lindamariasvensson

Att det aldrig försvinner.

Kategori: Funderingar

En avskalad text jag inte vet var jag ska göra av. Jag sa jag skulle försöka fixa det, men denna veckan har jag insett att jag inte alls lyckats. Det har gått åt helvete, rent ut sagt, och jag har inte vetat hur jag ska ta ut det. Älta hos folk har aldrig gjort att saker försvunnit, och att tvärvända det in till det äckliga fejkade självförtroendet funkade inte heller. Jag trodde det var ett lugn jag hamnat i, men det var bara turen att inte bli påmind.

Konsten att bli bättre och vinna mot sig själv, det har jag klarat utan problem. Jag är bra nog för mig, det vet jag. Men jag kommer aldrig vara tillräcklig gentemot det som finns utanför, och det suger.

En halvkass start på dagen

Kategori: Funderingar

Fryser och har mig. Såg fram emot att testa konditionen genom att springa ned til sjukhuset och uppför den sinnessjukt långa backen(ja, hela vägen tillbaka that is, 30min gångväg), men vaknade alldeles förkyld och dum. "Yaaay." Får jobbiga och fina sms som sätter fart på tankarna och jag vill ha hem Gustaf nu, inte nere i dumma Falkenberg eller Göteborg. Jag behöver komma tillbaka till verkligheten lite där... 

Det är ju Valborg idag, så man borde ju ha askul egentligen, men jag har ju resten av veckan uppbokad typ och tvivlar på att Gustaf hunnit plugga särskilt mycket på resan under sin vecka på Irland. Jag får se hur långt jag kommer under dagen. 


Och så var det söndag, igen

Kategori: Funderingar

Jag inleder med att jag haft en fin dag - HAR - en fin dag. Men jag tänker ganska mycket när jag går runt och plockar disk många timmar i sträck på jobbet(vi kallar det den hjärndöda delen för du slipper tänka), och så promenerar jag ju faktiskt en timme om dagen. Enda gången jag är tom i huvudet är på gymmet, underbart är det. Och allt kommer inte ner i text direkt när jag tänker det, därför kan sammanfattningarna bli rätt tunga.

Nu har jag städat i fyra timmar, men inte kommit fullt så långt som man kunde tro. Wellwell, fortsätter senare. Det är ganska trist att vara här själv, känner mig ganska ensam. Men det är självvalt. Jag är lite ledsen med, vilket jag visserligen alltid har liggande i bakhuvudet, den där Gustaf. Jag gör mitt bästa för att omvandla det till ilska, men det funkar inte riktigt då argumenten för att vara ledsen låter mer trovärdiga än de för ilska, och så faller jag tillbaka.

Allt jag hör är Bangkokbangkokbangkok och det vill jag väl, det är 17 dagar kvar tills jag är där. Två veckor och tre dagar. Det går för fort. Jag kommer vara 45 imorgon och vad vill jag då se tillbaka på? För det jag minns om jag ser tillbaka nu, det är inte kvällarna som ägnats åt städning eller tedrickande, det är när man hittat på saker. Ändå är det att ha kontroll som jag anser få mig att må bra, men vad har det egentligen för värde om det inte spelar någon roll två timmar senare? Har jag nämnt att jag tänker asmycket på döden numera haha? Mest är det jobbiga att inte veta när man ska dö. Varför pensionsspara om jag ska bli påkörd imorgon? Varför boka resa sen när jag kn vara förlamad imorgon? Men det är ju lagom ekonomiskt hållbart att bara leva för idag. Hade jag levt för dagen hade jag aldrig bott i Norge. Men det är ju skitsnack, det vet alla. Han där fina ni vet. För övrigt funkar inte "fina" på en kille tyker jag, då a i slutet låter feminint. Eller är jag bara knäpp?

Bangkokbangkokbangkok. Kan tilläggas att ingen planering whatsoever finns utanför Bangkok ännu. Jag är så värdelös haha. 

Nu ska jag göra om min affärsplan. Skickade in den till Elisabeth och när hon svarade började hon med "Bli inte ledsen nu men jag har plockat den i stycken". Kommentarer på varenda stycke(planen var frågor och svar på ca 10 sidor) samt tre a4 med andra idéer och saker jag bör tänka på. Men jag tycker det är grymt, fatta vad jag har att lära :D


Flyttstäda bland möbler

Kategori: Funderingar

Färdigsoven och uppäten, nu är det dags att börja städa här Pojkvännen har flyttat till varmare breddgrader (Falkenberg) och jag sitter här i en väldigt tom lägenhet tillsammans med en massa smuts och ett hundratal spindlar och silverfiskar. Livet känns smått taskigt just nu alltså, särskilt med tanke på att spindeln jag såg inatt var för stor för att jag skulle våga låta den leva. Hemskt var det.
Var börjar man?

