lindamariasvensson

Jag vill minnas det jag glömt bort.

Kategori:

Man ska omge sig men människor som ger energi. Tack, ni som gör det. Tack för kaffe, skratt och för att ni höjer mig till skyarna trots att ni inte delar något av mina intressen.
 
Och till de som gör mitt liv till en bergochdalbana har vi alltid Melissa Horn och Maria Mena. 
 
Jag träffade en person för några veckor sedan som jag bytte historier med under några timmar. Jag är inte en person som vill leva i tält, bara äga det jag har i ryggsäcken och inte ha något internet. Jag avundas dock de människorna som gör det. Att sitta och lyssna på de historierna som alla på sätt och vis förmedlar att man ska leva i nuet har fått mig att stanna upp lite mer de senaste veckorna. Det där om att livet är för kort, man är aldrig för gammal och man skapar sina egna förutsättningar, det tycker jag stämmer ganska bra. Visst, saker kan gå åt helvete. Idag hade jag bokat möten med tre personer, alla ställde in. Sådana saker kan få mig halvt gråtfärdig. (Bidragande faktor kan vara att allt hände när arbetsdagen var slut, jag var oroligt trött och helt plötsligt försvann planerna för min kväll som jag väntat på hela veckan och jag hade nu ingen skjuts hem. Och hemma väntade min dator som jag är så jävla trött på.) Det finns dock värre saker, det förstår jag. Man kan bryta benet eller säga det att "Vi kan allt boka hembesök, jag tampas med en hjärtumör just nu så jag jobbar inte så mycket"(det samtalet hade jag igår på jobbet), de sakerna är kanske lite tyngre uppförsbackar. 
 
Men ikväll så hade jag ingen lust att sitta och tyck synd om mig själv framför Youtube. Med varm luft och klarblå himmel gav jag mig ut och sprang. Vi har det väldigt öppet här där vi bor, så vinden fläktade hela tiden. Helt underbart var det. Och istället för att stretcha på min matta, som jag brukar, så varvade jag ner på rygg på en av de stora ängarna i närheten. Sedan gick jag barfota resten av vägen hem innan jag avslutade passet på gräsmattan. 
 
Jag önskar varje dag såg ut så, och att mitt humör och min motivation inte var så sviktande, så att de kunde göra det.
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: