Jag är brud. Alltså nojar jag en hel del, det gör alla brudar, det är jag helt övertygad om. Det är ju på det sättet fik och tjejkvällar överlever, nojande. Har man en bra dag snackar man skit, men annars är det en hel del nojande.

Idag har varit hemsk. Jag har varit ledig och Gustaf likaså och jag har inte gjort någonting, vilket bara startar spiralen av undrande tankebanor som går neråt, neråt, och den går fortare och fortare så fort den börjat.

Vill jag verkligen åka hemifrån för att jobba i ännu ett fik? - Jag kunde lika gärna stannat hemma och åkt till Gustaf när jag var ledig och ändå sparat pengar!
Allt är så fruktansvärt dyrt här. - Jag köper ingenting, och jag värderar "livsnjutande" så det är jobbigt, eller så köper jag det och mår dåligt över det.
Vad vill jag egentligen? - Ett exempel: Nu har jag hittat en häst, men istället för att vara nöjd har det galna begäret bara försvunnit, är det verkligen tillräckligt?

Och då det inte känns riktigt ok att öppet noja över sådana här saker då man får stämpeln "nähä, hon klarade det inte trots allt, undrar hur länge hon stannar där", vilket gör att Gustaf får allt på en gång. Underbart att sätta griller i huvudet på en som är i precis samma situation som mig.

Jag behöver ha hit Nathalie eller åka hem och prata av mig på henne tror jag. Amanda vore också bra, men det krävs lite mer planering då Madrid är längre bort än Uddevalla.