Gråt en skvätt, da.

Kategori: Funderingar

Och så var vi nere igen. Gustaf tömde sovrummet igår, sängen står nu på högkant(undrar varför han lämnade den så?) och fönstret var öppet. Min adressändring har även gått igenom, så vi bor inte ihop längre på pappret, och imorgon förmiddag tar han sina saker och drar. Sedan såg vi ett ganska udda program på tv med en massa fula knäppisar, men jag lyckades ändå bli avundsjuk på dem. Wellwell, man kan inte få allt...

Nu ska jag äta frukost. "Hunger är en bodybuilders värsta fiende" läste jag igår, och då är det väl dags att äta antar jag.

Mamma, våga inte ringa. Jag är inte ledsen. 
Det är inte ala bloggar som kommer med en handbok, det ni.

Lite träningsprat

Kategori: Funderingar

Sitter och dricker en smoothie och gör mig sakta klar för jobbet. Jag skippar träning innan jobbet idag, gör några situps ikväll så får det räcka för idag. Mina axlar och armar börjar bli lite väl musklade i förhållande till benen så får nog lägga om de programmen lite, även om det är kul att satsa på öking varje vecka. När jag ställde mig framör spegeln och spände alt jag hade igår var det ett klart övertag på axlar samt den lilla "vingen" mellan bröst och arm, vet inte om det är bröstmuskeln, men växt sjukt mycket har den gjort iallafall. Ryggen var också en ganska stor sillnad till för några veckor sedan. Inte att det är dåligt, jag älskar det, men jag vill ha mer ben NU. Vill inte bli bredare över axlarna än höfterna, inte om jag får välja.

Dessutom - igår ökade jag benpressen till 150kg så 200 känns inte längre så himla avlägset. Med Foo fighters och en stor kaffe hade 160 säkert gått det med. En mening som fastnat i mitt huvud, av någon dum anledning, "för friviter krävs kontroll och teknik för ökning. I benpressen räcker det med lite jävlar anamma." Därför gör jag ofta så på många maskiner nu - klarar jag 40kg, då klarar jag minsann 41 också och så lägger jag på en extra. Bara för att känna mig lite exra duktig. Men det betyder inte att jag from då alltid startar på 41, det skall bara agera som en "boost på dagsformen". Vet inte om det låter särskilt vettigt, men det skiter jag i, kul är det iallafall!

Det där med relationer

Kategori: Funderingar

Jag vill hjälpa honom. Motivera honom. Tom betala flygbiljetten åt honom om det är det som står ivägen. Det gäller inte bara flytten, det gäller det mesta. Vi har alla saker vi vill åstakomma som inte blir av för att hey, sängen är skönare än löpbandet och chips är godare än gurka. Jag önskar jag visste var hans "knapp" fanns. Inom träningen låter jag töntig och inom allt annat så är det inte direkt så att jag vet mer än honom om ämnet det gäller. Det är som att han skulle hjälpa mig med ja, lets say, hur man fotar en arabhäst. Kan ju samtidigt nämnas att det aldrig skadat med lite kreativitet, men det känns inte som att brainstormng är den bästa motivationsmetoden. Kasta ut första bästa tanke är inte bästa sättet att öka trovärdigheten, särskilt inte hos denna man vars bästa vän är google. 

Men vad ska jag säga som han inte redan vet och samtidigt inte få ett "ja, mamma" till svar för att jag är sjukt dryg eller tjatig?

Nej, det här är inte en ventil eftersom du kommer läsa detta. Det är en fundering. Precis som att jag inte vet vilken soppa jag ska äta sedan. Spenat kanske, aldrig provat det..



Ännu en milstolpe att snubbla över

Kategori: Funderingar

Så, då var högskoleanmälan inskickad till någon tuff snubbe. 12 juli ska man få svar. Men jag sökte 6 stycken, tre program och tre kurser, och alla på distans så jag borde ju komma in på någon av dem iallafall. Jag funderde på att söka några på fast ort, eftersom jag ju faktiskt kan tacka nej, men 12 juli är fortfarande väldigt tidigt så får spara det till senare. Dumt att det inte finns något jag vill ha i Trollhättan, det hade varit ett ganska säkert kort. Hade jag sökt i Stockholm hade jag fått svar den 12 juli och efter det fått panikleta lägenhet och nej, uff. 

