lindamariasvensson

Just do it.

Kategori: Funderingar

De två personer jag bryr mig mest om är de som mår sämst av de jag känner. Detta, eftersom detta ändå är min blogg, är något som börjar tära på mig. Att aldrig kunna dra upp dem ur detta, få in dem på rätt spår, ett nytt spår, vilket jävla spår som helst bara det blir bättre. Jag känner mig så himla hjälplös och otillräcklig, och jag vet inte hur fan jag ska lösa detta. Jag är trött på att sitta i bilen och börja med att försöka se möjligheter som snart går över i frustration över att jag har den här diskussionen minst en gång i veckan, och har haft den i flera år.

Det händer liksom ingenting. Och jag vill inget annat än att hjälpa, men jag är ingen psykolog, och jag har försökt med oika meningar, men inget av sätten fungerar för mig. Jag vill att det ska sluta blåsa så det där jävla planet kan lyfta, och jag vill att det ska börja blåsa så att den där jäveln kan få ramla i vattnet.

Just nu har det gått så långt att jag önskar att det blir ännu värre. Till den grad att man går igenom en kris och hamnar vid ett verkligt vägskäl. För jag ställer jämt den frågan: Hur illa ska det behöva bli egentligen? Hur missnöjd ska du bli innan det är nog? För uppenbarligen är det inte det ännu.

I wish I was strong enough to lift the both of us.

Nu drar jag till gymmet och tömmer huvudet, för den här dagen är förstörd för länge sedan.



Kommentarer


Kommentera inlägget här: