Den där beslutsoron
Jag lovade mig själv att inte röra körkortskontot. Det gick åt helvete. Det var ett tag sen alltså. Men lite mer än hälften är borta, och det händer inte mycket på kontot som heter "använd" heller. Får ju in en hel del pengar från en fotografering som fyller upp det kontot igen, men det är hästpengar som ska investeras i att synas och förhoppningsvis vare en början till ny utrustning, för det MÅSTE jag ha, jag märker alltför stor skillnad på de jag försöker tävla med. Bildkvaliten är sämre.
Jag sitter här och har det skitsvårt med matten. Fastnar jag så kommer jag bara inte vidare, och varje gång jag sätter mig med det tar det flera timmar innan jag kommer in i det, men jag har LOVAT mig själv att inte fucka up den, jag vill ju det här.
Men när jag ser dagsläget. När jag satt med Nathalie när hon gjorde naglarna var det lite jobbigt. Vi pratade om hur våra liv såg ut, typ, och killen(!) som gjorde naglarna tjötade med. Han är en 23årig ekonom som fått flytta från Karlskrona för att arbeta i en nystartad nagelstudio i Uddevalla, likt den de har på Överby. Kungsgatan i Uddevalla har nu fyra salonger att göra naglar på, men det finns inget H&M.
När man då sitter där och kontot som heter "använd" ligger på ca 300:-, och det inte väntas någon inkomst förrän om 3mån då jag kanske får 50% av beloppet arbetsförmedlingen erbjuder ungdomar. Csn kanske jag inte får förrän till hösten. När man då sitter där, känns det inte som om tre års studier(om jag nu ens kommer in till hösten, ajuste ja, de 300:- jag har på kontot måste jag betala 350:- till högskoleprovet jag inte ens börjat plugga till än) är det bästa valet. Jag kan inte plugga i tre år för att det är kul. Jo, det kan jag, men just nu är det mörkt och jag känner mig ensam och intefan kan jag sova heller. Det blir inte bättre av att när jag vaknar har jag engelskaprov, något som BARA ska bli kul, och jag har bara pluggat några timmar under kvällen. Varför kunde inte matten gå lika bra?
Jag tar mig inte i kragen och tvingar mig till den självkontroll som krävs för att hinna med allt fullt ut. *radar upp mitt liv*
Jag var intresserad av att plugga Beteendevetenskap eller Personalvetare, sjukt intressanta frågor. Det stod mellan dem och Ekonom. Läste på lite, visade sig att de två första inte hade några jobb de kommande åren, "plugga för guds skull inte oss", stod det typ. Tydligen inte Ekonom heller, om vi får tro nagelkillen Tommy. Men jag hittade allt en hög med personal- och beteendevetare, som faktiskt har jobb. Vet ni var de jobbar? "Ja, de flesta av oss här har en sådan utbildning." Jo, kära ni, de sitter och försöker hjälpa ungdomar ut på arbetsmarknaden på det där stället som vi känner till som Arbetsförmedlingen. Lockande?
Jag är helt enkelt rädd för att jag lägger fotandet åt sidan, både tidsmässigt(för att kunna bli bättre och lära mig) genom studier och pengamässigt genom frånvaron av inkomst. Jag är rädd för att jag lägger något jag kan bli riktigt bra på på hyllan för en utbildning som inte ger mer än det jobb på golvet jag sa till mig själv att jag inte ville ha. Jag vet att jag "bara" är 22 och inte behöver stressa, men vem fan har inte sagt så och sedan vaknat upp med fyra ungar och topplån? Jag säger inte att jag är emot det, det finns säkert en dag jag också vill ha topplån på huset, ehe. MEN. Jag har turen att faktiskt kunna tjäna lite pengar på något jag älskar. Jag har inte behövt gå igenom en livskris för att fatta det, jag jobbade ett år i Norge för att komma fram till det. Ett år är fucking ingenting. Vem som helst kan ju hålla med om att de skulle vilja jobba med något de gillar att göra, right? Och om priset för läxan var att jobba lite i Norge och sen göra vad de vill i ett halvår tror jag de hoppat på tåget.
Men, jag får väl vara glad att jag är en av de "lyckligt lottade". Ni vet när folk blir skidinstruktörer för att de älskar att ka skidor? De kommer hata sitt jobb, om de förväntat sig att åka skidor. Jag tog jobb som fotograf för att jag älskar att fota. Mestadels jobbar jag med kundservice, något som jag kunnat ta mycket mindre personligt, samt tjäna mer pengar på, om det stod ComHem på fakturorna jag skickade ut. Så klart jobbet i sig har sina nackdelar. Men det betyder inte att jag inte tycker det är kul att få en grym bild och all trafik som följer med det.
