Helt otroligt hur många humör jag hinner med på en dag egentligen. Kunderna skulle se vad som pågick i mitt huvud. Har inga som helst problem att ena stunden verkligen sucka åt någon för att de ska ha något från espressomaskinen juuust när jag ligger efter och har annat att göra. Tio minuter senare kan jag bli asglad för samma sak för att det är kul att göra snyggt kaffe och dessutom - jag har ju inget emot att jobba över för jag får ju bara mer pengar då.
Och ena stunden känns det verkligen som att hela norgegrejen är ett stort jävla skämt och jag hatar allt. Nästa så trivs jag med allting, det är helt sjukt hur mycket och fort det ändras, och det behöver inte ens vara någon trippel latte med vanilj och kall lättmjölk inblandad.

Telefonen ringde även tidigare idag och när jag ringde upp visade det sig vara Josef. Mars tror jag vi sågs senast. Snart tio månader är alldeles för länge. Nästan så länge att 2006 känns som en mer rättvis standard för vänskapen. Hoppas någon av oss får tid över att åka iväg så vi kan ses snart.