje månad så har jag max 7000 att röra mig med. Dra sedan då av allt det där ovan, och lägg sedan till det stora svarta hålet ÖVRIGT där bland annat alla mina strumpor håller till. Inte konstigt jag är pank?

Och den är på heltid. MEN, till min fördel då, så är den i Trollhättan, vilket innebär att den är aktuellt om jag blir kvar hemma, och då kommer jag ha väldigt lätt att öva hos Kathleen. För det är ju det jag förlorar genom Norge, kameran samlar damm här. Den är ganska bra bredd på jobbmässigt och lönerna är lite bättre än som cafémedarbetare.

Jag tror nog jag ska söka, man måste ju inte tacka ja?

Med en kort sammanfattning: Var vill jag lägga fokus i mitt liv och därmed i min vardag? Vad vill jag se fram emot? Vad vill jag spara till, eller är en "hög standard" varje dag bättre än toppar och dalar? Vill jag köpa kameradelar, inredningsprylar eller fika upp allting? Vad vill jag jobba med? Behöver jag kanske bara hålla på med hästandet på deltid för att inte bli galen av att sitta still hela dagarna? Eller kan jag kompensera det med en hund och promenader? Vad vill jag plugga? Det verkar ju itne som att thn erbjuder något vidare i fotoväg, eller? Och vad sjutton händer med den där Gustaf egentligen? Det är som världens segaste thriller det här!

Och viktigast av allt: Vad ska jag äta till lunch imorgon?

Och jag är lite stolt över att den här inte är något färgredigerad(kontrast, vitbalans och skärpa gills inte eftersom färgerna följs åt) på ögat. Snacka om att hitta en matchande ögonskugga, hah!

För övrigt. Jag måste bara säga det medans jag själv har rätt att säga det(eftersom jag är så awesome och superhurtig atm). Ni männskor som kommer in till mig en kvar före vi stänger och köper latte och tårtbit - oavsett veckodag - ni småäcklar mig. Inte de som är 70+, de har jag gett upp med, vi lever lite olika.

Men folk som kommer in själva och köper det, säkert två tre gånger i veckan, själva, och sätter sig ute och röker. På riktigt? Ni betalar 80:- för kokt mjölk och sockerchock att spä ut cigarettröken med när ni sitter där och klagar på hur jävla kallt det är att sitta ute och röka. Usch.

Men hey, jag vet själv hur jag spenderade hela min lediga tid under gymnasiet liggandes framför datorn i sängen på Gustafsberg. Så jag har inte varit mycket bättre själv, och så fort jag är hemma hos mamma faller jag i i rytmen igen. Det är kl att vara lat, men att se andra vara det äcklar mig, oavsett var jag står någonstans.

Superfeta bruden på gymmet som sitter i en såndär "stolsits" liknande sak och pressar benen utåt. INGENTING på vikterna (en rörelse i stil med att inte veta när man ska växla upp...), sitter där och får tränat ungefär lika mycket som när man sitter ner och steppar ena foten i golvet. Och vad gör hon? Smsar. Jag får lust att gå fram och slå henne för att hon är så felplacerad. Och även hälsa henne att nej, det där kommer inte ge dig mindre celluliter.

Nu har jag dåligt samvete för att jag tänker elaka saker.

Äh.

Den här bloggen måste se ut som en person som lever i ett känslohelvete med endast toppar och dalar blandat med tomma posten för utfyllnad. Fast det kanske är en bra beskrivning på livet insåg jag nu haha!

Nejdå, men just nu känns det bra, för har haft press på mig ett tag nu då jag har fyra annonsen beställda som jag vet att jag måste ta tag i. Och när den första är färdigritad i huvudet på 15min - då släpper det. Ni vet när man undviker köket i en vecka för disken som tar 10min att diska? Den känslan.

Allt är så bra.

Plus att jag måste kissa.

Jag har inte samma stil som NÅGON av de jag umgås med. Gustaf, Amanda, Lisa, ja det är väl de tre som står mig närmast. Har aldrig haft det. Jag har inte mycket till stil så sett, men det finns inget i någon annan garderob jag är intresserad av och jag tror det gäller detsamma åt andra hållet. Alla timmar spenderade med att följa Nathalie i affäreroch hata alla plagg hon köpte, såpass till den grad att om den tröjan hon funderade på var brun i tillägg till att jag hatade den så var det ett kap.

Detsamma gäller musik. Det finns vissa liknelser såklart, men ändå inte fullt ut.

