lindamariasvensson

Ikväll har jag ordnat iordning en massa på rummet, men det blir inte helt som jag tänkt mig. Det finns helt enkelt för få väggar. Snyggare sagt kan väl vara att jag har för många saker som gör sig bäst vid en vägg. Så om vi försöker utesluta bokhyllorna och byrån, de ka ju få väggen, så har vi två högtalare som är hyfsad storlek på, en jättepalm en hög med flyttlådor och ja, juste ja, jag har ju typ tre sopsäckar med kläder som inte ryms i garderoben, för några klädlådor kände jag inte någon möbel i sovrummet behövde, nääärå.

Kvällen har varit ok, lite upp och ner. Måga saker jag aldrig skulle unna förmå mig slänga men som jag vet att jag bara kommer tita på vrje gång jag går igenom mina flyttlådor. Sedan kom det lite väl passande musik när sockret gick ner och jag upptäckte mer Gustafsaker, såsom fotoramar. Jag är inte intresserad av att ha ramar med varken honom eller Ciffe i, när jag inte har en bild på något annt uppe ännu, men jag vill ju inte plocka ur dem heller. Tycker inte om symboliska saker idag. Nej, jag tänker inte kasta pappret jag fick julklappen i, men jag kommer ju bara att bli ledsen av att titta på det. Varför jag ens för den här diskussionen vet jag inte, jag är ju expert på att hitta det fina i att gråta, men idag önskade jag mig enkelt, tror jag. Det är många Norgegrejer, massa papper jag gått igenom, och när jag kollade lite filmer därifrån idag(jag syndade och kollade på gustafsaker även imorse, jag pratade för guds skull med honom i telefon samtidigt, sämst som jag är) som påminde om de mysiga sidorna med att plocka undan vargdasrumsbordet, bädda ner sig på golvet och kolla serier där, typ, haha. Och så jämförs det med feberkänsla och flyttlådor som jag inte kunde bry mig mindre om. Kan ju tillägga att mamma har alla tre katterna i sin del av huset, så fatta att man känner sig ensam ;P

Nu ska jag försöka sova. Imorgon gäller matteplugg, engelskalektion, gym med mamma och bror, och mer grejande här hemma. Jag vill ha något eget. Inte för att jag äntligen har en klar bild av hur jag vill mitt boende ska se ut(bortsett tapeter, behöver hjälp med sån skit, och jag vill inte ha vita), det är mer plus i kanten. Jag har aldrig haft råd att försöka bry mig om inredning, så det är bra jag får öva lite på den här ytan(rummet är ju enormt. Tror min säng får plats sex gånger här inne, om jag inte är helt fel ute).
 Det är mest känslan av att stänga dörren, och det finns ingen som vet om jag är där eller inte, det vill jag ha. Jag vill kunna ljuga om var jag är för folk utan att de kan komma på mig, typ. Låter som en skitbra ide. "Behöver ett eget ställe så jag kan hitta på alibin." Det kanske blir bättre när jag får dörrar i rummet. Inte för att mamma någonsin hört mig ropa härinne ändå, så egentligen är det ju ganska meningslöst.

Jag undrar verkligen hur det jag skriver läses, eftersom texten i inläggen aldrig bearbetas, och sällan skriver jag om det jag tänkt. Då, när jag väl skriver om det jag tänkt så belyser jag det annorlunda och avslutar antagligen på nåt helt annat sätt.