Sitter nu hemma nerbäddad i min älskade (men smått okomfortabla) soffa och doppar jordgubbar i vaniljsås. Jag bryr mig inte om vart jordgubbar kommer ifrån, men när de är tillräckligt fina för att vara med på bild och dessutom inte verkar kosta mer än 20:- för 500g så har jag en känsla av att det blir många sådana här middagar i sommar.

Hur gick klättrandet då? Joho då, jag är sjukt nöjd med mig själv! Fick besökskort och så vilket ger mig möjlighet att dra dit och klättra utan instruktör, så jag är ganska så awesome om du frågar mig, vilket du självklart gör. Vi fick sagt till oss att vi kanske skulle få klättra lite om vi var duktiga, men vi fick veta hur utrustningen vi använde fungerade och sedan var det bara klättring resten av tiden.

Fick några mindre panikkänslor där uppe men är ändå stolt över mig själv för jag slutade inte klättra för det. De jag inte förstår är att när jag hänger där så kommer paniken när jag känner att jag är på väg att ramla, eller att jag sitter dumt och inte hittar en väg bort, en ren säkerhetsreflex eller vad man nu ska kalla det. Vad gör jag då för att rädda mig själv från att falla då? Jo, jag släpper taget. Om att släppa taget från väggen är den säkra vägen, hur kan jag då vara rädd när jag håller mig fast? Sjukt ologiskt om du frågar mig. Jävla nerver. Men nästa gång, då ska jag komma längre!