Jag längtar tll solen. Eller ösregn, vad som nu väntar.

Dagens fejkade leende:


De små fina

Kategori: Funderingar

Hey. Min pojkvän tycke jag bloggar för lite, trots att han vet 90% av det som skrivs här före det hmnar på plats. Idag gjorde jag min sista lördag på planken. Det gick ok, småkaos som vanligt med en massa klagomål över att vi är för få på jobbet. Wellwell, jag bestämde mig för att inte bry mig oh det gick fint, dagen flöt på bra. Tog en snabbis på gymmet efteråt och tänkte på vägen dit "Trots att jag snart sätter mig frivilligt arbetslös, Gustaf planerar att flytta ifrån mig och mina föräldrar inte funkar ihop(vilken unge önskar inte motsatsen?). För att inte tala om att mitt smink alltid rinner - så älskar jag mitt liv. Jag gör verkligen det." Sedan gick jag in och satte nya rekord på alla övningar inom rygg och biceps. Sweeet.

Nu ska vi snart iväg till någon och umgås lite, Jarle tror jag det är vi ska till. Det löser sig. Jag är lycklig nu :)

En tisdag som en söndag

Kategori: Funderingar

Jag har ju inte varit superaktiv här, vilket jag skiter fullständigt i egentligen, för bloggare är ganska äckliga.

Men nu är jag tillbaka i Norge iallafall, det är bra. Fick precis sista arbetsschemat, nicenice. Så ska sätta mig ner och planera de kommande två veckorna. Idag flyttade jag nämligen Lång väntan inne på skattekontoret och så fyllde jag i mammas adress, nu tar det ca en vecka innan det är helt klart, men hon sa att jag kunde söka om företag ändå. Så nu har jag gjort det, skickt in en ansökan om att få betala skatt för att sånt ju är så himla kul. Skämt åsido, jag tycker skatt är en jättebra grej. Hade ju blivit en ganska tom uppväxt utan skola, vägar, sjukhus etc. Hur kommer det sig då att jag måste betala för min medicin? Wierd. Aja. Sedan skickade jag även iväg ett mail angående skola, ssta sökdatum är nu på söndag så innan dess ska jag skicka in. Inget nytt på den fronten. Amanda skrev att man förstod det som att jag skulle plugga träning, men det är endast på youtube och liknande.

Dagarna i Falkenberg var jättebra. Inte på det sätt man hade tänkt sig, eftersom Gustaf var jättesjuk och jag också var lite småsliten, men mysfaktorn fanns ändå där och jag fick vilat ut ordentligt. Jag upptäckte även Instagram and I lööv it. Nej, jag är faktiskt inte seg, men det har inte funnits till Android innan och när Emil sa att det kom ut förra veckan slängde jag mig genom rummet för att komma åt min mobil å snart som möjligt så jag kunde DOWNLOAD.

Nu orkar jag inte mer här, puss!

Det blir bättre

Kategori: Funderingar

Var en halvdeprimerande rubrik, men jag är ändå positiv. Håret växer något galet, jag börjar få en ansiktsform(och växa ur näsan ännu mer?), hyn blir bättre(när jag orkar bry mig) och jag SKA lära mig använda lypsyl. Torra läppar på folk är typ det äckligaste som finns(eller iallafall otroligt störande), ändå har jag det själv 24/7. Dessutom älskar jag mina läppar egentligen, så det är ganska taskigt mot mig själv att inte påminna dem om hur grymma jag tycker de är. 


Det drar ihop sig

Kategori: Funderingar

Då har mamma och Gustaf åkt. Gustaf är ledig hela påskveckan, så jag blir själv här tills på torsdag.

De tog även med sig massa flyttsaker. MASSA. Allt jag hade packat med mig hittills och sedan en stor hög till, eftersom bilen inte blev full vid första försöket. Så nu är mina möbler(alla tre bord och badrumsskåpet), blommor och i princip alla prylar jag inte kommer använda något mer ivägskickat... Det är tomt.

