lindamariasvensson

Tiden går fort, väldigt fort. 1/3 av sommaren är snart avklarad. Jag har visserligen haft mycket mer sommar än vad facebook har. Men de flesta svenskar hatar sverige året om och skriver aldrig om solen. Jag är så trött på det. ”Buhu, jävla skitsverige, det bara regnar hela tiden”, men ändå komme de tillbaka i slutet av Augusti med en brun solbränna, och inte en fejkad solariegrå. För att itne tala om att de som faktiskt har råd att flytta från Sverige om de verkligen ville bor kvar. Vet att jag sagt det förut, men blir så trött på det bara. Det hyar blivit extra tydligt här nere i Asien, främst landsbygden i Kambodja. Man kan tycka att man inte har det bra ställt eller inte har råd med något, men när en man utan ben bokstavligt talat ”skuttar” fram mot dig med hjälp av sina händer känns inte ”Jag har inte de ekonomiska förutsättningar som krävs för att ge dig mat för en vecka, jag behöver de pengarna till parkeringsautomaten.” som rätta svaret. Man lever verkligen i lyx här jämfört med dem. Ändå har jag inte beställt en måltid som kostat över 5 dollar sedan vi var i Bangkok.

Och vad det värsta är? Både jag och Gustaf är otroligt trötta på att äta ute. En hel meny som på något vis lyckas täcka vietnamesisk mat, thailändsk, mexikansk, ”vanlig” västerländsk mat, pizza, etc, och allt man känner är ”blöh” och jag vill bara ha en vanlig smörgås med ost. Inte några fancy salladsblad. Pågen, smör och hushållsost. Knäckebröd! Tårta och andra väldigt söta saker är något jag har fått för mig att jag vill ha. Jag är inte sugen som det klassiska sockersuget när man ligger och vrider sig på golvet av suget(eller är det bara jag?), utan det är bara den enda mat jag hittar här som jag känner att jag inte känner ”blöh” inför. Jag vet inte om det är valmöjligheten som gjort mig bortskämd, eller om det är så enkelt att jag saknar enkelheten. Värmen, att det luktar illa på så många ställen och att jag för varje dag tittar mer och mer på priserna kan nog också vara påverkande faktorer.