Vad man ska göra de närmaste åren.
Kategori: Funderingar
Ikväll har jag suttit nere vid skeppsviken och pratat igen. Hon där Hanna är inte fy skam alltså.. Hon frågade om jag skulle med till Guatemala när hon flyttar dit igen. Efter ett antal frågor från min sida kändes det inte helt avlägset. Men precis som jag förstått det av hennes historier - att du lever för dagen och bara har det underbart, så har ju den biten en baksida. Man kommer ingenvart. Jag vill ha mål i mitt liv, något att sträva efter. Inte att jag inte hade gillat det, att bara ha kul, självklart hade jag älskat det. Och jag hade kunnat kompensera på annat håll, tänk så mycket man hade kunnat läsa... Jag hade inte "tid" till det i Norge.
Jag tror inte jag kommer göra det, så du kan vara lugn mamma, men hon fick mig att tänka på en del saker. Vad är det som håller mig i Uddevalla egentligen? Bortsett mamma så finns det inget här som jag inte kan hitta någon annanstans. Det finns sjukt trevliga folk och vänner, men de som sår mig närmast, Lisa och Amanda, bor inte ens här. Med bussar tar det ju 45min att komma till dem. Jag är nog inte stressad för att jag "måste hitta vad jag vill göra", jag är nog stressad för att jag börjar tröttna på att flytta.
Jag lämnade Uddevalla 7.30-17 när jag ar 16, och innan det hade jag också flyttat ganska många gånger, så det är väl saker som kan påverka, jag vet inte. Att jag är trött på att flänga runt. Jag har alltid haft min umgängeskrets på annat håll, Nathalie bodde fan i Bokenäs, 35min från Lane Ryr. Amanda bodde i Grästorp - en timme, och Lisa i Frändefors, 30min. Det har aldrig funnits "jag kommer över en stund" med möjligheten att komma hem samma kväll utan att bli hämtad. Emil är den första jag gjort så med, känns askonstigt. Det låter antagligen ganska mycket som att jag överanalyserar det hela, men jag vet inte. Jag har alltid trott att gräset är grönare på andra sidan och först nu börjat tycka om Uddevalla, men jag vill ju inte fastna här, inte än. Jag vill bo några år i en större stad först, och prova på det, sedan se om man kommer tillbaka. Men just nu så trivs jag så mycket med att faktiskt ha bekanta, inte vänner eller kompisar, utan folk som jag vet vilka det är som man hälsar på, som man kan ta en fika med, men som det inte är något mer med. Men på rätt arbetsplats i vilken stad som helst så är det inte svårt att uppnå det, jag vet ju det.
Det är nog helt enkelt så att byrån är för stor för att få ur lägenheten.
Jag tror inte jag kommer göra det, så du kan vara lugn mamma, men hon fick mig att tänka på en del saker. Vad är det som håller mig i Uddevalla egentligen? Bortsett mamma så finns det inget här som jag inte kan hitta någon annanstans. Det finns sjukt trevliga folk och vänner, men de som sår mig närmast, Lisa och Amanda, bor inte ens här. Med bussar tar det ju 45min att komma till dem. Jag är nog inte stressad för att jag "måste hitta vad jag vill göra", jag är nog stressad för att jag börjar tröttna på att flytta.
Jag lämnade Uddevalla 7.30-17 när jag ar 16, och innan det hade jag också flyttat ganska många gånger, så det är väl saker som kan påverka, jag vet inte. Att jag är trött på att flänga runt. Jag har alltid haft min umgängeskrets på annat håll, Nathalie bodde fan i Bokenäs, 35min från Lane Ryr. Amanda bodde i Grästorp - en timme, och Lisa i Frändefors, 30min. Det har aldrig funnits "jag kommer över en stund" med möjligheten att komma hem samma kväll utan att bli hämtad. Emil är den första jag gjort så med, känns askonstigt. Det låter antagligen ganska mycket som att jag överanalyserar det hela, men jag vet inte. Jag har alltid trott att gräset är grönare på andra sidan och först nu börjat tycka om Uddevalla, men jag vill ju inte fastna här, inte än. Jag vill bo några år i en större stad först, och prova på det, sedan se om man kommer tillbaka. Men just nu så trivs jag så mycket med att faktiskt ha bekanta, inte vänner eller kompisar, utan folk som jag vet vilka det är som man hälsar på, som man kan ta en fika med, men som det inte är något mer med. Men på rätt arbetsplats i vilken stad som helst så är det inte svårt att uppnå det, jag vet ju det.
Det är nog helt enkelt så att byrån är för stor för att få ur lägenheten.