Jag är väldigt chatty nattetid, egentligen var inlägget slut efter "Varför kunde inte matten gå lika bra?" ovan. Hm.
Jag sitter här och har det skitsvårt med matten. Fastnar jag så kommer jag bara inte vidare, och varje gång jag sätter mig med det tar det flera timmar innan jag kommer in i det, men jag har LOVAT mig själv att inte fucka up den, jag vill ju det här.
Men när jag ser dagsläget. När jag satt med Nathalie när hon gjorde naglarna var det lite jobbigt. Vi pratade om hur våra liv såg ut, typ, och killen(!) som gjorde naglarna tjötade med. Han är en 23årig ekonom som fått flytta från Karlskrona för att arbeta i en nystartad nagelstudio i Uddevalla, likt den de har på Överby. Kungsgatan i Uddevalla har nu fyra salonger att göra naglar på, men det finns inget H&M.
När man då sitter där och kontot som heter "använd" ligger på ca 300:-, och det inte väntas någon inkomst förrän om 3mån då jag kanske får 50% av beloppet arbetsförmedlingen erbjuder ungdomar. Csn kanske jag inte får förrän till hösten. När man då sitter där, känns det inte som om tre års studier(om jag nu ens kommer in till hösten, ajuste ja, de 300:- jag har på kontot måste jag betala 350:- till högskoleprovet jag inte ens börjat plugga till än) är det bästa valet. Jag kan inte plugga i tre år för att det är kul. Jo, det kan jag, men just nu är det mörkt och jag känner mig ensam och intefan kan jag sova heller. Det blir inte bättre av att när jag vaknar har jag engelskaprov, något som BARA ska bli kul, och jag har bara pluggat några timmar under kvällen. Varför kunde inte matten gå lika bra?
Jag tar mig inte i kragen och tvingar mig till den självkontroll som krävs för att hinna med allt fullt ut. *radar upp mitt liv*
Jag var intresserad av att plugga Beteendevetenskap eller Personalvetare, sjukt intressanta frågor. Det stod mellan dem och Ekonom. Läste på lite, visade sig att de två första inte hade några jobb de kommande åren, "plugga för guds skull inte oss", stod det typ. Tydligen inte Ekonom heller, om vi får tro nagelkillen Tommy. Men jag hittade allt en hög med personal- och beteendevetare, som faktiskt har jobb. Vet ni var de jobbar? "Ja, de flesta av oss här har en sådan utbildning." Jo, kära ni, de sitter och försöker hjälpa ungdomar ut på arbetsmarknaden på det där stället som vi känner till som Arbetsförmedlingen. Lockande?
Jag är helt enkelt rädd för att jag lägger fotandet åt sidan, både tidsmässigt(för att kunna bli bättre och lära mig) genom studier och pengamässigt genom frånvaron av inkomst. Jag är rädd för att jag lägger något jag kan bli riktigt bra på på hyllan för en utbildning som inte ger mer än det jobb på golvet jag sa till mig själv att jag inte ville ha. Jag vet att jag "bara" är 22 och inte behöver stressa, men vem fan har inte sagt så och sedan vaknat upp med fyra ungar och topplån? Jag säger inte att jag är emot det, det finns säkert en dag jag också vill ha topplån på huset, ehe. MEN. Jag har turen att faktiskt kunna tjäna lite pengar på något jag älskar. Jag har inte behövt gå igenom en livskris för att fatta det, jag jobbade ett år i Norge för att komma fram till det. Ett år är fucking ingenting. Vem som helst kan ju hålla med om att de skulle vilja jobba med något de gillar att göra, right? Och om priset för läxan var att jobba lite i Norge och sen göra vad de vill i ett halvår tror jag de hoppat på tåget.
Men, jag får väl vara glad att jag är en av de "lyckligt lottade". Ni vet när folk blir skidinstruktörer för att de älskar att ka skidor? De kommer hata sitt jobb, om de förväntat sig att åka skidor. Jag tog jobb som fotograf för att jag älskar att fota. Mestadels jobbar jag med kundservice, något som jag kunnat ta mycket mindre personligt, samt tjäna mer pengar på, om det stod ComHem på fakturorna jag skickade ut. Så klart jobbet i sig har sina nackdelar. Men det betyder inte att jag inte tycker det är kul att få en grym bild och all trafik som följer med det.
Jag är väldigt chatty nattetid, egentligen var inlägget slut efter "Varför kunde inte matten gå lika bra?" ovan. Hm.