Jag kan fortsätta i all evighet. (men alla vet ju att de egenskaper som VERKLIGEN RÄKNAS hos ens vänner är klädval och musiksmak...) Alla de sidor jag visar för Gustaf numera, och som faktiskt är den Linda han är tillsammans med, är totala motsatsen till den jag utger mig för att vaa - på alla plan. Detta visste jag visserligen inte själv förrän ganska yligen, något halvår-år sedan sådär.

Vilket gör att jag sitter inte inne med någon egenskap som jag tror att de personer jag värdesätter faktiskt skulle leta efter i någon typ av relation. Och med dena mening knyter vi ihop påsen OSÄKERHET.

Nejdå, om Lisa inte vill ha mig för att jag inte funkar med hennes killkompisar, Amanda inte vill ha mig för att jag faktiskt hellre sover än går på spelning(vi vet båda att det är sant, det tog mig bara några år att inse det) eller Gustaf inte vill ha mig för att jag inte är "alternativ" nog, *trumvirvel* för här kommer klyschan(stavning?); Då är det nog inte relationer värda att behålla.

Sistnämnda tror jag inte en sekund på. Jag är fullt övertygad om att Gustaf skulle dumpa mig för Nicki Minaj om hon kom till stan, Lisa en dag kommer att inse att eftersom jag inte vill med ut på krogen så är jag nog inget att ha, och Amanda, jag kommer inte på något just nu, men du har säkert något på lager! :D

Skämt åsido.

Jag älskar er, duger den eller?

SÄG HEJ TILL MIN NYA KOMPIS, PANNA!

And I move in circles around you

I will admit there's a pattern

One I created myself

None of my lovers dared leave me

I grew impatient and stale

Didn't look back once I'd left them

Cause I always expected to fail

Nu är bara frågan om jag ska somna i soffan eller sängen. Jag har så dåligt samvete över att jag väcker honom konstant. Samtidigt är det ljud jag gör som inte tandgnissling, så vet inte om en bettskena kommer hjälpa, men hoppas det. Har skjutit upp det alldeles för länge nu. Problemet är aktuellt på morgonen, och på kvällen när man väl stter vid internet, ja då tänker jag inte på det, och dagarna går... Så himla sexigt med bettskena haha...

Kanske borde sluta gnissla tänderna istället genom att sluta vara så stressad? Ska fundera på det.

Men..

Vad ska jag göra i höst? Måste söka skola, jobb, lägenhet? Eller ska man bo hos Kathleen, eller är man så pank så man sover på mammas soffa? Körkort tjatar alla om att jag måste skaffa, så då måste jag väl det med. Men jag vill ju starta företag? Hade varit skönt att veta om man skulle storsatsa på företaget och investera i lite reklam och så, men då hinner jag inte jobba på Caféet lika mycket, och de pengarna behöver jag om jag ska sova på mammas soffa för att jag "måste" ha körkort. Visserligen är det här inga "problem", för alla alternativ jag har är bra sådana. men under arbetstid, träning eller närsomhelst egentligen som inte är 110% produktiv på det jag gör för stunden så är det här det jag tänker på KONSTANT. Men ska det vara så ska det, och då är det all in som gäller. (hah, var det jag som krev det där?!)

Oj, va tungt det här blev, haha! :D Men poängen är att jag har suttit här ute själv i två timmar och lekt med textredigering!

Det var allt!

"Bor med min sambo och vårat lilla skrikmonster som föddes x/x-11 klockan xx.xx hjärtahjärtahjärta. Följ med mig i min vardag som arbetslös när jag städar en hörna av hemmet föratt fota ur olika vinklar i 40min och spenderar resten av timmen till att sätta ihop allt i ett kollage där jag påstår att jag älskar foto, inredning och gärna väldigt mycket superavancerad bakning. Ni kommer däremot aldrig få läsa något om mina vänner, för face it, de tröttnade på att se mig tro att jag var min egen Simskaraktär"

I själva verket var kameran en julklapp, alla möbler är köpta på IKEA(avbetalning såklart) vid ett tillfälle, lagom genomtänkt det där du, och vem fan kan inte göra muffins när man gått hemma och övat i nio månader? Och hur alla bloggare får ljusa bilder? Google it! Där har du andra halvan av bloggsverige btw, de unga tjejerna som sitter och gör tutorials i hur man blir som dem.

Avundsjuk Findus? SJälvklart. Jag vill också ha ett städat hörn i lägenheten, möbler från IKEA och muffins till middag fem gånger i veckan.