Saker blir inte alltid som man tänkt sig. Jag kom till Norge, det blev som jag tänkt mig, samtidigt som det fortfarande känns lite overkligt att jag faktiskt flyttat hemifrån. Bilden var väl dock lite väl trevlig i mina egna ögon än i verkligheten. De har ju tydligen regn och sådant här med, och jag känner mig såpass inne i språket nu att ta kunder inte känns som en svårighet. Agda, 75 i Uddevalla och Solveig, 20 i Fredrikstad kräver ungefär lika många "va?" från min sida så det jämnar ut sig jobbmässigt iallafall. Men en hyra som den här månaden hamnar på 3190:- svenska, för mig, och med en timlön på 125:- svenska så blir det inga supersummor på sparkontot. Särskilt inte när prio ett är att bli av med mobil och objektivskulder på sammanlagt 9000:-.

MEN

Efter igår och idag känns det faktiskt inte som att det spelar någon roll. Jag är inte ute efter några supersummor. Jag är ute efter vardag. Jag tror inte att om jag fick högre lön så skulle jag handla dyrare saker, jag hade bara handlat mer. Mer av allt. Men det är nu, och då klockan trots allt är 23 så vet jag som vanligt inte var förnuftet håller hus. Förnuft brukar ju hämma kreativitet och det är ju när jag är trött som skrivlusten kommer fram, och trätta människor brukar ju io sin tur inte vara särskilt förnuftiga....

Åter till ämnet.
Jag har en lägenhet som jag skrivit under hyreskontraktet på.
Jag har ett jobb med underbara kollegor.
Jag har en mamma som älskar mig så mycket att det skadar henne, och jag vet att jag alltid har ett hem som väntar på mig, på gott och ont.
Jag har en pappa och trots våra olikheter så älskar jag honom och vi har nog mer en vänrelation än en far-dotter-relation
Jag har en bror som trots att han de senaste två åren varit ett rent helvete 24/7 ändå betyder lika mycket för mig, och jag vet att jag kan prata med honom och nå fram till honom.
Jag har vänner jag kan skratta med och berätta saker för, störa mig på och vara arg på. Synd att de flesta är för långt borta bara.
Och till det som finns i mina tankar större delen av min vakna tid,  - min underbara pojkvän. Mannen som varje gång han säger något positivt får mig att må som om det vore första gången han sa det. Vet inte om det där är rätt formulering för det hela, men det är en bra sak iallafall haha :D

Nu vill jag bara ha en passion för något så tror jag att jag har bockat av det mesta, eller?


Helt klart en av mina favoritbilder på mig. Synd jag inte tog den själv bara, så jag kunde få cred istället för Lisa ;D