Inser när man väl läser vad man själv skriver, allt tillsammans, va lite det är som hamnar i bloggen egentligen. Önskar verkligen jag kunde skriva i mitt huvud medan jag jobbar. Hann ju knappt nämna tex att mamma var här, för att inte tala om hus jag träffade Nathalie förra helgen och att vi fyra käkade ute på Höga C och det var awesome för jag har saknat henne massamassa.

Och så har jag inte skrivit att jag gett upp skolgrejen nu, en månad höll det ungefär, men har ändå planerat att läsa ut de böcker jag har, och göra frågorna. Det är skrivit på ett så sjukt intressant sätt att man bara måste fortsätta. De lägger inte fram det som giriga smarta snubbar med kontakter som skapar ett McDonalds. Det är needs hos konsumenterna som bemöts med supplies hos företagen som skapar ett want hos konsumeterna. Det känns inte som att man läser om ICA runt hörnet, det blir som en hel kultur, ett helt kretslopp. Sjukt awesome är det och jag vill helt klart fortsätta läsa om det. Jag kan helt ärligt säga att det känns annorlunda att gå till jobbet när jag tänker ur den vinkeln. Sen när man är trött, bussen är sen och kunderna verkar köpa kaffe bara för att slippa städa upp allt söl efter sig, då är den stora bilden inte så aktuell längre, but still. (släppa jobbet när man är hemma var det ja?)

Nu ska jag skriva en to-do för min lediga dag imorgon!

KLOCKAN ÄR HALV TOLV OCH HAN ÄR INTE HEMMA ÄN
Dags att ringa polisen?

Undrar när han slutar egentligen?