lindamariasvensson

Moorning! Inte helt oväntat spenderades även de sista dagarna på Koh Tao med promenader på stranden, läsning, lite bad och massa sömn.Vi hängde även lite med folk från fridykningen, åt en massa god mat och jä'mförde våra ”vanliga” liv. Tträffade en svensk tjej som hållit på med arabhästar hela sitt liv och vi pratade om det nästan hela kvällen, då även hon varit inom utställningsdelen. Några dykinstruktörer från världens alla hörn, en rysk tjej som kom ensam hit direkt från gymnasiet, en tysk som bott och jobbat i Nya Zeeland i ett år, en som pluggar till landskapsarkitekt och vid 39års ålder valt att sälja hästar och börja resa, en från schweiziska armen, en fd grafisk designer, en ”hitta meningen med livet”-instruktör etc. En mängd olika och underbara människor, de flesta har tagit en paus från sitt vanliga liv och är ute och reser över en längre period, månader eller år.

Väldigt kort sammanfattningsvis skulle jag inte ha något emot att åka till Koh Tao under lågsäsong igen!

Vi påbörjar resan mot Kambodja in en bil+båt+buss+taxi+buss+tuktuk+buss+taxi+tuktuk och ca ett dygn senare är vi framme på vandrarhemmet i Siem Reap. Det låter kanske som att resan var en mardröm, men det tog den tiden trots smidighet hela vägen. Värmen är ännu mer krävande än i Bangkok och det märks tydligt vilken lågäsong det är här, ganska få turister i förhållande till mängden butiker etc.
Tuktukchauffören som körde till vandrarhemmet var en riktig bitch och erbjöd sig att köra oss gratis idag mot att vi bokade upp honom för hela morgondagen, total kostnad 12 dollar. Det ville inte vi, utan erbjöd honom 5 dollar för de fem minuter han ägnat oss idag istället och då börjar han någon gråthistoria om att han verkligen hoppas att vi vill ge honom jobbet, att han verkligen vill visa oss runt och att han blir så ledsen, allt i ett supertöntigt tonläge. När vi ändå nekar så säger han att 5dollar är för lite och uttrycker sin besvikelse över oss att vi satt honom i falska förhoppningar. ”I don't wanna meet people like you, bufuckinhu”.

Desperationen över att få de kunder som faktiskt finns här nu är ganska stor. ”30min massage och en öl för 1dollar”, och tittar du på en vara är det en historie som låter ungefär såhär

”Hi lady, you can try if you want, I give you special price lady”

”How much is that?”

”18 dollars but I can bargain, is no problem”

”No thanks, I just wanna look”x3

Och när jag börjar gå därifrån erbjuder hon mig smycket för 5dollar, vilket betyder att jag antagligen hade kunnat få det för 2 om jag var riktigt duktig. Ganska skönt dock, man slipper förhandla här, de är så desperata att de gör det åt dig, även när du bara vill titta. :) Chaufförerna tar även chansen direkt att fråga om man vill boka upp dem för morgondagen och närvarhur de ska plocka upp dig.
Jag gillar de fasta priserna dock, och ett ställe där jag hör av mig först mer.

Bortsett värmen och standarden på vissa ställen så skulle jag snarare säga att vi är i södra Europa, massa mysiga smågator och restauranger överallt. Parker, statyer och en massa annat fint har de här. Katter chillar som alltid lite varstans men det är inte lika många lösa hundar här som i Bangkok.

Vi avslutar kvällen ganska tidigt, äter pizza då Gustaf tröttnat lite på Thaimat. Ganska förståeligt, då han beställde samma rätt fem gånger i rad vid ett tillfälle, Pad Thai, och detta har han ätit nästan varenda gång vi ätit ute. Vi åker tillbaka till rummet och kollar på en film innan vi slocknar när klockan är typ 22. Värmen och det resedygnet tog ganska hårt på oss båda tror jag.

Nu sitter jag nere i loungen på stället vi bor på. Bra läge, billigt och allmänt nice. Sängen är ”bara” ¾ dubbelsäng när man valt att skippa AC så är det absolut sista man vill att vara när den andra personen, men det gick hyfsat ändå.