Nu är det liksom på väg, på riktigt. Flytten, Asien, alla jobb i sommar (hittills är det fyra utställningar och två fotograferingar bokade mellan 7/7-17/8, plus Kathleen...), den stora flytten i höst... Jobben är uppsagda, lägenheten är uppsagd och jag lyssnar på en låt som heter "Cut", haha. Jag är trots den sista meningen väldigt glad, men det är klart att det är lite trist med. Om man jämför mitt och mammas jobb har jag hamnat i himmelriket här. Dessutom hade vi väldigt tur med lägenheten. Visst, det har ju funnits tillfällen då vi varit mindre glada. Tex att kylen rostat sönder då den frostar av sig själv alltför ofta och därför står i vatten hela tiden. Eller att duschen är pytteliten. Söndagen som jag väntat hela veckan på, den som skulle bli en mysdag. Ja, när Gustaf öppnade toadörren på morgonen forsade vattnet ut.. 

Men vattnet är otroligt gott, jag har aldrig druckit vatten om jag inte varit tvungen eller varit supertörstig under de första 18 åren av mitt liv, men detta ändrades här. Gymmet ligger bra till, vi har haft nära till buss och det är lätt att gå till jobbet(inga backar). Dessutom får man en väldigt fin skatteåterbäring för att man är svensk.

Men nästa vecka går jag in på skattekontoret i Sverige och säger "Nu vill jag inte mer." När den biten är avklarad kommer jag också säga att jag vill ansöka om att starta företag. Om och när det går igenom(det är ingen garanti för att jag ens får använda namnet LS Photo & Design) så ska jag trycka på en skjorta och en jacka och ha dem i sommar. Ser fram emot detta!

Men först ska jag göra klart loggan en kund beställt!

<3

Kategori: Funderingar

Ännu en känslostorm. Jag som hela dagen gått runt och tänkt att det varit så bra ett tag nu.

Du jag vet en hemlighet
Det finns en stjärna man får ta ner
Det finns en stjärna som är din
Och vill du veta en sak till
När skeppen lägger ut från land
Och du ska långt långt bort nånstans
Ta den alltid med i din hand
Ta den alltid med överallt
Jag önskar dig allt vackert för du är
Det bästa som jag vet


Tur jag har så fina vänner som finns kvar trots att jag försvann iväg ett tag <3

Ledsen

Kategori: Funderingar

Min bikini som jag köpte från Ellos har blivit för stor. Ingen förmögenhet, nej, och den finns kvar, så kanske köper den i en mindre. JÄVLA TUTTAR. Jag önskar verkligen jag kommit igång med träningen typ 6mån tidigare så jag hade hunnit bli mer biffig.

En sak är bestämt

Kategori: Funderingar

Jag ska söka samma utbildning som jag gick i våras. Den kommer jag in på, den gillade jag, den har jag redan fixat böckerna till och jag får csn om jag vill. Dessutom är den på distans så det är ok att bo lite varstans. Den får vara min bakcup eftersom jag inte har en plan a, b och c ännu. Att planlägga att man ska jobba utan att faktiskt ha ett jobb är ju ganska dumt, iallafall i lilla uddevalla.
Det är så kort tid kvar nu, 31 dagar tills sista arbetsdagen. Räknade på det igår och tror det blev att om jag jobbar sex dagar i veckan fram till flytt, inklusive påskafton så är det idag 23 arbetsdagar kvar. INGENTING. Men ganska mycket, för de släpper mig inte. Frågade om jag kunde få ledigt på påskafton, men kunde inte få svar på det. Trots att bortsett Ove, som lagar mat och inte alls har samma jobb som jag, så är det ingen som sökt om ledigt. Och de har inte tänkt anstlla någon ny efter att jag slutar... får hoppas att alla extrahjälper blir superrutinerade typ imorgon då, för annars blir det tufft för alla. Om jag nu inte kan få ledigt av den anledningen att de andra inte är bra nog? För fine om det inte fanns någon som kunde jobba, men tillräckligt många kan ju. Blöh, nä, nu låter jag surare än vad jag är. Att inte få ledigt har sina fördelar det med - fem dagar själv i lägenheten utan jobb, jag borde ju hinna med disken iallafall?

Kan jag inte prata om annat än flytten?

Good reading

Kategori: Funderingar

Chefen la precis upp denna artikeln på facebook och jag älskar att killen vill jobba på NAV, det hade varit så klockrent mot alla som är för lata. Jag är även sjukt imponerad av hur han orkar. Men det blir vad man gör det till, antar jag.
Blir såsugen på att jobba inom politik när man läser detta. Nej, det är fel. Men jag vill göra något, få det bättre. Man blir väl inspirerad, helt enkelt. Men då hade det varit fint att faktiskt ha något att säga till om, vilket inte många politiker, baserat på ord och sedan brist på handling, verkar ha. 

