lindamariasvensson

Vill inte.

Kategori:

Då var det över.

Ja, jag antar att det inte finns någon väg tillbaka nu, och det är väl bäst såhär ändå. Han ska flytta ifrån mig förr eller senare och nu slipper jag hata att ha distansförhållande och dra ut på allt. Jag har alltid vetat att jag varit mer för det hela än vad han varit. Det kanske låter elakt, men det är ju vad summan visar på. Och det var väl fint så länge det varade, vi hade det bra under resan och vi klarade det mycket bättre än jag trodde. Så så sett är det väl bättre att skiljas som vänner nu än att jag står med panikattacker på flygplatsen den dagen han väl åker.

Jag vet att jag kommer komma över honom, han har ju ingen plats i den vardagen som kommer och saknaden faller utanför då. I Norge hade det varit en annan sak där han var hela min vardag, på sätt och vis. När han inte var hemma var ju lägenheten tom liksom.

Synd bara att jag inte vill komma över honom, eftersom jag faktiskt vill bo ihop med honom igen. Menmen, man kan inte få allt!


Och där satt jag med grönbruna ögon och såg med blåögd blick, på allt jag förstorat.

(Ja, det ska vara förstorat, inte förlorat.)

Kommentarer


Kommentera inlägget här: