Ibland blir jag irriterad. Detta har jag dock blivit smått förbannad över flera gånger, så det är sådär lagom kul när det fortsätter påpekas.

Det är allmänt känt att min mamma ställer upp till 110% när det gäller att köra mig, eller ställa upp för mig på annat sätt. Det är även allmänt känt att min mamma är lite nervös, en del har nog funnits hela tiden, men att jag har en hjärnskada och att min bror alltid blir dödssjuk eller skadar sig när han är borta kan nog ha ökat det hela lite. Texttv har gjort den största skadan, det är där allt hemskt händer och den har på något sätt lyckats få mamma att tro att finns det inte där har det inte hänt, och nyheter nationellt brukar ju inte direkt vara positiva saker.

Nu är det så att jag börjar bli jäävlit trött på folk som påverkar hur hon ställer upp på mig som något negativt. Överbeskyddande är en sak, men om hon har tid över, inte har något emot att köra och jag behöver åka någonstans så ser ingen av oss anledningen till att jag ska ringa en taxi. Kan ju även tillägga att jag med jämna mellanrum betalar bensinen, så där rök även det påpekandet.

Va de här personerna även verkar glömma är att de antingen varje månad eller med jämna mellanrum får hyfsat stora summor pengar av sina föräldrar. Jag tänker hyra, heminredning, körkort, bil, olika "leksaker" eller bara rena pengar. Jag får några hundra i månaden av pappa, och antagligen max detsamma av mamma, och det här är räknat under tiden jag bodde hemma, då jag även betalade en mindre hyra till mamma, så det gick nog rätt jämnt ut. De här personerna har fått det mesta av det här betalat, eller har pengar sparade åt dem som ska täcka sådana här utgifter - jag har inte ett öre sparat.

Jag undrar nu, hur kan de klanka ner på att min mamma hjälper mig med sina verktyg, när hon inte haft råd att ge mig egna? För enligt mig är det precis samma handling som det faktum att era föräldrar köpt er(/hjälpt er köpa) saker att klara er själva med. Och att hon är överbeskyddande har inte med det hela att göra, det här handlar bara om att ställa upp för sina barn, inte hur känsliga nerver man har.

Folk frågade även när jag har tänkt att flytta hemifrån egentligen, jag har ju trots allt fyllt 18. Det komiska i det här är att ingen av de som frågar flyttade till en egen lägenhet när de flyttade hemifrån, de flyttade hem till sin kille som redan hade lägenhet. Att jag som timvikarie utan annat ekonomisk stöd från något håll inte ville investera i en lägenhet var tydligen väldigt konstigt.