Nu ska jag göra klart dagens att göra, och sedan blir det sömn. Det tar på mig att jobba tidigt.

En fördom eller två

Kategori: Funderingar

Lång dag, uff. Fick lära mig en del av bakningen på jobbet idag å jag ska ta över när Bente är borta onsdag-måndag. Kommer bli helt sjukt jobbigt för jag börjar 1,5h före vi öppnar, och på den tiden ska jag hinna göra ännu mer än vad jag i vanliga fall INTE hinner. Yaaay..

Sedan blev jag småsur, och Kim blev ännu surare. Det har flertalet gånger hänt att kunder inte velat ha varm mat om det är en utlänning som lagar den. Att man är korkad för att man "inte fattar norska" när en kund ber om en portion med räkor och lax. På riktigt, vem säljer dem tillsammans? Inte vi iallafall! Idag så var det utlänningen på köket som lagat dålig mat åt dem. Inte den enda kvinnan som lagar mat, utan utlänningen. Jag blir ju direkt sugen på att höra vad de säger om jag frågar em en grej till, och påstår att vi är ganska många som ä utlänningar här. Då får min vitnameska kollega höra att hon är thailändare, haha. Hon blev skitsur.
Gustaf påstår att jag överdriver för att asiater är svåra att skilja på för oss, men jag skulle nog tycka de var lite fel ute om någon kallade mig typ.. tysk eller nåt, hoho. Sur hade man väl kanske inte blivit, om jag nu inte var någonstans i Asien och jobbade och någon klagade på den rödhåriga tyskan?

Man är säkert lite extra känslig då man hela tiden hör pensionärerna säga att de är trötta på alla utlänningar här, samt att jag är den enda som får lov att servera en av våra kunder för att han inte gillar dem. Mina norska linjer måste lysa igeno väldigt tydligt. Så när någon är "missnöjd" och "utlänning" i samma mening, vilket händer så sjukt ofta, och Kim har bott här sedan hon var 7(hon är 40 nu), så blir man väl lite trött på det hela. 

Och sedan är man väl lite extra känslig då det numera räcker för en kund att fråga mig var de hittar kaffet någonstans för att jag ska börja sucka.

Nu ska jag somna tidigt, mumma.

Träningstankar

Kategori: Funderingar

Idag fick jag till ett riktigt bra träningspass, triceps mage och bröst. Det var skönt, behövde det för huvudet. Sedan sprang jag 4km på snabbaste tiden so far som avslutning, sweet! Kicken jag får av att göra bra ifrån mig på gymmet är enorm, det är helt underbart.

Men ju högre toppar desto lägre dalar, svordomarna som kommer när jag misslyckas är inte vackra haha :D Har ju lyckats lägga in armhävningar som inte görs på knä i passet nu, och i femte setet så började jag svacka, men då tipsade en kille mig om att göra resten på ett lättare sätt och isåfall öka antalet, så då blev jag slutkörd ändå! :D Intressant.com, jag vet, men det skiter jag i.

Samtidigt har jag haft problem med att avgöra vart jag vill någonstans. Vill jag förbränna mer än vad jag äter, eller vill jag äta mer än vad jag förbränner för att kunna bygga? Kortsiktigt det första alternativet, men långsiktigt det andra. Det går lite upp och ner, men de träningsbloggarna jag läser har fått mig att inse att biffiga muskler, det vill jag ha iallafall. Sedan hur mycket jag VILL att de ska synas är en helt annan sak.
Kan tilläggas att jag är fullt medveten om att ett mål att se ut som en fitnessmodell är ganska avlägset, men det är ändå det jag tycker är snyggt. Inte de galna övermaskulina kropparna, utan t ex den här och samma igen, hon har en ganska perfekt kropp!
Vad mitt mål är då? Där jag är nu. Jag är nöjd med mig själv, för jag vet att jag är det bästa jag någonsin varit. Läste hos någon fotograf att den enda du någonsin ska jämföra dig själv med är den du brukade vara. Därför är jag nöjd nu. Nu är det kul med resultat och förbättring, det kommer som ett plus i anten, självklart som jag vill bli bättre. Men om jag inte skulle bli det är det ingen större besvikelse, för vet ni vad? Jag kan springa på löpbandet i tajta kläder och jag skiter fullständigt i om mina lår dallrar, haha!

Jag måste fixa min kost, det vet jag iallafall. Mycket mer proteiner. Nej, nu ska jag jobba. 



Det där med Asien

Kategori: Funderingar

Jag ser så sjukt fram emot resan. Det slår mig ibland att när jag och Gustaf pratade resor långt innan han fick för sig att vi faktiskt skulle åka, jag önskar jag minns det ögonblicket vi faktiskt började överväga på att i skulle åka på riktigt. Mest troliga scenariot är visserligen att han sa att han skulle åka efter Norge/innan USA och efter ett tag så kom jag på att "ja, utomlands är helt ok. Linda heter jag och jag är nöjd och finner mig i allt, för ingenting spelar mig någon roll :) Jag har inga åsikter alls."  Den där biten lät väldigt negativ, men den låter sötare när Gustaf gör den med sin röst där han härmar mig när jag säljer kaffe och vaffel för 56:-. Jag gillar ändå att vi ska till Bangkok. När vi har pratat om resor så har han hela tiden varit helt inriktad på Tokyo, medans jag har varit mer sugen på Bangkok, och det har blivit totalvägrat i början. Jag undrar när han ändrade sig...

Det ska bli grymt, det ska det, även med myggbett och magsjuka i åtanke. Men jag vill ha med mig saker - böcker, mp3 för långalånga bussresor. Jag kommer vilja shoppa i Bangkok och inte vilja bära runt på det(eller?) hela tiden. Det är nackdelen med att vi är på resande fot. De två shoppingställena vi ska till är först (Bangkok=jobbigt att bära) och sist (Tokyo=asdyrt och jag vet inte hur mycket pengar jag har kvar). 

Jag vill även hinna planera. Resrutten behöver inte vara planerad så sett, men jag vill undvika att bli strandsatt någonstans eller att vi missar något sevärt för att jag inte är tillräckligt påläst. Det är ju inte varje dagen man tar en tur till Asien liksom. 

Det blir så sjukt bra, det vet jag. Jag kanke bra skulle leva när jag är där istället för att planera inför när jag kommer hem? Hur nu en mp3 har med det att göra...

Ikväll är småjobbigt, och detta är inget du, Gustaf, vill läsa.

Kategori: Funderingar

Här får ni vad jag vill skriva i min blogg bland mina känslor. Och detta kommer ge en massa jobbiga reaktioner, så det är nog en dum idé. Men jag bryr mig inte, jag har rätt att ha känslor.

Jag känner den där småpaniken igen. Den gör sig påmind så snart det är extra bra.

Inte paniken över att jag har fem annonser, en utställning, en tidning och en photoshoot att fixa, det klarar jag - på något sätt.

Paniken över att trots jag fått höra orden "Du är det bästa som finns." så är jag inte tillräcklig.

Jag är arg på mig själv över att lyckan över att få höra de orden, även sagt i ett mer seriöst sammanhang, straxs följs av en uppgivenhet över att inte ens det är tillräckligt. Är jag inte nöjd med det alltså? Detta är en förolämpning mot Gustaf, jag vet det. Självklart vill jag inget hellre än att höra sådana saker, men ju bättre det är, desto mer inser jag hur bra det jag kommer förlora är. Och när det bara blir bättre, men målet ändå inte ändras, så fungerar det som ett påpekande över att jag inte har något att säga till om i frågan. Hjälplösheten trycker på ganska hårt.

Hade jag inte fått höra de orden hade jag visserligen alltid undrat "vad gör jag för fel, varför älskar han mig inte så att han kan stanna". Nu vet jag iallafall att det inte handlar om mig, skönt på ett sätt antar jag.

Jag vet att det här inte handlar om mig, livsmål och förhållande har olika storlek, jag förstår det. Jag vill inte ha honom här när hans drömmar är någon annanstans. Jag vill verkligen att han ska få allt han vill ha. Men jag ser inte fram emot "Hejdå, tack för att jag fick lära känna dig" mer för det. Kommer jag falla ihop för att jag inte orkar stå upp? Kommer jag slänga ur mig ett antal desperata fraser som att i panik säga "snälla lämna mig inte"? Det känns som att i förhållande till det jag känner ikväll, ett halvår innan, så är det den mildaste reaktionen jag kommer bjuda på.


Yaay.